≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Den stora nyheten igår var att israeliskt flyg för andra gången på några dagar anföll mål i närheten av Damaskus, vilket kan innebära att konflikten i Syrien kommer ta en ny vändning.

Likt en sjudande sås har konflikten i Syrien puttrat under lock en längre tid. Den senaste tiden har temperaturen i Levantens gryta ökat med oroande utveckling i grannländerna längs framförallt den öst-västliga axeln. NATO har installerat Patriotsystem i Turkiet och USA har skickat en symbolisk kontigent om 200 soldater till Jordanien, även om syriska armén i helgen har avgett eld mot rebellernas underhållstransporter på jordansk mark. Men på det hela taget har den nord-sydliga axeln varit stabil så här långt, undantaget stora flyktingströmmar.

Situationen i Irak har under tiden förvärrats och april månad var den mest våldsamma månaden sedan 2008. Det är sunnitiska grupper som börjar ta upp vapen mot den shiadominerade staten. Det finns en hel del erfarenhet och organisationsförmåga att falla tillbaka på ända från Saddam-tiden och motståndet mot den amerikanska närvaron 2003-2007, innan dessa grupper gjorde gemensam sak med de amerikanska trupperna för att neutralisera Al Qaidas närvaro. Dessutom är situationen ytterligt komplicerad kring Kirkuk, där irakiska kurder vill ha sin del av oljeinkomsterna som genereras i området.

I Libanon har exporten av milistrupper till kriget i Syrien tilltagit. Hizbollah har nu officiellt erkänt att organisationen deltar med trupper i Syrien. Dessa är framförallt insatta utanför stora staden Homs för att hålla stråket mellan Damaskus och kusten öppen för regimens räkning. Närvaron av Hizbollah har kraftigt försvårat rebellgruppers möjligheter att konsolidera vunna områden. Så till den milda grad att rebellförband skjutit indirekt eld mot mål i Libanon som sedan Syriens Nationella Kongress (SNC) försvarat i en kommunniké. Detta är intressant för egen del, eftersom Sverige politiskt stöder denna del av det syriska motståndet.

Nu är det inte den enda händelsen, där den libanesiska staten får se sitt territorium indraget i den syriska konflikten. Det israeliska flygvapnet har regelbundet kränkt libanesiskt luftrum, och enligt uppgift så avlossades robotarna mot målen utanför Damaskus från israeliska plan ovanför Libanon, eftersom dessa inte ville exponera sig på det här stadiet för syriskt luftvärn.

I Syrien har utvecklingen den senaste månaden inneburit att regimen i ett par områden tagit tillbaka nyckelterräng utanför de större städerna. De mest uppmärksammade har dock varit eventuella insatser med kemiska stridsmedel. Brittiska, turkiska och israeliska makthavare har öppet eller off-the-record anklagat Assads styrkor för att i liten skala använt dessa. President Obama var lite mer försiktig i sitt uttalande, och menade att USA behöver mer säkerhet i bevis för att engagera landet mer konkret.

Rent allmänt spekuleras det nu i olika alternativ som USA skulle kunna ta initiativet till. Det handlar om tillförsel av miliär utrustning som vapen, en flygförbudszon eller en markoperativ buffertzon för att skydda flyktingar och bakre linjer för rebellerna. USA:s generalstabschef Martin Dempsey varnade för att det inte skulle vara särskilt enkelt att etablera en flygförbudszon över Syrien med hänsyn till kvaliteten hos det syriska luftvärnet som förstärktes med bland annat 36 st nya Pantsjirsystem och en uppgradering av landets SA-3 från tillverkarna i Ryssland. Denna förmågehöjning gjordes före inbördeskriget som en följd av det isareliska anfallet på den syriska reaktorn 2007. President Obama har dessutom uttalat att han inte förutser amerikanska trupper på syrisk mark.

………….

Så skred alltså Israel till verket genom sina flyganfall i veckan. Officiellt uppges förestående transporter av iranska robotar till Hizbollah i Libanon vara skälet, vilket är konsistent med tidigare varningar. Det skulle alternativt kunna vara ett anfall för att förstöra avgörande detaljer för ett insättande av kemiska stridsmedel i större skala av regimen eller att undanröja risken för att dessa skulle komma i jihadisters händer.

