≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
A K A D E M I S K A   A R B E T E N
B L O G G

Av YO/Kn Håkan Lindberg

Jag kommer i detta inlägg att vidareutveckla min syn på specialistofficerarnas roll i FM samt belysa några saker rörande Officersprogrammet(OP/TA) där jag anser att det finns utvecklingspotential.
 
Specialistofficerare behövs på alla nivåer inom FM.

Min åsikt är att SO skall under sin grundläggande utbildning inriktas mot att verka på stridsteknisk och till del taktisk nivå (Ftg, Plut, Komp) för att då man erhållit ytterligare kompetens genom yrkeserfarenhet och skolor kunna inrikta sig mot i huvudsak taktisk och en viss del operativ nivå (div, flj, bat, brig) för att slutligen då man tillgodogjort sig lång yrkeserfarenhet och högre utbildning bli specialist på i huvudsak operativ nivå och en viss del strategisk.
 
För att detta skall fungera behövs ett system där vi SO kan avancera genom grader kopplade till skolsteg. Detta i syfte att inte skapa några specialister med skygglappar kring sin egen funktion, utan specialister med god taktisk och operativ förståelse.
 
Härvidlag är sambandstjänsten ett gott exempel där man börjar som sambandsbefäl på komp/bat för att sedan gå till brig (motsv) efter detta kommer individen till FHQ J6 eller HKV J6 där individen både skall arbeta med utländska stridskrafter såväl som stridskrafter ur samtliga arenor. Detta kräver en god taktisk och operativ förståelse.
 
Det har i genmälena på mitt förra inlägg framförts farhågor angående inflation i graderna rörande OR. Det är inget som jag ser som varken faktum eller risk. I AG K3s underlag är  knappt 10 % av den totala mängden SO OR 8/9 nämligen 435 st för att vara exakt. Jag är fullt medveten att detta kan ändra sig i takt med att processen med IO14 framskrider och det kommande arbetet med PRODORG. Jag ser snarare att den siffran borde ligga kring 20 % av OR för att man skall ha en teoretisk möjlighet till att kunna arbeta på högre nivå.
 
Vad jag saknar är fördelningen mellan OF och OR rörande RO. Informationen rörande de utbildningsvägarna och anställningsförhållandena är enligt mig något oklar och måste kraftfullt förbättras.
 
Utmaningen ligger enligt mitt förmenande i att vi måste skapa en kultur där OF stödjer sig på kompetensen hos SO i sitt beslutsfattande.
Tanken med OF är att ta fram goda ledare och bildade chefer, men det måste tidigt inpräntas i dessa elever att SO är den ryggrad som trafiken till och från huvudet att fungera. Man skall ha klar för sig att alla OF kommer inte att göra förbandschefskarriär. En del av dem kommer att bli synnerligen dugliga stabsofficerare och det är min förhoppning att de personalplanerande funktionerna skapar möjlighet för OF att tjänstegöra på högre staber redan som OF, vilket skulle berika dessa staber och individen.
 
För att avsluta vill jag peka på en brist rörande OP/TA och det är att man slagit ihop alla tekniska OF i en utbildning. Detta skapar en mycket stor bredd i studierna som inte gagnar de OF med teknisk inriktning som vi har behov av. Inrätta tre program: Marin, Flyg och Armé och låt eleverna koncentrera sig på den teknik som gäller för den egna arenan till att börja med.
 
 
 

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

  • Rättelse: 7.e stycket näst sista raden. ”Som OF 2” skall det vara och inget annat.

  • Anonymous

    Vad är poängen med dagens militärtekniska profil på OP. De får för lite praktisk teknisk erfarenhet och för lite teoretiskt teknisk kunskap.

    Vill man ha en teknisk chef, reptroppchef eller liknande med gedigen kunskap i det praktiska mekandet borde en OR vara vägen att gå.

    För marinen kanske maskinbefäl av någon högre klass (eller sjöingenjör) vore lämpligt för en OF-tekniker, men för armén eller flygvapnet vete tusan. En utbildning till flygtekniker tar ju två år och sådana finns det ju SO som är. Det borde heller inte vara allt för många tekniska OF-befattningar på exempelvis en bataljon.

    Kanske det bästa vore om tekniker var OR och man försökte locka till sig ingenjörer för OF. Idag finns ju två-tre nivåer av ingenjörer, där högskoleingenjör/kandidat, liksom OP, är tre år och civilingenjör/master två år till.

    ROP Med fanns ju för både sjuksköterskor (3 år) och läkare, tandläkare, veterinärer, apotekare mfl (4,5-5,5 år). Det borde gå att göra en liknande ROP Ing för att täcka upp behovet av tekniska OF. Att hitta lämpliga kandidater inom försvarsindustrin och försvarsnära myndigheter (FMV, FOI, FRA mfl) borde inte vara så svårt.