Av Herman Fältström, ledamot Kungl Krigsvetenskapsakademin och hedersledamot Kungl Örlogsmannasällskapet
Om Försvarsberedningen
Ingen rapport är bättre än de enskilda delarna. Jag kan konstatera att rapportens enskilda delar inte håller ihop. Vad nyttar de fina orden om nuvarande säkerhets- och försvarspolitiska situation till (som förnekades 2004 och 2009) om inte orden omsätts till hårdvara i förband (materiel och utbildad personal). Försvarsberedningens förslag om ”Försvarets uppgifter”, antalet förband och ekonomi stämmer inte överens. Det är som vanligt tre skilda områden. Rapporten är därmed ett jasså! Var finns kompetensen som kan slå ihop dessa tre områden?
Diskussionen om anslutning till NATO löser inte Sveriges behov av ett försvar. Det är inte en anslutning till NATO som avgör den svenska försvarsförmågan. I stället är det tillgängliga förband samt förband som finns i reserv och som genom inkallelse av utbildad personal blir insatsberedda som utgör grunden.
Försvarsberedningen borde ha frågat sig ”har Sverige ett försvar som gör det möjligt för Regering (och Riksdag) att fatta självständiga säkerhets- och försvarspolitiska beslut?”.
Hur stort försvaret bör vara går inte att svara på. Däremot går det, utgående från svensk geografi, att göra en bedömning hur stort försvaret minst bör vara. Svaret är i grunden enkelt. Sverige är i princip en ö. Det innebär att varje form av angrepp kräver transporter till del med flyg men i huvudsak på fartyg. Detta lägger en grund för utformningen. Marina förband och flygförband måste finnas insatsberedda såväl i väster, söder som i öster. Till detta kommer behovet av flygförband i norr.
Nästa steg är också enkelt. Sverige har fem områden som är viktiga. Det är Göteborg, Skåne, Gotland, Stockholm och norra delen av Sverige. De marina förbanden och flygförbanden måste kompletteras med minst en insatsberedd allsidigt sammansatt armébataljon utgångsgrupperad inom vardera av dessa områden. Armébataljonerna skall kunna kompletteras med inkallelse av personal till reservbataljoner som ger en markstridsstyrka motsvarande en brigad.
När det gäller ekonomin ger de olika alternativen långt ifrån de ekonomiska resurser som krävs för att bygga upp det försvar som avskaffades i slutet 1900-talet och under 2000-talets första decennium. Skall vi realisera försvarskommitténs futuristiska inriktning måste tidiga investeringar göras såväl i personal som materiel. Det handlar om att anskaffa materiel till de nya förbanden då materiel som tidigare fanns såldes ut som överskottsmateriel eller skrotades. Först därefter kan personalen utbildas att handskas med den nya materielen.
Ett talande exempel är ubåtsjakthelikoptrar. All erfarenhet pekar tydligt på att detta tar 15 till 20 år att åstadkomma insatsberedda förband. Har vi inte materielen och förbanden, hur skall vi då kunna utbilda den personal som behövs? För att detta skall vara möjligt krävs ökat anslag på 3 till 4 miljarder per år plus erforderliga investeringar för materieltillförseln.
Försvarsberedningen får underkänt av mig. Den beskriver tre från varandra helt skilda områden utan koppling dem emellan. Önskemål om förmågor är en del. Behovet av förband är en annan del. Ekonomin är ytterligare en tredje del. Delarna hänger inte ihop.
Försvarsberedningen har inte löst sitt uppdrag.
Tack för ett bra inlägg. Varför är det just de fem områdena Göteborg, Skåne, Gotland, Stockholm och norra delen av Sverige som är viktiga/behöver en insatsberedd bataljonsstridsgrupp? Jag håller helt med om att det är bättre att fokusera på bataljonsstridsgrupper än på brigader i dagens läge men jag skulle snarare utgå ifrån fredsbaseringen av marina förband och flygförband. Då framstår Blekinge som ett betydligt viktigare område än Skåne.
Vidhåller att rapporten inte hänger ihop då konsensus ska hittas bland parter som representerar åtminstone tre olika strategiska synsätt. Beredningen representerar därför kontinuitet med den politik där Sverige efter 1992 valt att övergå till att vara ytterligare en fripassagerare i Europa.
En grundsten för rapporten är att Sverige avsagt sig allt ansvar för regional säkerhet (vi hjälper ingen, alla hjälper oss). Medlemskap av NATO blir på så vis kontraproduktivt, eftersom vi då förbinder oss att ta ansvar.
Ett resultat är att de tre områdena som tas upp i texten blir till tre separata frågor istället för tre aspekter på samma sak.
Finns väll norrlandskommuner som är lika stora som Blekinge? (*ironi*) Avståndet mellan F21 och treriksröset är större än mellan F17 och Norrköping. Förr oss norrlänningar är Blekinge och skåne i det närmaste samma sak.
J.K Nilsson
Äntligen någon som talar i konkreta mått på vad som behövs, och vad detta kostar. Sverige är ett avlångt land, där arméförband rimligtvis måste vara utgångsgrupperade i fred för att ha en chans att ”hinna göra något”. Fem ”yrkesbataljoner” plus tio ”reservbataljoner” lika med fem ”brigader” förefaller rimligt att åstadkomma utan större problem (utom pemgarna). Det handlar om Sydsverige, Västsverige, Gotland, Östra Mellansverige och Bottenviken – Tornedalen (igen). Var finns Flottan i Bottenhavet? Var finns det rörliga kustförsvaret? Var finns luftvärnet? Har vi några kanoner med ammunition till armén? Var finns flygbaserna med basförband? Var skall vi ta emot influgen hjälp från ”väster”? En bra försörjningsbas vid Gunnarn har rivits upp av kommunen.
Om hela landet skall kunna försvaras så krävs brigadförband med beredskapsbataljoner.
Basbataljoner, Fartyg, minst tre aktiva flygflotiljer. Hela orkestern och inga missade instrument.
Planer utan förutsättningar och uppföljning, revision är bara luftslott.
Sjuttiotaletets underbara år har lämnat förfärande spår.
”Sverige är i princip en ö. Det innebär att varje form av angrepp kräver transporter till del med flyg men i huvudsak på fartyg.” Herman Fältström
Det är precis så det är och det gäller i allra högsta grad Gotland, en ö som dock saknar luftvärn och därför blir lättintaget.
@Jakob:
Visst är Karlskrona örlogsbas viktig, men ”de” prioriterar knappast Blekinge som landsdel att mikroinvadera. Jag förstår att du pratar i eget intresse och jag ger dig till del rätt. Karlskrona örlogsbas är ett primärt anfallsmål samtidigt som den är av vitalt intresse för Sverige. Men Skåne som landsdel är intressant på grund av Öresundsinloppet. Norra Norrland är också intressant för ”dem”. Göteborg tror jag går fritt ovanför ytan så länge som USA har hegemoni i den delen av världen. Men vi behöver minröjningsfartyg, ubåtsjaktshelikoptrar och en ubåtsbas där.
Roger Klang
Nej, som hemvärnsman i Dalarna har jag inget egenintresse i försvaret av Blekinge. Fältström skriver ”Marina förband och flygförband måste finnas insatsberedda såväl i väster, söder som i öster.” Med tanke på att Blekinge dels har marinbas och dels en av två insatsflottiljer och dessutom ligger nära den ryska enklaven Kaliningrad tycker jag att det är befogat att peka på behovet av markförsvar för baserna i Blekinge.
Allt jag säger är att Blekinge som region nog inte är ett prioriterat luftlandsättningsmål. Marinbasen och F-17 är däremot ett prioriterat mål för Iskander-M och Iskander-K och för attack- och bombflyg. Det är klart att F-17 och marinbasen ska markförsvaras, inte minst med luftvärn.
Roger
Intressant diskusjon, dock menar jag att de förslag som läggs fram om ett försvar motsvarande 4-5 brigader är ekonomiskt och politiskt orealistiskt i närtid. Detta oavsett om de organiseras i bataljons-stridsgrupper eller på annat sätt.
Det vore därför intressant om någon väl insatt kunde ge exempel på vad vi skulle kunna få till inom kort om försvaret får det maximala tillskott som kan bedömas som möjligt i närtid. Säg att det är +10% inom denna mandatperiod om Socialdemokrater och Folkpartister kan bli överens om att säkra landet.
Säg plus ca. en miljard 2015, plus en och en halv -16 och -17 samt två miljarder 2018. Låt fokus bli att utgå från det vi har och att öka närvaron på Gotland, öka övningsverksamhet och rotering av förband, dvs. höja trösklarna, samt skaffa luftvärn till ex. Gotland, fregatter och flygbaser.
Så förbereda för de strukturella förändringarna som behövs på sikt mot e.g. de fyra regionala stridsgrupperna, plus kanske en snabbgripbar och högrörlig grupp i Karlsborg. Förstärkning av flyget i Uppsala och på Gotland etc. Eller vad som bedöms vara bästa långsiktiga utformning av försvaret.
Det vore intressant att veta hur långt tid det skulle ta, med realistiska tillskott, för att få ett försvar med avhållande tröskeleffekt och förmåga att uppfylla våra folkrättsliga plikter vad gäller att säkra territoriet.
Per Tengblad
En välgrundad analys som finns all anledning att ta till sig. Den minimiförmåga som Fältström presenterar är i kvantitet nödvändig (vilket i sig också kan ses som kvalitet om tillräckliga resurser tillförs) om vi ska kunna möta ett angrepp i alla riktningar av vårt avlånga land. Det lilla antalalet enheter som armén och marinen kan ställa upp med är fn helt otillräckligt om vi vill göra mer än att möta en angripare med flyg. Den upprustning Fältström presenterar kommer dock att kosta avsevärt mer än de extramiljarder försvaret äskat och sannolikt även ett annat personalförsörjningssystem.
Björn Anderson