≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
H A N D L I N G A R  &  T I D S K R I F T
F Ö R S V A R  &  S Ä K E R H E T

Juli månads stora försvarsrelaterade snackis blev inte något utspel i Almedalen, utan den ryska mastodontövningen kommenterad bl a här. Överallt har det dock inte talats om övningen som Wiseman så träffsäkert kommenterade i detta inlägg. Försvarsberedningens bedömning om den ryska förmågan att öva kommer in som god tvåa efter Försvarskommittèn 1978 som talade om den kommande avspänningen, strax före Afghanistan, Stjärnornas krig och penetrationstester av svensk territoriell integritet.

Så här inför etapp 2 av Försvarsberedningens arbete kan det vara intressant att fundera på hur de försvarspolitiska utvecklingstendenserna ser ut. Moderaterna har hittills fått bära en alltför stor börda av de försvarsintresserades missnöje med regeringens politik. De mindre partierna i alliansen har det sista året lyckats med konstycket att vara i opposition med sig själva, utan att omgivningen tagit någon större notis. I sak har de moderata företrädarna mer rätt när de påpekar att dessa inte lagt några avvikande förslag till de senaste sju budgetpropositionerna.

På andra sidan har den rödgröna oppositionen lyckats knipa poäng efter poäng i olika sakfrågor, men ännu finns inga ambitionsökningar relativt regeringen i respektive partis budgetmotioner. Dessutom är dessa tre partier mot en eventuell NATO-anslutning, vilket rimligen ökar behovet av resurser för att upprätthålla en trovärdighet som baseras på högre grad av självständighet. Prognosen att dessa skulle bli substansiellt större får betecknas som ytterligt små, nästintill mikroskopiska, vid en regeringsbildning med två eller tre av dessa partier. De militära utgifterna är visserligen inget exakt mätning av militär förmåga, men ett hyggligt objektivt mått på prioriteringar och erbjuder jämförelser med tidigare år.

För resurstillskott kommer att krävas, om de som styr vill ha ett försvar som inger respekt och behålla sin egen trovärdighet. Behoven är nämligen stora. Bloggaren Lars Wilderäng som ganska ofta kommer med egna, oväntade vinklar på tillståndet i försvarssektorn visade tidigare i veckan att vi kommer att behöva genomföra GMU med närmare 8 % av alla ungdomar årligen kring 2020, om de senaste avhoppssiffrorna på 35 % under GMU räknas liksom en omsättningstid för varje GSS på fyra år. Det är demografin med minskade barnkullar kring 00-talet som spökar.

Det säger sig självt att det kommer att behövas kraftansträngningar för att attrahera och behålla så stor andel på en fri arbetsmarknad. Precis som Wiseman skriver om yrkesförsvaret så var vi många som varnade för glädjekalkyler före införandet av den nya personalförsörjningen.

En analys som redovisades i Officerstidningen 1/2009 s. 14 – 17 av överstelöjtnant Anders G Waldén, dåvarande attaché till Nederländerna och avdelningschef vid MUST, visade på troliga ”utmaningar” vid ett införande. Vi som hade möjlighet att läsa den längre grundversionen i Högkvarteret året före hade anledning att lägga pannan i djupa veck när denna innehöll lite mer data om Nederländernas omställning, i synnerhet som rapportförfattaren inte var negativ till byte av personalförsörjningssystem.

Men det blev som det blev. Regalskeppet Yrkesförsvaret låg redan på stapelbädden. Statsrådet Tolgfors följde inte en av grundreglerna för handel, trots sin bakgrund som handelsminister. Är det för bra för att låta sant, så är det oftast inte det.

Lägg till detta ett omfattande moderniseringsbehov enligt den så kallade långsiktiga behovsöversikten när det gäller krigsmateriel, som angivits av Försvarsmakten till c:a 50 miljarder, så ökar ju kraven på framtida regeringar att öka resurserna, rationalisera och/eller rätta munnen efter matsäcken. Ju större glappet mellan retorik och verklighet kommer att bli, ju mer högljudd kommer debatten att bli. Än allvarligare är att omgivningens skepsis kommer att öka när det gäller vår politiska vilja och militära förmåga.

