≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Det ryska västra militärdistriktets luftbefälhavare, generalmajor Igor Makushev, berättade på en presskonferens i Sankt Petersburg att två nygamla flygbaser i Arktis kommer att öppnas igen under sommaren, enligt RIA Novosti. Enligt generalen planeras också en bas öppnas nästa år på Frans Josef’s land.

Detta ska ses i ljuset av de två arktiska brigader som ska byggas upp och där den första ska vara operativ 2015. Men, trots uppmärksamheten kring dessa, så är det ändå upprustningen av de strategiska robottrupperna och dess installationer som är den ryska prioriteringen. Nya robotar och radaranläggning provas ut och sätts i drift. Endast genom dessas kvalitet och kvantitet kan Ryssland få kraft bakom orden i det ständiga strategiska förloppet.

Ryssland satsar inte bara på militär styrka i Arktis. I början av april annonserades planer på investeringar i infrastruktur, sociala program och miljö på 44 miljarder dollar till 2020 i området. Det kan verkligen behövas investeringar för miljön med tanke på de fasansfulla foton som Huffington Post nyligen publicerade på oljesmältvatten i vattendrag.

Med ett skiftande amerikanskt fokus från Europa mot Asien kan det vara extra intressant att följa vad de europeiska stormakterna gör i regionen, i synnerhet Storbritannien som historiskt hyst ett stort intresse för Östersjön och Nordsjön. Vi har ju kunnat följa konsekvenserna när det brittiska försvaret fått dra åt svångremmen till följd av en kraftig underfinansiering och svag ekonomisk uppföljning. Ofördelaktigt för Sverige så drabbades av den brittiska flottan av stora neddragningar, vilket innebär att landet fått ett vakuum när det gäller styrkeprojicering i form av hangarfartyg med tillhörande luftstridskrafter ett antal år framåt.

Den brittiske utrikesministern William Hague var för ett par dagar sedan i Moskva för överläggningar med sin kollega Sergej Lavrov i syfte att förbättra de inbördes relationerna som försämrats långsamt de senaste fem åren. Strax före var den brittiske generalstabschefen David Richards i USA och blev uppmärksammad för att ha berättat att Storbritannien kanske inte har råd i framtiden att upprätthålla den ”speciella relationen” med USA, i synnerhet inte när det råder en ekonomisk kris i Europa. Den brittiske generalen menade att det pågår en debatt i London om det ligger i landets intresse att alltid hålla sig närmast USA.

Om relationen mellan USA och Storbritannien skulle försvagas något, så riskerar den transatlantiska länken att försvagas på motsvarande sätt. För svensk del innebär det ökande krav på egen förmåga och ansvarstagande i norra Europa eller att ta ökade risker inför framtiden. För att kunna ta sådana risker krävs en säkerhet om var Tyskland är på väg i säkerhetspolitiken, något som inte är helt lätt att skaffa sig. Landet har å ena sidan tagit ett stort ansvar i Afghanistan och har en ganska tuff linje mot Iran. Landet deltog dock inte militärt i Libyen och sätter stort värde på den ekonomiska relationen med Ryssland. Tyskland är heller inte entusiastiska inför tanken på delsystem i det gemensamma robotförsvaret i Östersjön. Ryssland försöker att manövrera genom Tyskland i denna fråga för att försvåra operationaliseringen av detta, då det också påverkar de ryska robottruppernas förmåga. Som den inrikespolitiska utvecklingen ser ut i Tyskland för tillfället kan vi få se ett nytt försök till avspänningspolitik från tysk sida så småningom.

För säkerheten i närområdet, Arktis och Östersjön bland annat, krävs vilja och ekonomisk styrka. Med en stark vilja och höga energipriser ökar den ryska förmågan att forma säkerheten efter egna preferenser. Intresset av att energipriserna hålls på en hög nivå är en faktor att värdera i ryskt agerande i nutida kriser, vilket blir en kraft för förlängningen av dessa konflikter. Intresset av det egna energiflödet när det gäller utvinning i Arktis och transporter genom Östersjön liksom den militära potentialen på Kolahalvön kommer i ökande grad att vara dimensionerande för den regionala säkerheten i årtionden framåt. Med möjlig framgruppering av amerikanska hangarsfartygsgrupper i Norska havet och möjligheterna att stänga Östersjöutloppen i praktiken, så konvergerar kraftcentrum i vattnen mellan Norge och Storbritannien för att behärska Skandinaviska halvön.

