≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
H A N D L I N G A R  &  T I D S K R I F T
F Ö R S V A R  &  S Ä K E R H E T

Av Stefan Emanuelsson, logistik- och sambandsofficer

Försvarsmaktens materielförsörjning av krigsmateriel är tidsödande, kostnadsdrivande och irrationell. Detta beroende på att anskaffnings- och upphandlingsprocesser institutionaliserats på ett för Försvarsmakten ej ändamålsenligt sätt. Detta härrör ur ett antal aspekter men till syvende och sist om att olika aktörer bevakar sina egna intressen som i det här fallet är deras förvärvsarbeten.

Försvarsmakten är ju en utav Sveriges förvaltningsmyndigheter, med det följer ett digert ansvar att varje skattekrona omsätts utifrån regleringsbreven. Det följer ju även som arbetsgivare ett arbetsmiljöansvar. Detta är inga antagonister till varandra utan kan mycket väl förenas ur ett ekonomiskt ansvar.

Det är inte okänt att Finlands försvarsmakt kostar ungefär hälften av Sveriges ur en budget aspekt. Det är inte heller okänt att ungefär hälften av Svenska försvarsanslaget är det s.k. materielanslaget. Varför behöver Sveriges Försvarsmakt som idag är mindre än Finlands använda i runda slag Finlands försvarsbudget för materielanslaget, samtidigt som det vittnas om hur flertalet materielprojekt skjutits på framtiden eller strukits i Sverige? På den frågan finns sannolikt flertalet svar, några konkreta faktorer som jag träffat på under min tjänstgöring som officer är:

*En problematiserad syn på hur materiel skall anskaffas. Exempelvis så om ett behov uppstår om en adekvat artikel så kan inte Försvarsmakten själv köpa in den. Försvarsmakten har bundit upp sig självt så genom en förkrånglande egen byråkrati med olika MSA vid Högkvarterets PROD. Dessa har inte förmågan och kan inte anskaffa materiel utan FMV inblandning, månne ett led för mycket eller en för omständig process?

*En oförmåga att agera inom sitt sakområde. Exempelvis så finns för IT-systemen inom Försvarsmakten ett antal olika begrepp såsom systemägare, driftansvarig osv. Om en enhet som ansvar för driftansvaret lokalt konstaterar att en programvara är utdaterad (föråldrad) exempelvis webläsaren Internet Explorer, så kan inte Försvarsmakten själva uppgradera programvaran utan att konsultera FMV. Vem har satt upp dessa krångliga verksamhetsregler, vad är man rädd skall gå fel, är inte Microsoft en pålitlig leverantör av mjukvara och borde inte en uppgradering från dem i princip kunna tas rakt av utan en omständig process?

*Kommer eller har redan lagen om offentlig upphandling kostat svenska soldater livet? Svaret på denna fråga är sannolikt ja, otalet exempel på materielslag som så att säga finns att ”köpa på hyllan” för snabb inleverans, kommer hopplöst sent till Försvarsmakten. Ett stort problem här utöver lagen är att alla transaktioner skall gå via FMV, varför har inte Försvarsmakten möjlighet att när behov uppstå köpa in och förvalta materielen i sitt egna redovisningssystem i större omfattning (mer än lokalt anskaffade förnödenheter). Här brukar från försvararna av nuvarande förseningsprocess hänvisas till systemsäkerhetsarbete. Ett sådant kan förenklas och genomföras lokalt och skulle sannolikt vara kostnadssänkande och effektivitetsoptimerande för våra insatta förband och dess soldater.

*Mycket vill ha mer, exemplet om den splitterskyddade granatkastaren som blev intet. Sedan slutet på 1990-talet utvecklades en splitterskyddad granatkastare inom Försvarsmakten. Av denna blev intet efter nådens år när den underfinansierade första svenskledda nordiska stridsgruppen (NBG 08) skulle finansieras. Detta materielssystem hade kunnat beställas bedömt redan 2003 utifrån tankesättet ”tillräckligt bra nu, med möjlighet till framtida modifieringar”.

