≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
H A N D L I N G A R  &  T I D S K R I F T
F Ö R S V A R  &  S Ä K E R H E T

Kungl Krigsvetenskapsakademiens vintersymposium 2016 arrangerades den 18 februari inom ramen för akademins projekt Det framtida slagfältet – Krigsvetenskap i 21. århundradet (KV 21). Åtskilligt av intresse bjöds åhörarna alltifrån ledamoten Tomas Ries högintressanta prediktioner på megaplanet via klimatfrågan och pågående folkvandring till en uppsummerande paneldiskussion. 

Globala trender – två utmaningar för vår säkerhet

Kungl Krigsvetenskapsakademien i samverkan med Försvarshögskolan

av Linnéa Arnevall

Kungl Krigsvetenskapsakademiens vintersymposium 2016 arrangerades den 18 februari inom ramen för akademins projekt Det framtida slagfältet – Krigsvetenskap i 21. århundradet (KV 21) och utgör därmed en del av akademiens pågående analys av omvärldsförändringar med påverkan på Sveriges säkerhet. Akademiens ambition är att ge ett svar på frågan ”Innebär nämnda förändringar att det på längre sikt behövs ett nytt säkerhetskoncept för Sverige, ledande till en annan inriktning och struktur för svenskt försvar – militärt och civilt?”

I vintersymposiet redovisade och diskuterade deltagare i ”Delprojektet 1, Omvärldsutveckling och stormakternas militära tänkande” två faktorer av synnerlig vikt för omvärldsutvecklingen i ett framtidsperspektiv – klimatfrågan respektive migrationen. Detta i syfte att dra slutsatser om konsekvenser för europeisk och svensk säkerhets- och försvarspolitisk utveckling. Man avser sedan att i ett nästa steg tidigt i höst inbjuda till en diskussion om kärnvapens roll som en tredje viktig faktor.

Efter en inledning av huvudprojektledaren ledamoten Frank Rosenius gav ledamoten och docenten vid Försvarshögskolan Tomas Ries en introduktion till strategiskt tänkande i ett globalt perspektiv. Han pekar på att vad vi idag ser är endast början på mycket svårare tider i alla hänseenden. Det är avgörande att vi har fungerande vitala livssystem som upprätthåller Sveriges säkerhetsmål, detta för att kunna stå emot framtida utmaningar. Vitala livssystem är grundplattan som vårt samhälle vilar på och rämnar den rasar samhällets fundament.

Höstens händelser visar att dessa livssystem inte fungerar i kris och katastrof. I kris måste beslutsfattare prioritera och i en katastrof måste beslutsfattare offra, dessa mentala skeenden var inte Sveriges beslutsfattare beredda på. Som statsminister Stefan Löfven själv uttryckte det – ”vi har varit naiva”. Frågor som tidigare har ansetts politiskt inkorrekta att diskutera har fått en plats på agendan, och med detta krävs att fyra saker hålls i åtanke:

  1. Katastrofer kan hända, även i Sverige.
  2. Godhet och snällhet har sina gränser, det är inte funktionellt att överstiga dessa gränser vad gäller ekonomi och samhällets institutioner, i längden påverkar det även politiken (t ex SD:s framväxt).
  3. Ibland finns det endast onda alternativ, det går inte att tillgodose samhällets funktionalitet och grundläggande värden i alla hänseenden.
  4. EU är ingen vän i nöden, när krisen närmade sig växte de nationella särintressena tydligt fram.

Vad gäller globala trender pekade Ries på tre dimensioner:

