≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

av Jan Wickbom

Krigsvetenskap är en samordning/beräkning/vetskap av hur den tekniska/ekonomiska organiseringen och användningen av nationens militära väpnade våld styrs av politiken. Det militära väpnade våldet skall definieras och kostnadsberäknas. Politiken – Sveriges riksdag och regering – skall då ange den militära organisationens mål och uppgift samt kontrollera att målet kan nås kostnadseffektivt.

Sverige är en demokrati – ett folkvälde. Det är folket som försvarar sig och Sverige. När det militära väpnade våldet organiseras är det svenska folket som beväpnas och är subjektet i den försvarsmakt som organiseras. Försvarsmaktens bottenplatta består av legala värnpliktiga soldater och sjömän, som växlar mellan eld, rörelse och skydd. Soldaterna skall ledas och deras logistik skall säkerställas. På denna bottenplatta byggs förband och system, som skall strida i de tre elementen mark, sjö, och luft. Ledningen utnyttjar även ett fjärde element: cybernetiken.

Sverige är en demokrati. Många militära experter tror att det inte räcker i det 21:a seklet. De önskar i stället en teknokrati och en krigsmakt. Redan vid slutet av VK2 verkade dessa experter för en krigsmakt. De glorifierade Eisenhower och ansåg att Mannerheim var gammalmodig. Politikerna trodde att Sverige ej mer skulle bli krigshotat – så varför då behålla en försvarsmakt; bättre att som Eisenhower dra runt på globen och manövrera! Vi var i Sverige inte ensamma om att efterlikna Eisenhowers politik. I Europa var det bara Finland och Schweiz som höll och håller fast vid en ren demokrati i stället för teknokrati. Vid sekelskiftet, inför Akademiens projekt Krigsvetenskap i det 21:a århundradet (KV21), stod det klart att Finland och Schweiz gjorde rätt, men Eisenhowers skugga hänger fortfarande över Sverige. För att gottgöra det sena 1900-talets felsteg gör vi försök med en manöverstridsdoktrin som ger ett beklämmande intryck av en-veckas-försvar.

Vi måste börja om från början och vetenskapligt studera den bottenplatta som vår demokrati vilar på. Därvid bör en reviderad utgåva av det som skrivits avseende HK utnyttjas.

 

Författaren är överste 1 gr 0ch ledamot av KKrVA.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.