≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Ledamoten Lars Wedin höll i samband med Akademiesammankomsten onsdagen 10:e oktober en mycket initierat och uppskattad föreläsning om situationen i Frankrike inför det förestående vitboksarbetet. Med sin stora kunskap och insikt om förhållandena i landet, kryddat med välfunnen humor blev föreläsningen synnerligen kunskapsuppbyggande för åhörarna som förutom närvarande ledamöter räknade ett antal studerande från Försvarshögskolan.

Vitbokskommittén skall leverera sitt resultat vid nyår vilket blir en viktig plattform inför försvarsbeslutet våren 2013.

Några grundvärden

I Frankrike är Försvarsmakten en viktig plattform för nationell  identitet, något som har nära koppling till de för landet traumatiserande händelserna 1870, 1914 och 1940.  Presidenten är överbefälhavare och har till sitt förfogande en egen militär stab.

Lars Wedin anförde att även om landets militära förmåga förusätts nedgå är Frankrike idag, vid sidan av Storbritannien, enda europeiska land med relevant militär förmåga. Någon ökning av försvarsbudgeten verkar inte aktuell, snarast handlar det om en sänkning där den stora frågan är med hur mycket? Detta i en situation där Militären kännt sig övergiven under Sarkozy och där det råder en besvärlig befordringssituation med resultat att många av de duktigaste slutar.

Kommande, högst sannolika, förändringar i Frankrike sker i en europeisk kontext där den militära kapaciteten är på nedåtgående och där pessimisterna förutskickar att det om tre år inte finns någon riktig armé i Europa.

Budgetsituationen för 2013 verkar bli identisk med den som gällde för 2012 med resultat att personalstyrkan minskar med 7200, ingen förändring sker avseende landets kärnvapenförmåga samtidigt som en viss ökning av forskningsbudgeten förutses. Materielinbesparingarna beräknas till 5,5 M€: vilket drabbar främst armen som ett resultat av rådande osäkerhet om vilken framtida väg denna försvarsgren skall gå.

Presidentkandidaternas syn

En uppfattning om försvarets ställning i det franska samhället kan erhållas genom att läsa huvudpunkterna i vad presidentkandidaterna kommunicerade inför det senaste valet av statens högsta ämbete, således :

Mélenchon

  • Förband insatta i operationer måste ha rätt och tillräcklig nationell utrustning.
  • USA utgör det största hotet mot världens stabilitet
  • Bibehållen försvarsbudget
  • Prioritering : Territoriets säkerhet; Ett nationellt och obereonde försvar
  • Lämna NATO som endast är USAs väpnade arm; nej till ett atlantiskt europaförsvar
  • Kärnvapenavskräckningen fortsatt nödvändig för landets säkerhet, spara in flygkomponenten
  • Återskapa bandet mellan nationen och försvaret; eventuellt återinföra värnplikten
  • Den nödvändiga försvarsindustrin förstatligas

 Hollande

  • Garanti för nationellt oberoende
  • Respekt för militären – hedra dem som dött eller sårats för Frankrike ”vi överger dem inte, vi glömer dem inte”
  • Djupgående förändringar av de geostrategiska balanserna. Världens tyngdpukt dras mot Asien-Stilla havet; de nya stormakterna är Kina, Brasilien, Indien
  • Försvaret är inte en budgetregulator
  • 1. prioritering: förvarning, strategisk analys, underrättelsetjänst som grund för beslutsfattning, Rymden särskilt viktig
  • Kraftig satsning på uppbyggandet av Europaförsvaret;  Frankrike har inte fåttmånga fördelar av återintegrationen i Natos militära samarbete
  • Kärnvapenavskräckningen är nödvändig för vår säkerhet och status som stormakt
  • Bättre politisk styrning, utnyttja försvarsmaktens kompetens
  • Ge försvarets personal den uppskattning som den har rätt till
  • Stärka försvarets roll för nationens sammanhållning
  • Försvarsindustrin: stark, sammanhållen, kontrollerad

Bayrou

  • Försvaret är den yttersta garanten för vår territoriella integritet till lands och till sjöss. Säkrar vår säkerhet och våra landsmän utomlands, våra geopolitiska, ekonomiska  och mänskliga intressen
  • Försvaret är speciellt eftersom dess medlemmar beredda riskera sina liv
  • Stor osäkerhet råder, genomgripande omvälvningar, Europa lyckas inte ena sig om en röst medan nya stormakter träder fram på scenen
  • Försvaret ingen budgetregulator
  • NATO: relationen USA och Europa måste rättas till. byråkratin minskas. Men tanken att NATO fortsatt kommer att garantera Europas säkerhet är fel; därför måste ”försvarseuropa” skapas
  • Fortsatt en nukleär stormakt
  • Försvaret har en viktig social roll (”en andra chans” för människor) och nödvändigt för civilförsvaret vid stor kris

