≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K A L E N D A R  I U M
H A N D L I N G A R  &  T I D S K R I F T
F Ö R S V A R  &  S Ä K E R H E T

av Tommy Jeppsson
 

Se också videoupptagningar från Akademiens seminarier i Almedalen 6/7 »

Innehåll och budskap i det som förmedlades under årets upplaga av Försvarspolitisk Arena andades tydlig oro för den alltmera säkerhetspolitiskt skärpta närområdessituationen, vilken tydligare fört upp försvarsfrågorna på samhällsagendan. Detta var något som var påtagligt i flertalet politiska partiers, liksom i de budskap som förmedlades från Försvarsmakten och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap.

Kvalitén på seminarierna har varit genomgående hög där ett antal kunskapsrika svenska och utländska paneldeltagare kunnat glädja sig åt många åhörare. Som ett exempel kan nämnas vår försvarsminister Peter Hultqvist som uppvisat ett föredömligt och mycket uppskattat engagemang.

Vilka huvudbudskap kunde framvaskas ur mängden seminarier och säkerhetspolitiska morgonpass där de politiska partierna får ge sin syn på vår tids säkerhetsutmaningar? 

Samarbete viktigt

Försvarsministern var vid flera tillfällen mycket tydlig i sitt budskap om det helt oacceptabla i Rysslands agerande under senare år, i fallet med Georgien, i fallet med Ukraina och vid de icke så få tillfällen när Ryssland uppträtt hotfullt i Östersjöregionen. Här uttryckte Peter Hultqvist betydelsen av vårt samarbete med Finland liksom det med USA och vikten av en hållfast transatlantisk länk.

Flera föreläsare tryckte på betydelsen av, inte bara en högre närvarograd av amerikanska och övriga Nato-länders stridskrafter i baltikum, utan också på den geostrategiska nödvändigheten av att Nato/USA  kan utnyttja svenskt territorium. Det som avses är de södra och sydöstra delarna av vårt land samt Gotland i syfte att säkerställa allierade insatser i samband med rysk aggression mot Estland, Lettland och Litauen.

Samtidigt står ett ökat samarbete mellan Nato och EU högt på önskelistan. Detta behövs i en situation där hybrida angreppsformer är högst sannolika och där Nato:s behov av de civila kapaciteter som EU-länderna förfogar över är lika stora som de senares behov av Nato:s militära förmågor.

Oron för konsekvenserna av BREXIT gick inte att ta miste på. Denna gällde såväl den framtida europeiska sammanhållningen som för framväxten av populistiska politiska rörelser och reducerat internationellt inflytande för Storbritannien. Vikten av tydlig uppslutning av medlemsländerna bakom Nato som enda substantiella säkerhetsorganisation betonades av flera talare.

Personalförsörjning, civilt försvar och folkförankring

Personalförsörjningsfrågan är helt central i den fortsatta utvecklingen av Försvarsmakten i syfte att kunna skapa fullt bemannade förband som därmed bidrar till ökad operativ effekt och stabilitet i organisationen. Detta är ett mycket tydligt uttalat politiskt mål liksom att ett återstartat civilt försvar behövs både för befolkningsskyddet i vid bemärkelse liksom för det logistiska stödet av Försvarsmakten.

Folkförankringen, vilken kan definieras som folklig uppslutning till den förda säkerhets- och försvarspolitiken, behandlades och här myntade vice ordföranden i försvarsutskottet, Åsa Lindestam, uttrycket att försvarsfrågan måste återföras till köksbordet. Med detta avses att politikområdet försvar blir en lika naturlig del av det vardagliga samtalet som de övriga dito som ligger människor varmt om hjärtat.

Nato-fokus på kärnuppdraget

Nato, i rollen som säkerhetsskapande aktör, behandlades i många av seminarierna. Den atlantiska alliansen fokuserar åter på sin kärnfunktion, försvaret av medlemsländernas territorier, vilket uppfattas som helt nödvändigt om än inte tillräckligt. Otillräckligheten avser den reducerade militära kapacitet som flertalet medlemsländer uppvisar i en situation av förhöjd säkerhetspolitisk temperatur.

…. men stora problem finns

Viljan till insats varierar bland medlemsländerna. Till gruppen som alltid ställer upp hör förutom USA bland andra också Norge, Danmark och Nederländerna, där också Sverige som partnerland nämndes i positiva ordalag. Förmågan till snabb insats är helt kritisk där de baltiska staterna är i uppenbart behov av denna förmåga hos länder som planeras komma till hjälp vid en kris eller i en krigssituation.

USA:s reducerade intresse för europeiska försvarsproblem sammanhänger inte bara med ett ökande amerikanskt säkerhetspolitiskt fokus i riktning Stilla Havet och européernas ovilja till substantiella försvarsansträngningar utan också med USA:s interna sociala och infrastrukturella förnyelsebehov.

I denna situation har Ryssland initiativet. Till del hänger detta samman med bristen på strategisk samsyn mellan Nato:s medlemsländer. Medan de i norra Europa har sitt säkerhetsfokus riktat mot Ryssland är länderna i syd mera intresserade av utvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern. Således en allians med bristande geostrategisk samsyn och ur detta faktum kan skönjas att vi går i riktning mot en regionalisering av säkerhetstänkandet.

Vart går Washington?

Washington är ytterligt seriöst i kravet på ökade försvarsansträngningar hos huvuddelen av sina europeiska allierade samtidigt som den negativa utvecklingen i framförallt Östersjöregionen, åtminstone i viss grad, refokuserar  de amerikanska säkerhetsintressena i riktning Europa. Och detta i en situation när en seger i det stundande presidentvalet för Hillary Clinton skulle innebära strävanden efter ett nära förhållande till sina europeiska allierade medan å andra sidan en seger för Donald Trump riskerar att kasta en mörk skugga över europasamarbetet.

Hur försvara baltikum?

Avseende frågan om baltikums försvarbarhet behöver vi bredda synfältet. Ländernas geografiska litenhet och begränsade försvarskapaciteter gör Estland, Lettland och Litauen ytterligt svårförsvarade om man inte väljer att anta ett vidare regionalt perspektiv där, vilket åter ska betonas,  svenskt territorium i söder och sydost liksom Gotland utgör viktiga strategiska förutsättningar för Nato:s möjligheter att försvara baltikum.
Författaren är Överstelöjtnant, ledamot av KKrVA och redaktör för dess Handlingar och Tidskrift.

Vad är FPA

Förkortningen står för Försvarspolitisk Arena. Denna är en sammanslutning av Allmänna Försvarsföreningen, Stiftelsen Armé- Marin- och Flygfilm, Försvarets Materielverk, Folk och Försvar, Frivillig­organisationernas samarbets­kommitté, Försvars­högskolan, Försvars­utbildarna, Hewlet Packard Enterprise, Kungl Krigs­veten­skaps­akademien, Officers­förbundet och Freds­baskrarna. Innevarande år genomfördes i regi av FPA åtta försvars­politiska morgonpass och nitton seminarier.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

Next post:

Previous post: