≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska frÀmja vetenskaper av bety­delse för fÀdernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets sÀkerhet och försvar.
Akademiens vilja Àr att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och sÀkerhetsdebatten.
Tibellska fonden Àr öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom sÀkerhets- och försvars­omrÄdet.
 Stöd Akademien! LÀmna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka pÄ bilden för mer information.

av Bo Hugemark
De baltiska staternas flaggor – Lettland, Litauen och Estland. Foto: Shutterstock.com

De baltiska staternas flaggor – Lettland, Litauen och Estland. Foto: Shutterstock.com.

I Ă„r fyller Estland, Lettland och Litauen 100 Ă„r.

SÄ talade Sveriges statsminister, liberalen Nils Edén, nÀr han 1918 klargjorde sin instÀllning till Sveriges relationer till de nyfödda baltiska staterna:

”SĂ€rskilt för Sverige ligger en fara i att engagera sig med dessa baltiska provinser. Jag tror att de har mycket smĂ„ utsikter att fĂ„ oberoendet erkĂ€nt, men Ă€ven om det skulle gĂ„ pĂ„ den bogen tror jag icke att det kommer att ha bestĂ„nd. De komma i krig med ett Ă„terupprĂ€ttat Ryssland. Vi skulle komma i krig om vi vore med i denna sak.”

MĂ„nga försvarare av den svenska allianslösheten tycks ha dessa statsmannaord som ledstjĂ€rna. Om vi bara lĂ„ter bli att engagera oss för vĂ„ra grannlĂ€nder kan vi leva i splendid isolation. De som hĂ€vdar att Sverige och lĂ€nder pĂ„ andra sidan Östersjön har en ödesgemenskap Ă€r krigshetsare. Sverige ska försvara sig sjĂ€lv, punkt slut. Men Ă€ven en del NATO-anhĂ€ngare drar sig för att lĂ€gga för stor vikt vid Baltikum-engagemanget, mĂ„hĂ€nda av rĂ€dsla för att anklagas för Karl XII-mentalitet. (Som svenska flottan tillskrevs under det kalla kriget nĂ€r den ville öva ost om Gotland).

Det som isolationisterna bortser frÄn Àr att vÄr officiella doktrin nu Àr den helt motsatta mot Nils Edéns. Solidaritetsförklaringen av Är 2009 sÀger:

”Sverige kommer inte att förhĂ„lla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förvĂ€ntar oss att dessa lĂ€nder agerar pĂ„ samma sĂ€tt om Sverige drabbas. Sverige bör dĂ€rför kunna sĂ„vĂ€l ge som ta emot militĂ€rt stöd.”

Detta avfÀrdas av isolationisternas med tre argument

  • Doktrinen Ă€r bara en pappersprodukt, den betyder ingenting, en svensk regering kommer aldrig att ge sig ut pĂ„ sĂ„dana Ă€ventyrligheter.
  • Vi har inga resurser för att kunna svara upp mot ett löfte att ge militĂ€rt stöd.
  • Doktrinen Ă€r farlig, den ökar risken för att i onödan dras in i krig

Det ligger en del i de tvÄ första argumenten, beroende pÄ politiska försummelser under mÄnga Är.

Jag höll vĂ„ren 2017 ett föredrag för ett femtiotal försvarsintresserade pensionĂ€rer. Ämnet var Sveriges roll i ÖstersjöomrĂ„det. SjĂ€lvklart Ă€gnade jag stor del Ă„t Solidaritetsförklaringen. Som avslutning frĂ„gade jag: ”Hur mĂ„nga av er kĂ€nde till Solidaritetsförklaringen?” Tre (3) hĂ€nder höjdes.

Flera insatta personer vet att berĂ€tta att det finns stora kunskapsluckor – för att inte sĂ€ga svarta hĂ„l – Ă€ven bland politiker pĂ„ riksdagsnivĂ„. Och allt som oftast hör och ser man i medier folk tala om Sverige som en neutral nation.