Fördömandena mot attackerna är inte utan fascinerande inslag. Det är givetvis ingen överraskning att Syrien har kontaktat FN:s säkerhetsråd och flera ministrar talar om en israelisk krigsförklaring. Priset togs istället av SNC som kritiserade Assadregimen för att inte försvara Syrien mot Israel. Amerikanska företrädare har uttalat förståelse för det israeliska agerandet, men uppger nu på morgonen att man inte mottagit någon förvarning.

De flesta israeliska analyser går ut på att Assad inte kan göra något för att svara på allvar. Jag bedömer att en sådan underskattande attityd är farlig. För att inte se svag ut i regionen, så måste den syriska regimen svara.

Den farligaste utvecklingen skulle vara om Syrien med hänvisning till folkrätten går in i en del av Libanon för att utvidga sitt luftförsvar. En sådan utvecklingen skulle snabbt kunna bli explosiv, i synnerhet om Libanon begär hjälp av väst och Gulfstaterna för att skydda landet.

En annan möjlighet för Assadregimen är att skjuta robotar mot Israel, vilket IDF tydligen anser vara möjligt. Därför har de israeliska stykorna förflyttat två Iron Dome-förband till norra delen av landet för att kunna skydda mot den utvecklingen.

Med understöd av iranska operatörer och Hizbollah skulle regimen också kunna slå till mot israeliska mål utanför Israel. Assads möjligheter att agera påverkas också av ett slags skydd från den ryska flotteskader som finns i området, och som konmmer att förstärkas ytterligare med fler fartyg ur Stilla havsflottan om ett par veckor.

Stunden för det jag befarat i tidigare inlägg närmar sig, en kraftig utvidgning av kriget. Ingrepp som de israeliska flygattackerna är att likna vid tillredningen av en bearnaisesås. Med rätt temperatur och varsam hand blir det bra, men med minsta felbedömning så skär den sig.

……………………

De senaste dygnens utveckling har även bäring på den pågående försvarspolitiska debatten i Sverige. Jag skulle särskilt vilja peka på följande:

1. Den stat som inte kan skydda sin territoriella integritet likt Libanon kan snabbt få böja sig för starkare makters vilja.
2. Den stat som har ett starkt luftförsvar likt Syrien begränsar en motståndares handlingsalternativ.
3. Men för att uppnå hög effekt med luftmakt, så måste denna förses med offensiva vapen likt det israeliska flygvapnet.
4. Hur skeenden ska utvecklas kan vara svårt att förutse. Det var inte många bedömare som såg denna utveckling när allt började i mars 2011.

AB

Comments on this entry are closed.

  • Lars Bergqvist

    Vad är anledningen till att det israeliska flygvapnet väljer att beskjuta syriska mål från libanesiskt luftterritorium? Mindre farligt, politiskt och militärt?

  • @Lars. Några faktorer kan vara: Undvika syriskt luftvärn, demonstrera överlägsenhet visavi Hizbollah + libanesiska adm, spana mot Hizbollah samtidigt.

  • Sven Hugosson

    Instämmer helt i punkt 1-4 ovan. De ryska Tu-22 häromveckan var aldrig över svenskt territorium, men kunde mycket väl bekämpa mål långt in i Sverige utan gränsöverskridande. Se punkt 2 och 3 ovan! Blir intressant att se huruvida Försvarsberedningen tar upp dessa nya (gamla, men med ny teknik) strateguska hot. Det framtida anfallskriget!

  • Göran Frisk

    Cecilia Uddén som vanligt klarsynt idag i SR på em. Israel vill inte riskera att raketer skjuts från libanesiskt territorium mot Israel. Man kan anta att Hizbollah i Libanon och Hamas i Gaza vill samordna sina attacker mot civila mål i Israel. Detta försvåras nu. Syriens förmåga att svara på Israels anfall är mycket begränsad. Ett sådant försök kommer Israel att svara på med såväl flyg som markförband. Turkiet och Israel håller på att försiktigt och i all tysthet bygga upp sina relationer igen.