  1. Den sociala dimensionen: trenderna inom denna dimension ser inte lovande ut med allt större spänningar i våra samhällen (även i de rika delarna). Vi har en tillväxt som lett till växande medelklasser, samtidigt som extrem fattigdom förekommer som i sin tur kan leda till okontrollerbara mänskliga flöden, grov organiserad brottslighet (GOB) kommer att öka och bli ett massivt problem samt terrorismens frammarsch. Maktpolitiken är tillbaka och stora stater använder krig för att upprätthålla sina intressen. Trenden är negativ.
  2. Den funktionella dimensionen: vi har vetenskap och resurser, vilket är positivt, men grunden vi står på är bräcklig och sårbar p g a antagonistiska hot, cyberhot, brottslighet, mer turbulenta ekologiska system (t ex pandemier), men även inneboende svagheter i våra egna system (t ex datorerna vid millenniumskiftet och ekonomiska krisen). Till del dock positiv trend.
  3. Den ekologiska dimensionen: vi har förbrukat, degraderat och söndrat vårt globala ekosystem, vilket tar sig formen av stigande havsnivåer, ökenspridning etcetera, något som redan i dag påverkar de fattiga delarna av världen. Trenden är negativ.

Vad gäller vår omgivning har Europa stora problem med delvis misslyckad integration (av stor invandring) där EU inte hänger med i utvecklingen. Detta leder till fattigare stater med sämre sociala tjänster och infrastruktur och sämre nationella tjänster. Vi får fattigare samhällen då medelklassen krymper och levnadsstandarden sjunker, arbetslösheten stiger och brottsligheten växer. Befolkningen känner inte att den har någon framtid, vilket underblåser problemen. Detta leder i sin tur till hårdare politik där extremism, protektionism och nationalism frodas.

Slutsats: Vi kan vända de negativa trenderna om vi får ordning på vår ekonomi, men det ser inte ljust ut med delvis misslyckad integration, Putin österut, oroligheter söderut, och transnationella revolutionära rörelser sprids. Det finns inte längre några avstånd vad gäller spridning av dessa fenomen.

Efter denna problematiserande överblick tog professorn vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi, Stockholms universitet, Kevin Noon vid och utvecklade ämnet ”Planetary Boundaries – Global Security Implications”. Samhället som vi ser det idag är ett nytt påfund och har egentligen utvecklats under en kort period av den moderna människans historia. Samhället vi lever i byggdes under en miljömässigt stabil period, men under den industriella revolutionen och speciellt efter andra världskriget ökade användingen av våra resurser markant. Vårt leverne har påverkat klimatet och vi kan idag se följderna av, och de risker vi kommer att behöva hantera i, den globala uppvärmningen, t ex arktisk sommaris smälter, glaciärer i Himalaya smälter, Grönlands istäcke är inte stabilt o s v.

Vi vill gärna prioritera mellan de olika riskerna som finns och faktorer som påverkar dem, men en risk är inte en isolerad händelse och vi måste kunna handskas med sammanlänkningen mellan dem (interkonektiviteten). Det är ett komplext system men vi har verktygen att handskas med detta. Vår uppfattning om risker får inte vara statisk då risk förändras över tid. ”Planetary Boundaries” (PB) är ett verktyg för framtida prognos (riskanalys) som pekar på vilka av våra aktiviteter som riskerar att ”putta oss över kanten” vad gäller hållbar utveckling. Om vi beaktar PB kan vi få vetskap om tröskeleffekter som är icke förhandlingsbara och skapa ett säkert rum för utvecklingen globalt.

Slutsats: Klimatet är inte en isolerad del utan en del i ett komplext system av framtida/nutida risker som vi måste beakta och handskas med.

Efter Kevin Noon följde fil dr Malin Mobjörk, Stockholm International Peace Research Institute SIPRI, som talade om ”Klimatförändringarnas säkerhetskonsekvenser”. Klimatet är inte en isolerad del av samhället, utan klimatet fördjuper redan existerande problem/utmaningar men de leder också till nya utmaningar, t ex att havsnivåerna stiger.

Vi måste hålla två perspektiv i åtanke vad gäller klimat – tid och rum. Vad gäller tidsperspektivet måste vi förhålla oss långsiktigt, genom både en historisk tillbakablick och ”framåtblick”, därtill måste vi även tänka kortsiktigt. Vad gäller rumsperspektivet måste vi kunna förhålla oss till olika nivåer, men också mellan sektorer/verksamhetsområden för att förstå och förhålla oss till de utmaningar vi står inför. Detta kräver ett vidgat säkerhetsbegrepp också p g a komplexiteten i dagens utmaningar.