Det Ă€r naturligtvis ett gravt misslyckande för ansvariga politiker. Eller Ă€r det medveten försummelse? Att folk fortfarande tror att vi Ă€r neutrala Ă€r ju praktiskt för politiker som vill bevara allianslösheten. Att tala högt om att vi ska vara beredda att ta emot och ge militĂ€rt stöd skulle kunna fĂ„ folk att fundera: ”Oj, varför Ă€r vi dĂ„ inte med i NATO?”

Oavsett skÀlet till försummelsen Àr den allvarlig, pÄ flera sÀtt.

I Akademiens studie av Solidaritetsförklaringen 2011, Till bröders hjÀlp, formulerade jag tre slagord, betecknande villkoren för Solidaritetsförklaringens trovÀrdighet: Förband, Förberedelser och Förankring. Den sistnÀmnda Àr vital, och det Àr framför allt hÀr det brister.

Förankring hos allmĂ€nhet och politiker Ă€r en förutsĂ€ttning för tillrĂ€ckligt snabba beslut i en krissituation. Som det nu Ă€r skulle isolationistiska tendenser sĂ€kerligen upptrĂ€da i en kris. Vi sĂ„g reaktionerna inför övningen Aurora. De skulle knappast bli mindre om det fanns en konkret ”fiende” som det gĂ€llde att inte ”provocera”.

Isolationisternas andra argument ligger det ocksÄ en del sanning i. Dels till följd av mer Àn tvÄ decenniers vettlösa nedrustning av försvaret (slagordet Förband) dels till följd av allianslösheten som omöjliggör tillrÀckliga Förberedelser.

Men en del har gjorts för att minska dessa svagheter. Återupprustningen av Gotland Ă€r en nödvĂ€ndig förutsĂ€ttning för att möjliggöra allierad hjĂ€lp till Baltikum. VĂ€rdlandsavtalet och samövningar av typen Aurora eller kommande hösts Trident Juncture underlĂ€ttar samordning med allierade i en kris.

DÀrmed över till isolationisternas tredje argument, som Àr helt verklighetsfrÀmmande. För 100 Är sedan, pÄ Nils Edéns tid, kunde man hoppas pÄ att isolationism skulle skydda Sverige frÄn krig. Förhoppningarna slog ocksÄ in, med en blandning av tur och eftergifter, nÀr kriget till sist kom till Norden. Om vi hade engagerat oss militÀrt för de baltiska staterna kanske vi tvingats vÀlja mellan pest och kolera, alliera oss med Stalin eller Hitler.

Idag Ă€r förutsĂ€ttningarna helt annorlunda. Krigstekniken vet inte av nationsgrĂ€nser. Geopolitiska förhĂ„llanden och krigsteknikens utveckling innebĂ€r att Norden och Baltikum Ă€r ett sammanhĂ€ngande strategiskt omrĂ„de.  ”Det gĂ„r inte att se militĂ€ra konflikter i vĂ„rt nĂ€romrĂ„de som skulle pĂ„verka endast ett land”, uttrycks det i Solidaritetsförklaringen.

Dessutom har vi pÄ mÄnga sÀtt redan valt sida i konflikten mellan demokrati och en alltmer auktoritÀr och aggressiv rysk regim med revanschistiska instinkter och oförutsÀgbart agerande. En regim som redan nu jobbar med att underminera de baltiska staternas sjÀlvstÀndighet.

Om konflikten övergĂ„r i krig dras vi in. Och dĂ„ har vi har en nyckelroll i försvaret av Baltikum. OmvĂ€nt bör vi idag och framgent frĂ€mja fred och stabilitet genom egen upprustning och engagemang i en krigsavhĂ„llande strategi för ÖstersjöomrĂ„det.

 
Författaren Àr överste, sÀkerhetspolitisk analytiker och ledamot av KKrVA.

Comments on this entry are closed.