    • ano

      Hizbollah har redan M-600, syrisk version av Fateh-110, åtminstone sedan 2009. Ur syrisk synpunkt finns det ett behov av dessa för egen användning mot rebellernas uppsamlingsplatser speciellt i ett perspektiv av ett framtida no fly zone där man inte längre kan använda flygunderstöd. Men som motiv för ett Israelisk anfall duger det säkert, speciellt när åhörarskaran utgöras av okritisk media som sväljer allt som kommer från officiellt håll. Undrar just hur rapporteringen har varit historiskt, ex kring Gleiwitzincidenten. Får dra till biblioteket och kolla nån dag. Från klarhet till klarhet…

      • Göran Frisk

        Vad är Gleiwitzincidenten ? Mvh Göran Frisk

        • ano

          Ett av många historiska skeenden som på sin tid motiverade vissa väpnade aktioner. Visade sig senare inte bara vara lögn utan var på riktigt fast begicks av egna styrkor utklädda till ”fienden” om du förstår vad jag menar. Inte att det är så i det här fallet men i ett spegelrum är man aldrig säker på att det man ser är på riktigt eller spegelvänt, eller såg man kanske bara en skugga? ;-))

          Minns att jag för länge sedan såg en västernfilm där hjälten jagandes skurken springer in i ett spegelrum. Han ser skurken och reflexmässigt skjuter – en spegel går sönder, andra gången en annan spegel, sista kulan krossar också en spegel och träffar hans kidnappade flickvän bakom spegeln…

  • Åke Eckerwall om Johan Wiktorin Maj 6, Israel…
    Ja, Johan, enkla självklarheter, alla 4!
    Adderas bör: .. att en lilleput krigare som bara har råd med några få vapen men som kan störa storebrors behov av svängrum utanför lilleput-territoriet kan dra på sig anfall….just på grund av dessa vapen. Var det då bra eller kontraproduktivt att investera i dom? (Vilket kanske Syrierna kontemplerar just nu: Vilken tur att vi inte har ett flygvapen som kan slå på Israeliskt territorium….då hade vi väl inte haft ett enda flygplan kvar…???)
    Därför tjatar jag om att Sverige ska ha ett försvar designat för FÖRSVAR…men inte med anfallskraft utanför vårt territorium.
    Mål i Syrien blev förstörda trots, vad Du klassificerar som `…ett starkt luftförsvar…`!

    • Göran Frisk

      Varför förstöra ett tankeutbyte med spydiga kommentarer. Krigsvetenskapsakademien har alltid haft en öppen men artig debatt.
      Göran Frisk

      • ake eckerwall svar till Göran Frisk, Maj 9
        Johan har min email adress om Du vill gå in i ett meningsutbyte om våra uppenbarligen divergenta åsikter om vad som är spydigt eller oartigt. Den debatten hör knappast hemma under bloggrubriken och är inte av intresse för någon annan.
        Det lilla landets dilemma tycker jag beskrivs sakligt av mitt inlägg, som avser belysa en aspekt av Sveriges försvar som sällan ses i debatten, men borde.

  • ano

    Författaren missar en viktig aspekt i nuvarande händelserna – tajmingen för israeliska anfall är tämligen intressant. Dessa sker nämligen efter en period av konsolidering av SAA och återtagande av vissa områden. Nu har det gått 2 år sedan början av den väpnade uppröret i Syrien och det som man trodde skulle ta ett par månader i anspråk har inte skett och finns inte ens i sikte. Den frustrationen föder fram en insikt av behovet av en katalysator. Ett syriskt svar på israels provokationer eller rapporter (sanna eller ej) om användningen av kemiska vapen skulle osäkra katalysatorn.

    En lämplig katalysator skulle till en början vara oskadliggörande av luftvärnet (nödvändig för skapandet av handlingsfrihet i luftrummet), kommunikationer, vapendepåer och större militära anläggningar. Sedan kan man dosera CAS i mån av målet – är målet hopplöst dödläge eller är målet avsättning av Assad-regimen.

    Kommer Syrien svara? Motfråga – är Assad korkad nog så gör han det men ingenting hittills pekar på detta. Trots oerhört hög tryck både mot systemets existens och sin egna fysiska säkerhet har han behållit lugn och agerar ytterst sansat (jämfört med ex Saakashvili som i liknande sits var nära sammanbrott).

    Som författaren mycket riktigt påpekar finns det en bromskloss för en sådan utveckling i form av Ryssland. Senaste händelserna i Boston och möjlig ändring av USAs politik visavi rebellerna i Kaukasus kan få Ryssland på andra tankar? Kan Ryssland gå med på en uppdelning av Syrien? En som inkvarterar en rysk sjöbas (med eller utan Assad) och en wahabitisk under inflytande av GCC? En högst möjlig utveckling som förmodligen förhandlas mellan Kerry och Putin i Moskva just nu.

