av Tommy Jeppsson

Incidentoperationen i Stockholms skärgård oroar svenska folket. En opinionsundersökning i Aftonbladet/Sverige Tycker redovisar att sju av tio tillfrågade vill satsa mer på försvaret, vilket också riksdag och regeringen verkar vilja göra. Frågan är hur mycket och var satsningarna ska ske.

Rubriken på mitt inlägg ska kopplas till vad som händer efter den pågående incidentoperationen. Det ligger nära till hands att utvärderingen från den nu pågående insatsen kommer att resultera i satsningar på ubåtsskyddsförmågan och Marinen. Gott och väl då denna försvarsgren, bland annat avseende kvantitet, nått en miniminivå inom ett antal mycket viktiga kapacitetsområden. Försvarsberedningens rapport indikerar också detta plus satsningar på luftförsvaret. Stridskrafter ur dessa försvarsgrenar är helt avgörande för upprätthållandet av samhällets funktionskedjor vid en allvarlig kris liksom i krig.

Ett problem är att resultatet av satsningar på tekniska system ligger tidsmässigt relativt avlägsna även om beslut fattas om att forcera framtagandet. Ett annat problem är att en antagonist erfarenhetsmässigt väljer att slå mot kapacitetsluckor, vilket utgjort motivet för balans i försvarssatsningarna. Det senaste inte minst viktigt på grund av vår oavhängighet till en allians och därmed bindande överenskommelser.

Det ”ligger i luften” att markstridskrafterna kan komma att nedprioriteras i kommande försvarsbeslut. Olyckligt då kvalificerade sådana är nödvändiga för att, tillsammans med civila försvarsinsatser, under längre tid, också om huvuddelen av flyg- och marinstridskrafterna nedkämpats, kunna försvara landets kärnregioner. Med det sistnämnda avses befolkningscentra som innehåller för landet avgörande produktionsresurser och/eller är militärstrategiskt viktiga. Därvid utkristalliserar sig Stockholm/Mälardalsregionen, Göteborg-/Halmstadsområdet, Malmöområdet, Gotland, samt i norr området som inrymmer Luleå-Piteå-Boden-Älvsbyn. Dagens markstridskrafter räcker till för att försvara en av dessa under begränsad tid.

Är det något en angripare (som alltid har begränsade resurser) räds så är det en motståndare som kan försvara sig uthålligt. Ännu besvärligare blir det om försvararen i tillägg har jägarförband som för striden inom områden som tagits av motståndaren. Sammantaget något som gynnar den politiska handlingsfriheten och eftersom användningen av militär makt återspeglar politiska ambitioner, som ytterst för vår egen del svårligen kan vara något annat än ett fritt Sverige, så är det rimligt att innebörden av begreppet uthållighet genomlyses och att resultatet återspeglas i en konkret kapacitetsprofil.