 Sarkozy

  • Hyllar de män o kvinnor som är beredda att slåss för landet
  • Försvarsbudgeten ingen budgetregulator
  • Kärnvapenavskräckning är garant för nationens oberoende
  • Återintegrationen i Nato stöder våra relationer med europeerna och speciellt då med Storbritannien samtidigt som relationen till USA fördjupas
  • Försvarsindustrin är suveränitetens industri; Europa måste stödja europeisk försvarsindustri en ”Buy European Act” krävs

Le Pen

Den ende som verkligen talar om militär hårdvara

  • Försvaret är statens prioriterade skyldighet
  • Uppmärksamma personalens situation
  • Öka försvarsbudgeten, tillbaka till 2%
  • Förnyelse av arméns pbv, helikoptrar, artilleri mm
  • Hålla uppe antalet beställda fregatter och ubåtar; redan för få; påbörja bygget av ett andra hangarfartyg
  • Nya tankflygplan, och taktiska tp-flyg; modernisering av Mirage 2000D
  • Stärka skyddet av territoriet, bl a genom ett nationalgarde om 50 000 frivilliga
  • Stärkt strategisk forskning och större åsiktsfrihet i förvaret
  • Behålla ett effektivt autonomt försvar för en oberoende politik eller degraderas till ”sopbil” för Nato
  • Fortsatt nationell kärnvapenavskräckning
  • Personer avsedda för högre befattningar i offentliga byråkratin skall genomgå särskilda kurser i försvaret
  • För få politiker kan försvaret; för få generaler (pensionerade får man förmoda) är riksdagsmän? Den militära eliten har försvunnit från debatten
  • Försvarsindustrin och försvarsforskningen stärkas

Geopolitik

Här uttrycktes en påtagligt genuin osäkerhet om framtiden. Wedin uppgav att Kina uppfattas av Frankrike vara  stabilt och den framtida stormakten samtidigt som tillväxten i landet uppfattas som ohållbar och att regimen i Peking hotar den fria rörelsfriheten till sjöss med sina excessiva krav på territorialhav.

USA verkar vara såväl ett frågetecken som bekymmer för Paris där framtiden såväl kan handla om duopolitik som konflikt. Wahington fokuserar på Asien och Stilla havet samtidigt som NATO av Frankrike fortsatt uppfattas som ett verktyg för USAs förmyndarställning samtidigt som insikten finns om att Europa behöver USA för att inte bli för beroende av Kina, Ryssland och MÖ. Detta kräver balans mellan ”hard” och ”soft power” där båda behövs från båda sidor av Atlanten.  Den övergripande frågan från fransk horisont är om USA lämnar Europa åt sitt öde?

I närområdet ser sig Frankrike inte vara hotat men sårbart. Utvecklingen i Medelhavsområdet är av central betydelse. Situationen i Syrien oroar (Fr kommer inte att intervenera som det ser ut nu) liksom situationen i norra Afrika (de s.k Sahel staterna) och Irans kärnvapenprogram och de risken för spridning  som detta kan medföra. Konflikten Israel – Palestina följs noggrannt. Ett inbördeskrig i Marocko måste absolut förhindras. Terroristhotet tas på stort allvar.

Ingen i Frankrike tycks se Ryssland som en möjlig fiende och i varierande grad vill man integrera Ryssland i Europa. Intressant var Lars Wedins observation att den svenska solidaritetsutredning uppfattas som ett skämt i Frankrike.

Då det gäller NATO/ Europa är synen i Paris att det militära samarbete inte lyckas kompensera för nedgången i de enskilda staternas kapacitet, det finns  ingen uppslutning  bakom ett ambitiöst europeiskt försvarsprogram. Vad man ser är att CFSP gått i ide, således en bristande politisk vilja att upprätthålla militär förmåga som lett till okontrollerad nedrustning. NATO´s expeditionära era uppfattas vara slut där alliansen blir en verktygslåda/ ett standardiseringsverktyg. Det kollektiva försvaret har fått fönyad aktualitet men nya frågor står i centrum som cybersäkerhet och Iran. Från 1991 framåt har NATO försökt förnya sig med en mängd koncept och doktriner; grundproblemet kvarstår dock: NATO raîson d’être?

Slutsatser

  • Finansieringen av militära satsningar är ett ökande problem.
  • GFSP har misslyckats
  • Frankrike uppfattas inte ha någon fiende men är sårbart
  • Den expeditionära eran är slut
  • Terrorismen är här för att stanna
  • Cyberkrigföring blir allt viktigare
  • Kärnvapenspridning är ett allvarligt hot
  • Vår tid karakteriseras av en maritimisering – resurser och globala flöden är avgörande för funktionella samhällen
  • Inget tal längre om om fransk grandeur, Gaullismens retorik i princip borta
  • Tanken på att Frankrike kanske måste dela suveränitet för att skapa tillräcklig kapacitet är nu en realitet
  • Pessismen över och nedtoningen av ”Euope de défense”

Tommy Jeppsson