    För övrigt sprids det mängder av rökridåer och charader just nu, vissa är mer färgglada och skrattretande än andra:

    -medlemmar ur Gulf Cooperation Council beklagar israels anfall

    -Israel har agerat på egen hand utan att ens informera USA

    MVH

  • Några kommentarer:

    1. Iron Dome-batterierna har placerats i Haifa och Tsfat. De är avsedda att beskydda mot Katyusha-raketer från Libanon, inte medel-distansrobotar från Syrien.

    2. Libanons territorium är rejält indraget i kriget på fler sätt än de du räknar upp. Tex står landet som värd åt några hundratusen syriska flyktingar. Ett annat exempel är Hizballahs bruk av libanesiskt territorium som bas för sina operationer i Syrien. Och i ett framtida skede kan Libanon stå som avsändarland för tiotusentals Katyusha-raketer som Hizballah skjuter mot Israel. Libanon kan också komma att stå som värdland för syriska massförstörelsevapen som smugglas över gränsen.

    Här i Israel cirkulerar ett skämt som kanske innehåller ett gryn av sanning: Vid Obamas besök nyligen träffade han och Netanyahu en överenskommelse – Israel tar hand om Syrien i utbyte mot att USA tar hand om Iran.

    Enligt israeliska pressuppgifter idag så är Syriens omedelbara svar att ge grönt ljus åt palestinska terrorister att anfalla Israel från syriskt territorium. Om så verkligen är fallet bryter Assad mot den säkerhetsdoktrin som landet tillämpat sedan 1974 – ”quite in exchange for quite.” En sådan brytning är förmodligen helt kontraproduktiv för Assad – en småskalig terror-räd mot norra Israel med några enstaka eller tiotals döda skulle ge Israel casus belli för ett förödande vedergällningsangrepp.

    Jag kan bidraga med ännu en slutsats för Sveriges del: Medeldistansrobotar skulle ge Sverige rejält med slagkraft för en ganska billig peng. Moderna robotar, vare sig kryssnings- eller ballistiska dito har ett ganska snävt CEP, och kan med fördel användas för att angripa truppkoncentrationer eller strategiska anläggningar på andra sidan Östersjön.

    G. Tikotzinsky
    Tel Aviv

  • Lars Bergqvist

    Som kommentar till att Libanon ær indraget i kriget, så har landet en stolt tradition att ta emot mænniskor som flyr från krig i grannlænderna; t.ex armenier, palestinier och nu syrier.

  • Lars B.,

    Det är kanske off-topic, men Libanon har inte riktigt tagit emot palestinska flyktingar. I stället har man stängt in dem i kåkstäder, lagstiftat yrkesförbud, förbud att äga fast egendom och en rad andra restriktioner.

    Jämför med andra länder i Levanten – hur Turkiet och Grekland tog emot respektive flyktingar efter Convention Concerning the Exchange of Greek and Turkish Populations (Lausanne 1923), hur Cypern och Grekland tog emot grekisk-etniska flyktingar från Egypten 1957-62, eller hur Turkiet tog emot turkisk-etniska flyktingar från Bulgarien 1989.

  • Anonym

    Som sagt off topic, men 400,000 flyktingar (sunniter) skulle førstøra en delikat befolkningbalans om de skulle få medborgarskap. Sant att de bor i kåkstæder (flyktinglæger), men endast 50%. Palestinier bor också i flyktinglæger i Syrien och Jordanien, ett politiskt beslut eftersom de fortfarande anser att de en dag kommer att återvænda.
    Men jag anar vad inlægget syftar till; Varfør kan inte arablandet Libanon ta emot etniska araber.

  • Göran Frisk

    Johan , vilket bra debatt forum du har skapat. Still confused but on a higher level ! Mvh Göran Frisk

  • @Göran. Tack ock tack för att du deltar i debatten!

  • Vänner, jag bryter debatten om olika folks historiska göranden och låtanden liksom inga vidarebefordringar av länkar utan kommentarer. Jag skulle gärna vilja veta: Vad gör Assad nu? Kommer Ryssland och USA hitta en formel?

  • Lars Bergqvist

    Vad Assad gör nu? Palestina-konflikten har pågått i 65 år, Libanons inbördeskrig varade i 15 år, fortfarande oroligt i Irak 10 år efter USAs invasion, konflikter varar länge i Mellanöstern.
    Folks historiska göranden eller inte, vad vi ser är en urladdning mellan sunniaxeln och den shiitiska halvmånen. Med stöd från shiiter i grannländerna kan Lejonet i Damaskus hålla ut länge, om nu inte Väst går in med humanitära förtecken och ändrar maktbalansen som man gjorde i Libanon 1990 (genom sitt stöd till Hafez al-Assad), Bosnia 1995, Kosovo 1999, för att nu bara nämna några interna konflikter.

  • ano

    Assads handlingsfrihet är kraftigt beskuren. Tidigare har det deklarerats vilja till förhandlingar med motståndarsidan från regeringshåll enligt ramverket från Geneve 2012 men har avvisats av rebellerna med kravet på att Assad måste avgå först.

    Det som håller Assad kvar vid makten är att han fortfarande verkar ha stödet från sunnitiska affärskretsar i landet, men främst rädslan hos minoriteterna (alawiterna, kristna, shia, men även sunitiska minoriteter såsom sufier) om vad som komma skall om grupper med wahhabitiska inslag får makten. Det är först om/när dessa grupper skulle få någon slags trovärdiga säkerhetsgarantier som Assad inte lägre är oumbärlig.

    Med andra ord så ligger bollen hos USA – Ryssland vilka av rapporteringen att döma verkar ha kommit överens om någonting igår. Det ska ske samtal med parterna i konflikten – regeringssidan och rebellerna – och lite kryptiskt välkomnas förutom USA och Ryssland andra ”välvilliga” länder med intressen i konflikten att deltaga. Kan det syfta på Turkiet, Saudiarabien, Qatar, Egypten? Kanske även Israel och Iran – även om det ter sig något osannolikt?

    Uppdelning av Syrien är för tidig även om det kanske hade varit den minst plågsamma processen trotts allt. Eller blir det ett irak-likt läge med en regering vars medlemmar drar åt varsin håll enligt ett etniskt/religiöst uppdelningsmönster och där opinionsbildning utförs med bilbomber (rule by fear)?

    Antagligen ingår någon slags begränsning av vapenarsenalerna i fredsavtalet (speciellt kemiska, flygvapen och artilleri inklusive missiler) vilket lär glädja Israel men även Turkiet vars möjligheter till maktprojicering ökar rejält.

    Vi kanske inte ska ha allt för höga förväntningar ännu, mycket möjligt att förhandlingarna misslyckas för att någon av parterna anser sig ha något att vinna på fortsatt krigande…

  • Iran och Hizballah har ett klart intresse att kriget hålls igång. Alla scenarion utom en klar seger för Assad är sämre än att kriget fortsätter.

    Israel har också ett kortsiktigt intresse i att kriget fortsätter utan något klart övertag för endera parten. En seger för rebellerna skulle ge jihadister fritt tillträde till gränsområdet i Golan. En seger för Assad skulle innebära ett fortsatt långsiktigt (åtminstone potentiellt) militärt hot. Ju längre inbördeskriget fortgår, desto mer förstörs Syriens militära förmåga. Having said this, så finns det också risker med ett fortsatt inbördeskrig – tex att flyktingströmmen destabiliserar Jordanien och Libanon, eller att C-vapen flyttas över till Hizballah.

    • ano

      Jag skulle tro att många israeler välkomnar jihadisternas seger. Om dessa jihadister inte fanns skulle israelerna uppfinna dessa. Vi kommer ju ihåg att Hamas en gång i tiden bildades med stöd av israel i förhoppning om splittring inom den palestinska rörelsen.

      Jag har hört att vissa t o m hävdar att med jihadisterna inpå knutarna som dessutom inte utgör något som helst militärt hot behöver Israel inte förhandla, ens för syns skull inför omvärlden. Så länge Israel har militär övermakt så tjänar man alltså på att ha så oresonliga grannar som möjligt. Men det tror jag bara är konspirationsteorier 😉

  • Göran Frisk

    Assad vet säkert att hans dagar är räknade. Men han vet inte vart han ska ta vägen. Vem tar emot en sådan skurk med öppna armar utan att förlora i trovärdighet i världen? Det kommer ju en tid efter Assad!

    • hej Goran från åke Du tror tydligen på att detta är ett personligt spel….? Var landar Din kommentar om det är ett spel om oljan…som vi bevittnar med hjälp av media som gärna samarbetar?

      • Göran Frisk

        Om jag har förstått något sånär vad olika stater gör i denna konflikt så funderar jag så här. — Assad fick makten efter sin pappa. — Han har inte givit sig på Israel av rädsla för hårda vapeninsatser från Israel. — Han hoppas genom internationellt stöd få Israel att lämna Golanhöjderna precis som Israel lämnat Negevöknen och Gaza. — Jag tror att han fortfarande kan vinna mot upproret eftersom dessa grupper är så splittrade och numera oxå infiltreras av Al Shabab. Han räknar med att Väst inte kommer att på något sätt stödja AlShabab. Assad har allt att vinna på att vara tålmodig och uthållig. — Upprorsmännens kopplingar till AlShabab kommer att minska deras stöd från andra arabländer som avskyr AlShabab. Min slutsats är att Assad kommer att hålla ut så länge han får stöd från Ryssland och Kina. Ryssarna kan lätt föra in vapen, ammunition och underhåll via sin flottbas. Väst kommer inte ge sig vare sig den ryska flottstyrkan eller basen. Om Assad inte längre har tillgång till sin olja får han det underhållet från Ryssland. Assad kommer att kämpa på . Rebellrörelsen kommer oxå att kämpa på. Ingen lösning eller slut på konflikten i sikte. Göran Frisk

        • ano

          Jag tror att Assads chanser att vinna är ytterst små. Man får aldrig underskatta rädslans makt nämligen.

          Fakta: en majoritet av befolkningen är sunniter. Assad är inte sunnit men det ser fortfarande ut som att Assad har stöd av majoriteten av den syriska befolkningen. Sunniter kan mera massivt vända sig mot Assadregimen de känner sig hotade. Historiskt sätt har detta skett med terrordåd antingen verkliga eller falskt flaggade. Ex utförde israeliska agenter en serie bombningar i Iraq på 1950-talet mot judar och judiska intressen i ett led för att få de att flytta till Israel som då hade en mycket liten judisk befolkning.

          Med andra ord, för att få vatten på sin kvarn kan jihhadisterna antingen utföra terrordåd mot ex alawiter eller andra grupper i Syrien för att provocera fram hämndaktioner mot sunniter eller själva utföra falskt flaggade attacker direkt mot sunniter. Ett vanligt knep för att få befolkningsgrupper till att sluta sig samman. Vi har haft möjlighet att se mycket av sådant i Iraq senaste 10+ åren.

          Om det fortfarande går dåligt för jihhadisterna går det att beväpna dessa mera direkt och ej via ombud som hittils (ex USA förmedlar kontakten mellan köpare och säljare – saudierna och kroaterna, jordanska flygplan sköter transporter till turkiska flygplatser…) men här riskerar Obama att göra en Reagan, dvs genom att beväpna fiendens fiende stärka en part som i grunden är antidemokratisk och antiamerikansk.

          Det här kriget förstör syriens infrastruktur i första hand – ekonomisk/industriell, militär men det som är allvarligaste är att den sociala infrastrukturen riskerar rasa ihop. Då har vi kreerat ett medeltidssamhälle ala talibanernas Afghanistan full med desperata människor inpå Europas knutar. Que bene?

  • Lars Bergqvist

    Assad är en skurk, men har fortfarande stöd av många i Syrien (liksom extern uppbackning) och han ser troligtvis ingen anledning till att lämna. Om han bara skulle rädda livhanken kunde han resa till Iran.

  • lars, är det ett omdöme Du kan stå för….känner Du honom personligen…kanske vi tvingas åse det gamla valiga spelet….där det finns olja….finns det intressen….och dom starka bestämmer vad sommhänder….kanske gör USA och Putin upp bakom ryggen på alla som tror på vad media försöker tala omför oss????

  • Mj Retreutte

    Är det den krigsvetenskapliga gräddan som kommenterar? Förmodat aktningsvärda medlemmar av akademien? Mitt råd är att likt undertecknad agera inkognito när känslorna rusar före förnuftet. Ni representerar en instutition vars trovärdighet byggs av dess medlemmars handlingar och uttalanden. Viss språklig elegans vore också förväntat. Skribenten Wiktorin representerar er med den äran och bidrar till akademiens trovärdighet och möjlighet att inte bara höras utan också bli lyssnad till. Tag exempel!

  • Lars Bergqvist

    Mj Retreutte,
    Akademien har säkert några ledamoter som har tjänstgjort i Mellanöstern och Johan Wiktorin har stor kunskap om området, ändock är det fjärran stränder Ni diskuterar.