Vi står inför flertalet säkerhetsutmaningar i form av katastrofer och konflikter, men också inom infrastruktur, migration och internationella relationer. Klimatet påverkar alla dessa områden, och kritiska beroenden inom samtliga måste identifieras innan eventuella flöden av varor och tjänster avbryts p g a gränsöverskridande händelseutvecklingar. Inom alla områden måste vi också identifiera vems/vilkas säkerhet vi diskuterar samt vilket tidsperspektiv som tas i beaktning. Vi måste kunna byta perspektiv och anlägga olika tidsperspektiv på hur vissa åtgärder påverkar för att ge djupgående multidimensionella analyser kring skeenden.

Konflikter om naturresurser är ofta lågintensiva och pågår under en lång tid – när blir en lokal konflikt en internationell angelägenhet? Konfliktkedjan ser ut som följer: klimatförändringar påverkar naturresurser à som påverkar ekonomin och migrationen à som ökar konkurrensen om naturresurserna à som ibland resulterar i våldsamma konflikter. Oftast handlar det om kringresande jordbrukande folkslag som förflyttar sig till områden med redan knappa resurser. Koncentrationen av människor ökar således på en plats med redan begränsade naturresurser där konfliktlösningsverktyg saknas och staten är frånvarande.

Slutsats: Förändrat klimat har negativ inverkan på mänsklig säkerhet, klimatet påverkar kända konfliktdrivande faktorer och bidrar indirekt till riskerna för väpnad konflikt. Det finns en begränsad förståelse om under vilka omständigheter ett förändrat klimat bidrar till den ökade risken för väpnade konflikter. En viktig aspekt som också är på frammarsch inom forskningen är vikten av institutioner av betydelse för att begränsa säkerhetsriskerna kopplade till klimatförändringar.

Efter en paus lämnades klimatfrågan för migration, och inledningsvis reflekterade institutchefen vid FHS Lars Hedström över hur migrationsfrågan har speglats i olika framtids- och trendrapporter de senaste 20 åren. Två olika perspektiv har framkommit, dels som problem, dels som tillgång i demografiska hänseenden. Migration har i det här hänseendet inte gjort något särskilt stort avtryck i olika rapporter. Men, den närmaste tiden kommer migrationsfrågan att vara en (ofrivillig) topprioritet och detta är en trendförändring.

Därefter följde Oskar Jöberger från Gränspolissektionen vid Polismyndighetens Nationella operativa avdelning (NOA) om Migration ur polisens perspektiv. En genomgång av händelseförloppet och situationen för polisen under hösten ledde till de huvudsakliga slutsatserna att för det första det svenska samhället inte hade kontroll över situationen i och med den påtagligt ökande tillströmningen av migranter. Samhället var väldigt ansträngt vid det här tillfället, speciellt i Region Syd. För det andra underströks att detta inte är ett polisiärt problem som går att lösa med polisiära medel. Det är en mycket större fråga än så och kräver ett helhetsgrepp från det svenska samhället men framförallt från europeisk och global nivå.

Symposiet avslutades med att ledamoten och generalsekreteraren i Folk och Försvar Lena Bartholdson modererade en paneldiskussion, ”Globala trender, säkerhets- och försvarspolitiska konsekvenser”, mellan professor Robert Egnell, fil dr Torbjörn Becker, ambassadör Lars-Erik Lundin, fil dr Gudrun Persson och överstelöjtnant Johan Wiktorin samt de tidigare presentatörerna om de säkerhets- och försvarspolitiska konsekvenserna för Europa, Norden och Sverige, klimat- och migration.

Torbjörn Becker pekade på att globalt sett är Sverige väldigt rikt jämfört med resten av världen samt att omfördelningen av ekonomiska värden har förutsättningar att skapa en mer jämlik värld och det kommer i längden att minska migrationen. Vi behöver i sammanhanget finna positiva aspekter i allt det här – vad är en möjlighet och vad är ett hot? Det finns inte en lösning på våra problem – ”there is no silver bullet”, men Becker menar att svaret kan finnas inom energiområdet där en ren och billig energitillgång skulle kunna avhjälpa en stor del av problemen vi ser idag, dock med risk för att det kan skapa geopolitiska problem för dem som innehar olja.