För svensk del innebär det att vi borde kombinera minst två av dessa tre försvarskomponenter för framtiden: NATO-medlemskap, mer resurser och/eller ambitiösa internationella insatser.

Men, eftersom vi inte verkar kunna uppbåda någon politisk vilja för vare sig det ena eller andra, så kommer det att framtvinga en högre risktagning och hänsynslösa prioriteringar. Konceptet ”Det insatta insatsförsvaret” tar nu in vatten för fullt. Välkommen till en helt annan verklighet!

Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhet

Comments on this entry are closed.

  • Bra och nödvändig artikel som vanligt:-)
    Saknar ett alternativ nedragning av internationella operationer.
    Du nämner bara ökning.
    Enl min bestämnda mening är just satsning utomlands en av grundorsakerna till att vi är i det läge vi är kring personalförsörjning materialförsörjning,nationell försvarsplanering/övning mm.

    Vi borde omfördela ca 2 miljarder dvs det mesta från det internationella anslaget till materielanskaffning primärt.

    Vi borde ta tillbaka den selektiva värnplikten men förbanden till skillnad från förr måste årligen övas. GSS/K måste minimeras och kostnaderna överföras både tilll förbandsverksamheten och materielanskaffning.

    Kn Jan-olov Holm

  • Anonymous

    Gustav Wasa sa…

    Också Kanada har historiskt bidragit till transatlantisk länkning inom Nato. Symbolvärdet av Kanada är inte försumbart i Storbritannien. De bägge staterna har ju fortfarande samma statsöverhuvud.

    Nu har Kanada bestämt sig för att lämna Nato-poolen för AWACS och den nya Nato-poolen AGS. Det är inte direkt i linje med Smart Defense, snarare Lean Economy.

  • @Jan-Olov, tack för kritiken.
    Jag håller inte riktigt med dig i argumentationen att det inte finns ett alternativ med neddragning. Om vi inte har en hög ambition i internationella insatser, så drar vi ned ambitionen. Men, att själviskt göra detta utan att öka resurser och/eller gå med i NATO, innebär att vi inte har något att falla tillbaka på vid försämrat omvärldsläge. För armén i synnerhet vore det mycket olyckligt att dra ned de internationella ambitionerna.

  • Johan det var ingen kritik bara ett försök till komplettering:-)

    Jag menar att minnet av våra insatser utomlands på den politiska nivån kan vara kort och överskattad som tillgång. Vem minns när det skorpar till sig?
    Vad är det värt?

    På den militära nivån är minnet säkert längre och mer inarbetat men där fattas inte besluten att vara solidariska med andra vänligt sinnande länder och lämna militärt stöd.

    För mig är det helt avgörande att alla våra skattepengar till försvaret går till SÄKER och direkt mätbar operativ effekt alltså vapen,am,övningar,soldater osv konkreta saker.
    Nu har vi plöjt ner ca 20 miljarder på de senaste 13 åren och läser vi av våra förbandsvärderingar och funderar på vilka krigsuppgifter löser vi bättre och specifikt vilka stridsmetoder kan vi bättre så har ingen lyckats att peka ut en endaste uppgift vi löser bättre för något av våra typförband.
    Lista gärna vilket typförförband,vilken stridsuppgift stridsmetod klarar vi bättre konkret!. Lista!
    Nej 20 miljarder hade vi kunnat skaffa lv robotar till korvetter,till områdesförsvar för mälardalen,Gotland ,kustrobotförband gotland och östersjökusten mm.

    Istället står vi här i Sverige tomma på förband och verkan men vi kan klappa oss för bröstet att många afghanska flickor får gå i skolan,bättre vägar osv men det är biståndspolitik.
    Jag vill att våra försvarspengar går till försvar av Sverige inte till bistånd.
    Jag vill att biståndspengar går till bistånd och inte försvar.

    Kn Jan-olov Holm

  • Johan, hur mycket av anslaget för de internationella insatserna förbrukas egentligen? Det vi sett hittills är att långt ifrån hela anslaget någonsin förbrukas. Varför inte delvis gå Jan-Olov till mötes och föreslå att samla upp överskotten i denna budgetpost för att fördela till annan verksamhet kommande år?

