≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

av Per Blomguist

Strategen Raimo Jakola, med gedigna tekniska kunskaper, konstaterar i ett andra inlägg att Sverige ligger mellan två stormakter Nato och Ryssland. Oavsett vem av dem som öppnar kriget kan ge dem ”tunga fördelar”, heter det. Det kan även gälla svenskt territorium. Ja, och underförstått kan redan rivaliteten mellan stormakterna få dem att avstå krig på vårt markterritorium, menar jag.

Den stormakt som kommer först kan få stora fördelar i vitala områden. Tidsfaktorn är viktig!

Det finns ingen möjlighet att möta stormakterna i duell eller att ”slå eller hejda”, som Raimo Jakola uttrycker det. Småstaten kan inte åstadkomma framgång i inledande duell inom rimlig kostnadsram. Sverige ska välja ett ytförsvar som ger en stormakt kostnader i tid och bindningar och kan verka krigsavhållande, menar Jakola med ett indirekt defensivt försvar med små enheter som ”ständigt kan svärma runt angriparens baser.”

Vi ska också undvika att stormakterna bekämpar varandra på svenskt territorium med stor förödelse och stora förluster. Javisst, vår säkerhetspolitik bör präglas av fasthet mot krig och för fred med klok diplomati och upplysta medborgare. Hela säkerhetspolitiken ska vara krigsavhållande, menar jag.

 
Författaren är överste 1 gr och ledamot av KKrVA.

Comments on this entry are closed.