≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K A L E N D A R  I U M
H A N D L I N G A R  &  T I D S K R I F T
F Ö R S V A R  &  S Ä K E R H E T

av Nils Daag

Det råder betydande samstämmighet i Sverige kring den starkt negativa säkerhetspolitiska utvecklingen. Däremot skiljer sig uppfattningarna åt beträffande vilka åtgärder som bäst gagnar vår säkerhet. Debatten har under senare år koncentrerats på Nato-frågan och försvarsanslagen. Regeringen har vidare satsat på bilateralt samarbete, med såväl enskilda länder som Nato. Vad gäller de globala hoten understryks, inte minst mot bakgrund av Sveriges plats i säkerhetsrådet, FN:s roll.

EU har däremot inte uppmärksammats på samma sätt. Detta trots att processen mot ett fördjupat försvars- och säkerhetspolitisk samarbete accelererat. Starka krafter är i rörelse för att implementera den Globala strategin på dessa områden. De initiativ som tagits ska också ses i ljuset av Brexit, den nya administrationen i Washington, oförmågan att solidariskt hantera flyktingkrisen, synen på Ryssland, populismens utbredning etc. Kommissionens vitbok med fem alternativ till det fortsatta samarbetet ger en bredare ram. Den modell som bygger på olika hastigheter tycks vara den som implicit förordas.

Utöver kommissionen har Tyskland och Frankrike varit drivande. Detta med delvis olika motiv. Tyskland prioriterar som vanligt europeisk sammanhållning. Frankrike har därutöver mer nationella bevekelsegrunder. Bland förslagen märks upprättandet av ett militärt operativt högkvarter och en aktivering av stridsgrupperna. EU-kommissionen har också lagt fram en plan om utveckling, produktion och finansiering av nya vapensystem.

Utgången av Europeiska rådets möte i december präglades av försiktighet och brist på konkretion och utgjorde såtillvida en besvikelse för dem som drivit frågan om ett fördjupat samarbete på det försvars- och säkerhetspolitiska området. I syfte att sprida information om de processer som pågår inom EU och hur dessa är kopplade till andra initiativ arrangerade Kungl Krigsvetenskapsakademien och Folk och Försvar den 7 mars ett seminarium med titeln ”Europeisk säkerhet i en turbulent tid”. Dagen före hade EUs försvars och utrikesministrar träffats i Bryssel. I slutsatserna från mötet finns rätt tydliga formuleringar om implementeringen av den globala strategin bl a genom att man vill förbättra strukturerna för krishantering, inkluderande en liten stab för militära operationer. Vidare hänvisas till det Permanenta strukturerade samarbetet, PESCO.

I syfte att ge dessa frågor en så bred belysning som möjligt hade en grupp framstående säkerhetspolitiska bedömare inbjudits:

Barry Blechman, erfaren amerikansk säkerhetspolitisk analytiker med mångårig Sverigekoppling.

Francois Heisbourg, välkänd fransk säkerhetspolitiker, bl a ordförande i IISS styrelse.

Sylke Tempel, chefredaktör vid det tyska utrikespolitiska institutet DGAP.

Krister Bringéus, UD. Utredare av Sveriges säkerhetspolitiska samarbeten.

Sammanfattningsvis bör seminariet ha bidragit till att öka kunskapen om utvecklingen på det försvars-och säkerhetspolitiska området i Europa. Detta i synnerhet som det webbsändes och blev föremål för en hel del Twitter. Ett bestående intryck från diskussionen är den närmast totala oförutsägbarhet som präglar det nya historiska skede som inträtt vad gäller europeisk och global säkerhet. Detta ställer stora krav på de politiska beslutsfattarnas flexibilitet och anpassningsförmåga. Det finns en stark koppling mellan den inrikespolitiska och den utrikespolitiska utvecklingen. För att trygga Europas säkerhet var det inte fråga om antingen Nato eller EU. Bägge måste utnyttjas fullt ut.

Seminariet var uppdelat i två avsnitt. I det första diskuterades den försvars- och säkerhetspolitiska utvecklingen. I det andra tankar kring lösningar och åtgärder.

Den säkerhetspolitiska utvecklingen

Blechman förde fram fyra utmaningar: Kaos i Mellanöstern med konsekvenser i form av terrorism och flyktingströmmar. Konflikten Shia/Sunni involverar inte bara Saudiarabien och Iran utan också Turkiet, Ryssland och USA. För det andra Rysslands ambitioner. Putin söker vinna respekt genom aggression för att kompensera för landets ekonomiska svaghet. För det tredje den växande populismen i både USA och Europa med dess inslag av xenofobi. Slutligen den nya administrationen i Washington, inte minst dess syn på de transatlantiska förbindelserna. Men det fanns också två mycket konkreta hot. Det första bestod i risken för militär konfrontation med Kina som sökte regional dominans samtidigt som USA stödde sina asiatiska allierade. Det andra hotet var ”America first”-politiken. Dels dess direkta inverkan på den globala ekonomin och synen på USA. Dels risken för erratiskt agerande vid en eventuell konflikt.

Heisbourg underströk att vi befann i slutet av den relativt positiva period som inletts 1989. Utvecklingen gick nu i rakt motsatt riktning. Den öppna västliga modellen tappade mark och fram trädde populism och antiglobalisering. Men det skulle inte heller bli en återgång till det som varit. Brexit och valet av Trump hade förändrat spelplanen. Ironiskt konstaterade Heisbourg att medan alla brukade oroa sig för att den svaga ekonomiska utvecklingen i Italien och Frankrike skulle leda till politiskt kaos så var det USA och Storbritannien som blivit föremål för dramatiska inrikespolitiska förändringar. Några citat: Saudiarabien är Mellanösterns Österrike-Ungern. USA är Tyskland. Iran är det mest hatade landet i USA. De baltiska staterna utgjorde inte Rysslands primära mål för aggression, det handlar snarare om Vitryssland och Balkan. Trump saknade varje vision om de internationella förbindelserna. Hans maniska twittrande företedde uppenbara likheter med Wilhelm den II:s reaktioner, som ses i hans marginalanteckningar i i officiella PM före första världskriget. Brexit-processen måste hanteras med yttersta omsorg så att den inte spårade ur.

Tempel framhöll att de inhemska utmaningarna, att värna liberala värden, var det allra viktigaste. Hon noterade från München-konferensen nyligen att företrädarna för auktoritära regimer idag var fulla av självförtroende medan de liberala demokratierna duckade. I slutändan handlar allt om inrikespolitik. Hon underströk de enorma summor som krävdes för att hantera alla de problem vi stod inför. Det var inte lika självklart vilka som var våra allierade och våra motståndare. Vart var Ryssland, Turkiet och USA på väg? Våra relationer med dessa länder påminde om ett illa fungerande äktenskap, där man inte på förhand visste om kvällen skulle bli relativt lugn eller sluta i ett vildsint gräl.

Bringéus var den ende som mer i detalj berörde utvecklingen i Östersjöområdet. Han underströk också vilken vattendelare den ryska aggressionen mot Ukraina varit för tänkandet i de europeiska huvudstäderna.

I den efterföljande diskussionen konstaterade Heisbourg att stater som likt Sverige satsat på bilaterala relationer med USA var särskilt sårbara. Han var rätt explicit i sin rekommendation om Natomedlemskap. Det handlade inte bara om krav på ökade försvarsanslag. Vi måste tyvärr förvänta oss en ökad instabilitet i förhållandet och amerikanskt motstånd mot en tyngre roll för EU. Vi fick inte heller glömma att Nato var en värdebaserad organisation, och att dessa värden underminerades av den nya administrationen i Washington. Tempel fyllde på och underströk kopplingen mellan de interna och de externa hoten. Vi måste hantera de interna för att ta oss an de externa.

Lösningar och åtgärder

Blechman framhöll att det inte fanns några enkla eller kortsiktiga lösningar. Man fick försöka med olika åtgärder alltifrån att få ordning på ekonomin och stärka Natos kapacitet till bilateralt samarbete med enskilda stater. Det var också viktigt att stödja multilaterala organisationer som FN

Heisbourg menade att det gällde att behålla Nato så starkt som möjligt och samtidigt utveckla EU:s förmåga. I dessa tider av osäkra förhållanden gällde det att utveckla ”Hedging” strategier. Det fanns starka skäl att investera i industriellt samarbete på försvarsområdet inom EU. Försiktighet, men inte eftergivenhet, borde prägla relationerna till våra motståndare. Finland verkade ha funnit en modell visavi Ryssland. I övrigt gällde den gamla devisen att agera som om det funnes en Gud (d v s amerikanska säkerhetsgarantier). Om de finns är mycket vunnet. Om de inte finns, har man ingenting förlorat. Det viktigaste var att EU höll samman. Men vissa länder måste få gå före i att utveckla ett närmare samarbete.

Tempel instämde i att det var helt avgörande att hålla samman EU. Sedan fick man finna former för att utveckla samarbetet med Storbritannien. Mycket beror på om Brexit utvecklas till en hård eller mjuk process. Frågan var bara hur det framtida EU skulle ta sig ut. Det var ytterst värdefullt att kommissionen i sin Vitbok listat fem alternativa scenarier för framtiden. Den bästa modellen var koncentriska cirklar. Bryssel måste få en starkare roll inom försvars-och utrikespolitiken. Tyskland var visserligen den ledande nationen, men kunde endast hantera utmaningarna inom en EU-ram.

Bringeus underströk att Europa inte kunde klara sig utan de amerikanska säkerhetsgarantierna. Genom Brexit förlorade Sverige sin närmaste allierade inom EU. Nu gällde det att stärka banden till ledarnationen Tyskland.

 
Referenten är ambassadör och ledamot av KKrVA.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.