Hur kan vi skapa incitament att använda oss av förnybar energi? Det finns ekonomiska lösningar/styrmedel som skulle kunna ta oss ganska långt. Det behövs forskning, politiskt ledarskap och globala samarbetsavtal. Det här är en kris, och kriser kräver visionära politiker som är tillräckligt pedagogiska för att förklara för befolkningen vad som måste göras idag.

Lars-Erik Lundin menade att lösningen inte finns nationellt, vi måste ta hjälp utanför våra nationella gränser och även utanför EU:s. Den ekonomiska utvecklingen skulle, precis som Ries nämnde, kunna hjälpa oss på traven, men då kan vi inte stänga gränserna. Ett förslag på lösning är en ny modell – en global strategi i EU – men detta kräver att vi kommer bort från vår egen, EU:s och EU-kommissionens naivitet och tillsammans hjälps åt för att kunna motverka en multisektoriell kris när den väl drabbar Europa. EU:s ledare behöver komma med smartare lösningar och Europas befolkning borde ställa högre krav på dem.

Dessutom får vi inte negligera det södra perspektivet och endast förhålla oss till öst- och västperspektivet som vi brukar göra. Det kommer att krävas att den afrikanska kontinenten inkluderas i våra ansträngningar för att vi verkligen ska komma till problemlösning, och EU är ett fundamentalt verktyg för detta. Ovarsamma internationella insatser har lett till delvis dåligt rykte, men genom att arbeta med Afrika kan vi finna möjligheter att motverka de trender vi ser.

Gudrun Persson menade att den pyramid som Tomas Ries presenterade är upp och ner i Ryssland. Där är makten tvärtom bottenplattan och ekologin endast en dekoration på toppen. Klimat och migration är underordnat den hårda säkerheten. Dessa två trender har omnämnts i den ryska strategin, men endast i hänseende till att Afrika och Mellanöstern aktiverade migrationsströmmarna, vilket i sin tur, enligt rysk syn, visar att väst och Natos sätt att agera är ohållbart.

Anti-västperspektivet ligger fast och den politiska ledningen knyter sig allt hårdare till nationalismen, där varje form av ”färgrevolution” är ett potentiellt hot. Samtliga resurser ska stödja den politiska ledningen. Den sovjetiska logiken om att territorium gör landet starkare är påtaglig och att denna form av politik är kvar för att stanna. Det positiva är att det (ännu) inte blivit värre. Enda sättet för Ryssland att ändra väg är att förändringen kommer inifrån.

Johan Wiktorin betonade risken för att Sverige med återgång till nationellt försvar åsidosätter behovet av det internationella militära instrumentet. Det föreligger behov av ett instrument att använda både i nationella och internationella skeenden. Även här nämndes vikten av att arbeta med Afrikanska Unionen samt vår motsatta värdegrund i jämförelse med Ryssland.

Robert Egnell pekade avslutningsvis på att två saker kan sammanfatta dagens samtal: 1) de genuint globala och gränsöverskridande utmaningar vi står inför och 2) att alla utmaningar är intimt sammankopplade. Vi står härvidlag inför tre utmaningar: 1) det globala i jämförelse med det nationella, som Wiktorin pekade på behöver vi stärka och inneha förmåga inom båda instrumenten, 2) vi måste ha breda perspektiv och inte fastna i stuprör eller områden, en eventuell lösning skulle kunna vara samfinansiering vid problemlösning av gräns- och sektoröverskridande problem samt 3) den säkerhetspolitiska verktygslådans prioriteringar blir viktig. Vi har haft en lång period av neddragningar av det svenska försvaret och idag nationaliserar vi både realpolitiskt och militärt. Vi måste stärka den förmågan men vi måste också hålla övriga civila instrument såsom diplomati, handel o s v aktuella. Kort sagt behöver hela bredden av processer prioriteras.

 
Författaren är forskningsassistent vid Försvarshögskolan.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.