‚Č° Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

av Bo Hugemark
De baltiska staternas flaggor – Lettland, Litauen och Estland. Foto: Shutterstock.com

De baltiska staternas flaggor – Lettland, Litauen och Estland. Foto: Shutterstock.com.

I år fyller Estland, Lettland och Litauen 100 år.

Så talade Sveriges statsminister, liberalen Nils Edén, när han 1918 klargjorde sin inställning till Sveriges relationer till de nyfödda baltiska staterna:

‚ÄĚS√§rskilt f√∂r Sverige ligger en fara i att engagera sig med dessa baltiska provinser. Jag tror att de har mycket sm√• utsikter att f√• oberoendet erk√§nt, men √§ven om det skulle g√• p√• den bogen tror jag icke att det kommer att ha best√•nd. De komma i krig med ett √•teruppr√§ttat Ryssland. Vi skulle komma i krig om vi vore med i denna sak.‚ÄĚ

M√•nga f√∂rsvarare av den svenska alliansl√∂sheten tycks ha dessa statsmannaord som ledstj√§rna. Om vi bara l√•ter bli att engagera oss f√∂r v√•ra grannl√§nder kan vi leva i splendid isolation. De som h√§vdar att Sverige och l√§nder p√• andra sidan √Ėstersj√∂n har en √∂desgemenskap √§r krigshetsare. Sverige ska f√∂rsvara sig sj√§lv, punkt slut. Men √§ven en del NATO-anh√§ngare drar sig f√∂r att l√§gga f√∂r stor vikt vid Baltikum-engagemanget, m√•h√§nda av r√§dsla f√∂r att anklagas f√∂r Karl XII-mentalitet. (Som svenska flottan tillskrevs under det kalla kriget n√§r den ville √∂va ost om Gotland).

Det som isolationisterna bortser från är att vår officiella doktrin nu är den helt motsatta mot Nils Edéns. Solidaritetsförklaringen av år 2009 säger:

‚ÄĚSverige kommer inte att f√∂rh√•lla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi f√∂rv√§ntar oss att dessa l√§nder agerar p√• samma s√§tt om Sverige drabbas. Sverige b√∂r d√§rf√∂r kunna s√•v√§l ge som ta emot milit√§rt st√∂d.‚ÄĚ

Detta avfärdas av isolationisternas med tre argument

  • Doktrinen √§r bara en pappersprodukt, den betyder ingenting, en svensk regering kommer aldrig att ge sig ut p√• s√•dana √§ventyrligheter.
  • Vi har inga resurser f√∂r att kunna svara upp mot ett l√∂fte att ge milit√§rt st√∂d.
  • Doktrinen √§r farlig, den √∂kar risken f√∂r att i on√∂dan dras in i krig

Det ligger en del i de två första argumenten, beroende på politiska försummelser under många år.

Jag h√∂ll v√•ren 2017 ett f√∂redrag f√∂r ett femtiotal f√∂rsvarsintresserade pension√§rer. √Ąmnet var Sveriges roll i √Ėstersj√∂omr√•det. Sj√§lvklart √§gnade jag stor del √•t Solidaritetsf√∂rklaringen. Som avslutning fr√•gade jag: ‚ÄĚHur m√•nga av er k√§nde till Solidaritetsf√∂rklaringen?‚ÄĚ Tre (3) h√§nder h√∂jdes.

Flera insatta personer vet att ber√§tta att det finns stora kunskapsluckor ‚Äď f√∂r att inte s√§ga svarta h√•l ‚Äď √§ven bland politiker p√• riksdagsniv√•. Och allt som oftast h√∂r och ser man i medier folk tala om Sverige som en neutral nation.

Det √§r naturligtvis ett gravt misslyckande f√∂r ansvariga politiker. Eller √§r det medveten f√∂rsummelse? Att folk fortfarande tror att vi √§r neutrala √§r ju praktiskt f√∂r politiker som vill bevara alliansl√∂sheten. Att tala h√∂gt om att vi ska vara beredda att ta emot och ge milit√§rt st√∂d skulle kunna f√• folk att fundera: ‚ÄĚOj, varf√∂r √§r vi d√• inte med i NATO?‚ÄĚ

Oavsett skälet till försummelsen är den allvarlig, på flera sätt.

I Akademiens studie av Solidaritetsförklaringen 2011, Till bröders hjälp, formulerade jag tre slagord, betecknande villkoren för Solidaritetsförklaringens trovärdighet: Förband, Förberedelser och Förankring. Den sistnämnda är vital, och det är framför allt här det brister.

F√∂rankring hos allm√§nhet och politiker √§r en f√∂ruts√§ttning f√∂r tillr√§ckligt snabba beslut i en krissituation. Som det nu √§r skulle isolationistiska tendenser s√§kerligen upptr√§da i en kris. Vi s√•g reaktionerna inf√∂r √∂vningen Aurora. De skulle knappast bli mindre om det fanns en konkret ‚ÄĚfiende‚ÄĚ som det g√§llde att inte ‚ÄĚprovocera‚ÄĚ.

Isolationisternas andra argument ligger det också en del sanning i. Dels till följd av mer än två decenniers vettlösa nedrustning av försvaret (slagordet Förband) dels till följd av allianslösheten som omöjliggör tillräckliga Förberedelser.

Men en del har gjorts för att minska dessa svagheter. Återupprustningen av Gotland är en nödvändig förutsättning för att möjliggöra allierad hjälp till Baltikum. Värdlandsavtalet och samövningar av typen Aurora eller kommande hösts Trident Juncture underlättar samordning med allierade i en kris.

Därmed över till isolationisternas tredje argument, som är helt verklighetsfrämmande. För 100 år sedan, på Nils Edéns tid, kunde man hoppas på att isolationism skulle skydda Sverige från krig. Förhoppningarna slog också in, med en blandning av tur och eftergifter, när kriget till sist kom till Norden. Om vi hade engagerat oss militärt för de baltiska staterna kanske vi tvingats välja mellan pest och kolera, alliera oss med Stalin eller Hitler.

Idag √§r f√∂ruts√§ttningarna helt annorlunda. Krigstekniken vet inte av nationsgr√§nser. Geopolitiska f√∂rh√•llanden och krigsteknikens utveckling inneb√§r att Norden och Baltikum √§r ett sammanh√§ngande strategiskt omr√•de.¬† ‚ÄĚDet g√•r inte att se milit√§ra konflikter i v√•rt n√§romr√•de som skulle p√•verka endast ett land‚ÄĚ, uttrycks det i Solidaritetsf√∂rklaringen.

Dessutom har vi på många sätt redan valt sida i konflikten mellan demokrati och en alltmer auktoritär och aggressiv rysk regim med revanschistiska instinkter och oförutsägbart agerande. En regim som redan nu jobbar med att underminera de baltiska staternas självständighet.

Om konflikten √∂verg√•r i krig dras vi in. Och d√• har vi har en nyckelroll i f√∂rsvaret av Baltikum. Omv√§nt b√∂r vi idag och framgent fr√§mja fred och stabilitet genom egen upprustning och engagemang i en krigsavh√•llande strategi f√∂r √Ėstersj√∂omr√•det.

 
Författaren är överste, säkerhetspolitisk analytiker och ledamot av KKrVA.

Comments on this entry are closed.