    J.K Nilsson

  • @Jan-Olov. Det är bra att du kompletterar. Vi har olika bilder av nyttan, och jag vet att du liksom jag inte tycker det är farligt att diskutera sakfrågor.
    Krigsförbanden, med undantag för specialförbanden, har mest haft indirekt nytta av insatsen. Nyttan har varit på lägsta nivå och ledarskapsmässigt, och på så sätt har du en poäng. Men att ta ansvar i olika operationer gagnar Sveriges samarbeten, därför är det väsentligt. I synnerhet som ekonomin viker reellt.

    @J.K. Vi har redan gått J-O till mötes, eftersom anslaget inte förbrukats, och istället gått över i anslagssparande.

  • Ja just det ”Anslagssparande”… Det förtäckta minskandet av budgeten, jag känner igen resonemanget i från ett nu avvecklat förband. Lika bra att vi nu i Januari tar höjd och planerar för anslagssparandet som ändå kommer i Augusti.

    Nä men lite allvar nu när det förbandet är borta. Skall vi inte diskutera utifrån att kunna nyttja hela budgeten, det finns ingen självändamål med anslagssparande om det inte i förväg samverkats med departementet.

    J.K Nilsson

  • Anonymous

    Jag som trode att vi efter kalla kriget bestämt oss för att vara vänner med Ryssland, men här fortsätts det som inget hän ser jag. Tyskland har påstått 'oklar' säkerhetspolitisk hållning eftersom det bara krigshetsat två av dom senaste tre gångerna, samt vill vara vänner med Ryssland?!!!1

    Men, det är ju bara Ryssland som har en säkerhetspolitisk betydelse, varken Afghanistan, Libyen eller Iran utgör något militärt hot mot Tyskland (eller Sverige) så deras agerande i dessa frågor är utrikespolitik. Alltså något helt annat än det ett försvar ska befatta sig med, utom i undantagsfall när utrikespolitiken gått helt fel och Tyskland försöker ta över Europa igen…

  • gruelse

    Med anledning av en notering i twitterspalten, i denna eminenta hemsida, där försvarsminister Karin Enströms uppfattning om den förmenta försvarsnedrustningskulturen i vårt närområde nämns, finner jag mig härmed nödsakad att kommentera Svenska Dagbladets ”Faktakollen”, som ger sken av att granska sanningshalten i diverse myndighetspåståenden genom att antingen ge rött, gult eller grönt sken beroende på om påståendet är falskt, varken går att bevisa eller vederlägga respektive rätt.

    Bakgrund:
    I SVT:s morgonsoffa sa försvarsministern att:

    ”Just nu så är det så att det är länderna runtomkring oss som faktiskt drar ner sina försvarsbudgetar, medan vi har en oförändrad och till och med liten ökning.”

    I Faktakollen ”Länderna runt Sverige rustar ner” signerad petter.forslund@svd.se görs många hänvisningar till SIPRI för att bekräfta och bejaka försvarsminister Karin Enströms påstående att länderna runtomkring oss nedrustar.

    Men om man ska tro ”Background paper on SIPRI military expenditure data, 2011” , 17 April 2012, så står det:

    ”Poland, having fared better than most through the economic crisis, is also increasing military
    spending as it seeks to become an even more active participant in NATO, with plans to
    increase the number of deployable troops. Norway has also continued to increase
    spending, insulated from the effects of the crisis by oil wealth.”

    ”Russia increases its military spending
    Despite experiencing a severe recession in 2009, Russia has increased military spending
    by 16 per cent in real terms since 2008, including a 9.3 per cent increase in 2011. Russia
    is now the third largest military spender worldwide, overtaking the UK and France.
    Further increases in military spending are planned, with draft budget plans showing a 53
    per cent increase in real terms of funds allocated to ‘National Defence’ up to 2014. In
    the longer term, Russia plans to spend 23 trillion roubles ($749 billion) on equipment,
    research and development (R&D) and support for the Russian arms and military services
    industry over the period 2011–2020, with plans to replace 70 per cent of Russia’s mostly
    Soviet-era military equipment with modern weaponry by 2020.”

    Om Karins ordalydelse ”länderna runtomkring oss” över huvud taget ska ha någon mening måste grannländer som har gräns mot Sverige åtminstone medräknas, till vilka Norge räknas. Eftersom Norge upprustar enligt SIPRI far försvarsminister Karin Enström med osanning, som jag ser det.

Next post:

Previous post: