≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
H A N D L I N G A R  &  T I D S K R I F T
F Ö R S V A R  &  S Ä K E R H E T

Referat från akademisammankomst 12 oktober 2016

av Jan-Erik Lövgren

För inträdesanförandet svarade ledamoten Martin Norsell, avdelning IV för under temat Erövra eller erövras, officersprofessionens relation till det akademiska systemet.”

Kärnan i Norsells anförande enligt utdrag nedan:

Innan man bygger upp en utbildning måste man bestämma sig för vad man vill åstadkomma, samt vad det får kosta i pengar, tid och kvalité. Ofta läggs merparten av energin på att på en övergripande abstrakt nivå försöka designa nya system, ofta inspirerade av utländska förebilder eller utifrån ambitionen att gå tillbaka till den ”gamla goda tiden”. Detta är kostsamt jämfört med att använda existerande och fungerande system, i det här fallet det gängse akademiska systemet. Förhoppningen är att mer engagemang framöver läggs på att fundera på vilket utbildningsinnehåll som ger dugliga officerare än på att på en systemnivå försöka skapa nya lösningar som är nästintill omöjliga att förverkliga baserat på svensk lagstiftning. Officersprofessionen bör istället innehållsmässigt erövra sin plats i det akademiska systemet på sina villkor men på ett sådant sätt att de existerande akademiska systemkraven uppfylls.

En aspekt som framfördes av Norsell var att detta är en process som tar tid. Från åhörarna konstaterades att akademiseringen av officersutbildningen hade sin startpunkt i LEMO[1] utredningen från 1994, så visst har det tagit tid.

Ledamoten Mörtberg sammanfattade elegant frågestunden med att det är tid för officerskollektivet att ”få ett eget kunskapsområde”.

Därefter presenterade regeringens utredningsman, ledamoten Krister Bringéus, huvuddragen av sin utredning ”Säkerhet i ny tid” (SOU 2016:57).

Den 20 augusti 2015 fattade regeringen beslut om att tillsätta en statlig offentlig utredning med uppdrag att, utifrån ett fristående perspektiv, analysera och redogöra för innebörden av Sveriges samarbeten respektive medlemskap – dess för- och nackdelar – med andra länder och organisationer på det försvars- och säkerhetspolitiska området, i dag och i framtiden.

Bringéus presenterade sina övergripande iakttagelser i utredningen avseende generella försvars- och säkerhetspolitiska förutsättningar

Den första är att den enda stat i Sveriges närområde som under överskådlig tid kan tänkas utöva militär aggression mot sina grannar är Ryssland.

Den andra är att ett isolerat ryskt angreppsföretag mot Sverige, för dess egen skull, måste betecknas som i praktiken uteslutet.

Den tredje – och centrala – iakttagelsen är att Sverige med stor sannolikhet redan på ett tidigt stadium skulle dras in i en eventuell rysk-baltisk militär konflikt, genom vad som skulle kunna kallas ”konsekvensaggression”. Skälen är såväl politiska, humanitära som militärgeografiska. En allvarlig kris i Östersjöregionen skulle komma att hanteras både av EU och Nato. Sverige skulle ha svårt att ensamt organisera mottagandet av de flyktingströmmar ett angrepp mot Baltikum sannolikt skulle leda till. Därtill vore tillträde till svenskt territorium av militäroperativ betydelse för såväl en angripare som en försvarare.

Den fjärde iakttagelsen är att ett ryskt militärt angrepp mot någon eller några av de baltiska staterna i grunden är osannolikt. Samtidigt kännetecknas den ryska statsledningens agerande av oförutsägbarhet. Utredningen ställer därför kontrollfrågan under vilka förutsättningar ett ryskt angrepp på Baltikum likväl vore tänkbart och resonerar kring tre scenarier. Det första är ett incidentförlopp som spårar ur. Det andra är det fall där Ryssland skulle kunna tänkas vilja angripa Nato på strategisk nivå. Det tredje gäller olika situationer där den ryska regimen ser sin överlevnad stå på spel.

Bringéus gav även en bred pedagogiskt väl utformad beskrivning över aktuella Försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten.

Den efterföljande frågestunden blev en livlig debatt där bl a följande frågeställningar debatterades:

  • Finns det anledning att analysera risken för ett isolerat angrepp på Sverige, i syfte att ta kontrollen över Gotland?
  • Varför inte ingå en försvarspakt med Finland?
  • Vad innebär den transatlantiska länken för vår säkerhet?
  • Ska vi inte utveckla ett bilateralt avtal med USA?
  • Vad blir solidaritetsdeklarationens konsekvenser om ett baltiskt land angrips?

 
Referenten är överste, stf generaldirektör och ledamot av KKrVA.

Not

[1] utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret, 1991-93, delbetänkandet SOU 1993:42 Försvarets Högskolor

Kommentering är avstängd / ej aktuell.