I stället fick en kostnadsdrivande utveckling ske intill projektet helt enkelt ströks. Förmågan som systemet hade är relevant och behövs, nuvarande granatkastarsystem har modell beteckningen m/41. Detta går att jämföra med JAS-projektet som nu ytterligare skall tillåtas urholka försvarsbudgeten i minst ett par årtionden till och detta samtidigt som en stor del av de relevanta markstridskrafterna har fordonsmateriel från slutet av 1970-talet.

Som avslutning ett försök att konkretisera vad som skulle kunna vara samtidigt kostandssänkande och effektivitetsökande för Försvarsmakten.

*Frigörelse från inbundna rigida mönster. Det behövs bara en nyhetssändning med ett inslag från Syriska inbördeskriget för att konstatera att här skapas med små medel enkla lösningar för att möta en övermakt. Otaliga exempel på tekniska anpassningar gör sig talande. Naturligtvis skall inte och får inte det släppas lös så att envar gör som den vill med myndighetens materiel, men nuvarande system i Sverige är som nämnts ovan tidsödande, kostnadsdrivande och levererar inte effekt inom en rimlig tid när behov uppstår.

*Återta/överta ansvaret över materielen och mandatet över densamma. FMV skall inte villkora åt Försvarsmakten vilka uppgraderingar som får göras. FMV:s existens berättigande är att precis som alla övriga stödjande delar ombesörja att soldaten längst framme har möjlighet att leverera önskad effekt utifrån uppsatta mål.

Den som lutar sig tillbaka och förnöjt ser sin förträfflighet kommer snart nog vara passerad oavsett verksamhet, detta har redan inträffat inom Försvarsmaktens materielförsörjningsprocess. Frigör från schablonen och släpp anden fri, så kanske det kan optimeras en del visavi Finlands materielförsörjningsprocesser. En utrikes tjänsteresa till den senare vore sannolikt en adekvat åtgärd för några av nyckelaktörerna som arbetar med Försvarsmaktens materielförsörjningsprocesser, för att studera hur de gör det de gör till deras lägre kostnad.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

  • StaffanErik

    Ett annat problem som finns i alla statliga, kommunala och landsting är att budget måste ta slut så man inte får mindre pengar nästa år.
    Har förekommit desperation att få slut på pengar.
    Det är kanske dags att privatisera utbildningar och verksamheter så man får konkurrens. Sköter man det rätt så brukar det bli vitaliserande för all verksamhet.

  • Roger Klang

    Jag vet inte riktigt vad du vill ha sagt? Finns det en poäng? Menar du att det är bra att regeringen ministerstyr på detta sätt? I alla fall, om jag inte misstar mig så är M/41 en 12 cm granatkastare, som är utgången. Du menar nog M/84, som är en 8 cm granatkastare.

    Med vänlig hälsning Roger Klang

    • Stefan Emanuelsson

      Tanken med reflektionera är inte mer ministerstyre i likhet med statsrådets utspel häromdagen i Sveriges radio Ekot, utan att se bortom de invanda mönstren som nu är rådande. Det är fakta att det är inneffektivt såsom processerna nu bedrives. Bevisligen går det att utföra enklare till en lägre kostnad, det är pudelns kärna. Ett sätt att angripa det är kanske som statsrådet vill, att regeringen tar ett helhetsgrepp, ett problem som direkt uppstår där är vad som hypotetiskt sker vart fjärde år med eventuella nya agendor för säkerhetspolitiken. Vilket då kan skapa en ännu större oreda. Då tror jag snarare att Försvarsmakten bör ges en mer direkt roll utan inblandning (veto rätt) från FMV med dess konsult kader.

      Avseende grk M/41 så är den ännu i bruk. Den planerade avvecklingen av 12cm bataljonsartilleriet (GRK) är upphävd, då förmågan behövs i manöverbataljonerna. Den lätta 8cm granatkastaren finns fortfarande kvar hos lättare förband, som ett understödssystem.

  • Roger Klang

    Då förstår jag Stefan. Men liknar det inte Tango lite? Ett steg fram och två tillbaka.

    Vh Roger