≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
A K A D E M I S K A   A R B E T E N
B L O G G

av Tommy Jeppsson

Teija TiilikainenHuvudinslaget i Kungl Krigs­veten­skaps­akademiens sammankomst 2015-09-09 var det inträdesanförande som hölls av kallade ledamoten Teija Tiilikainen, verksam som chef för Finlands utrikespolitiska Institut.

Titeln på anförandet var ”EU som försvarsunion, säkerhetsgarantierna i dag”, ett i vår tid synnerligen aktuellt ämne där Tiilikainens omfattande kunskaper på området delgavs en relativt talrik åhörarskara. Hon använde föreläsningsmetoden att ställa ett antal högst relevanta frågor.

Den första frågeställningen var: varför fick EU sin femte artikel? Denna hänger enligt Tiilikainen intimt samman med grundandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, vilken uppmuntrade till en sammanslagning av EU och WEU. Bestämmelsen om ömsesidigt bistånd i händelse av ett militärt angrepp tog därmed formen av en mellanstatlig förpliktelse utan övernationella särdrag, och artikeln trädde i kraft för alla EU-medlemmar som en del av Lissabonfördraget

Den naturliga uppföljande frågan handlade om vad EU:s femte artikel betyder. Tiilikainen tryckte här på att den förpliktar alla EU-medlemmar att ge stöd och bistånd till den EU-medlem som råkar ut för ett väpnat angrepp och den förpliktar direkt till att ge stöd – inte via konsultationer som Natos motsvarande artikel. En stor svaghet är att artikeln som fundament saknar ett beredskapssystem/gemensam försvarsplanering av unionens medlemsländer. En annan påtaglig svaghet är avsaknaden av bestämmelser för hur beslutsfattandet ska ske i en dylik situation

Texten i EU:s femte artikel lyder:

Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik. Åtagandena och samarbetet på detta område ska vara förenliga  med åtagandena inom Nordatlantiska fördragsorganisationen, som för de stater som är medlemmar i denna också i fortsättningen ska utgöra grunden för deras kollektiva försvar och den instans som genomför det.

EU:s femte artikel av i dag  lämnar ett antal öppna frågor. Den första handlar om när  förpliktelsen kan tas i bruk. Kan en bred tolkning godtas i stil med Natos  artikel 5? Den andra frågan är om ett regional bistånd kan motiveras utan att hela EU involveras? Den tredje frågan är om förpliktelsens avskräckningsfunktion är trovärdig? Den fjärde och avslutande frågan som togs upp var om det finns politiska möjligheter att år 2015 godta regler om bestämmelsens tillämpning?

Så, vad med EU:s femte artikel och dagens hotbild? Det första som nämndes här var att hybridkrigföringskonceptet har medfört att  EU:s femte artikel och solidaritetsklausulen närmat sig varandra. Därnäst ställdes frågan om vilka stödmekanismer som finns  mellan EU-länderna vid ett  cyberangrepp? I tillägg tog Tiilikainen upp frågan om försvarsbudgeternas påverkan på det försvarsindustriella fördjupningsprojektet och dess förhållande till artikel 5

Avslutningsvis behandlades frågan om Finland och EU:s femte artikel. Här framkom att ändringar till lagstiftningen förbereds som möjliggör för den finska försvarsmaktens att deltaga i internationellt bistånd med militära medel. I den finländska politiska diskussionen uppmuntras till stöd och fördjupning av EU:s försvarssamarbete samtidigt som detta inte längre är ett alternativ till Nato-medlemskap.

Sammantaget var det mycket intressanta och värdefulla synpunkter som Teija Tiilikainen förmedlade vilket återspeglades i mängden efterföljande frågor.

 
Referenten är överstelöjtnant, ledamot av KKrVA och redaktör för dess Handlingar och Tidskrift.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.