En ledtråd till försvarets framtid får vi i tidningen Fokus, där Torbjörn Nilsson tecknar ett intressant porträtt av finansminister Anders Borg. Finansministern berättar i reportaget:

»Jag satt och läste den här World Values häromdagen. Sverige står ut. Vi har hög tolerans och högt förtroende. Vi har inte haft några stora sociala konflikter på åtminstone hundra år. Ett stabilt, väldigt tryggt, samhälle blir också ett fritt samhälle. I någon mening kan man säga: Ska vi ha ett lyckligt slut på mänskligheten, då kommer hela världen bli som Sverige. Då blir det så att säga små hobbitparadis med gröna kullar och runda dörrar och man är rätt schyssta mot varandra.

Man måste skydda Fylke. Värnet av den här tryggheten, det faller väldigt tungt på finansdepartementet, på den ekonomiska politiken, på riksbank och finansinspektion. För i det ögonblick ett land går in i en finansiell kris, då börjar allting dras isär. Då backar man tillbaka in i konflikter och motsättningar.

Jag tycker inte att det är så mycket problem med Fylke. Det är ju klart, det blir ju lite vid sidan av, om alla skulle vara som i Fylke då skulle ju Sauron styra. Någon måste ju se till att världen fungerar hjälpligt. Det är väl ett lite stagnerande samhälle, men i kontrasten mellan denna lantliga idyll och det övrigt mörka, där får man nog tycka att det talar för Fylke.«

Det är tydligt att tankebanorna ligger kring tryggheten före säkerheten. Det går ju att föra en debatt om vi kan ha trygghet, utan säkerhet. Eller om vi inte kan bli säkra, utan att vara trygga först. När vi kan se det som händer i Syrien, så ser vi vad avsaknad av grundläggande trygghet i form av arbete, livsmedel och rättsäkerhet kan ställa till med. Jag kan förstå det resonemanget fullt ut.

Det jag finner intressant med citatet är referenserna till Tolkien och det lilla hobbitparadiset Fylke. Är det här ur solidaritetsförklaringen (Ringens brödraskap – en intressegemenskap) kommer?

Ur ett försvarsperspektiv kan det i så fall vara värt att lägga till att Frodo knappast hade blivit en del av detta brödraskap, om han inte haft en alldeles särskild förmåga (ringen) i sin besittning. Han hade heller inte överlevt utan Bilbos brynja och svärd när detta brödraskap tvingades ta upp kampen med Sauron och Mordor.

Med en våldsam rysk upprustning i vår närhet och ökat gnissel i rysk-amerikanska relationerna kan det vara läge att fundera lite på utrustningen och gruppens sammansättning. Helt plötsligt står kanske Gandalf vid dörren.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

  • john

    I boken så är Fylke ockuperat på slutet av Sarumans trupper. Enda sättet för dem att klara det är att få, ”host host” extern hjälp, dvs Frodo o co återvänder ju hem…..

  • Lennart Elborgh

    Det är klart att moderaterna måste ta ansvaret för den havererade försvars och säkerhetspolitiken. Efter Reinfeldt famösa uttalanden om försvaret som ett särintresse och att han utsåg en vapenvägrare till försvarsminister kan väl ingen förneka var ansvaret ligger. Även utnämningen av den nya försvarsministern och tillsättandet av ordförandeposten i försvarsberedningen är väl hans ansvar. Båda dessa damer tycks vara obevandrade i historien om hur snabbt säkerhetssituationen kan förändras och hur svårt det är att vända en skuta som är på väg åt fel håll. Hade inte USA ändrat fokus från Afghanistan hade vi nog varit kvar i ”Långtbortistan-doktrinen” Tacka USA för att vi kan frigöra oss från detta hopplösa engagemang.
    Men oppositionen är inte heller trovärdig i sin kritik av den förda politiken – de var de som startade eländet – den som läser försvarsproppen från 2009 inser snabbt vilka som tog initiativet till försvarets resa mot det totala förfallet.

  • Lars Gyllenhaal

    High five!

  • Ndorop

    Finansministern är tydligen inte den förste ekonom som sett till Fylke som en modell. Men detta ideal rymmer inte försvarspolitik. Vi blir fridstörare, likt Gandalf, när vi drar upp den. Vi ses som otäcka fårhundar (http://mwkworks.com/onsheepwolvesandsheepdogs.html).

  • jan-olov holm

    Johan,
    Tror att skälet att M fått bära hundhuvudet för regeringens försvarspolitik bottnar främst i hur M beskriver svenska försvarets tillstånd (den imaginära veckan) , den Ryska förmågan/kapaciteten (mycket låg) och övningar (övningsverksamheten är mindre omfattning) mm.
    FP och KD har i kontrast varit tydliga med att beskriva de facto läget i vår försvarsmakt , accelerationen av den Ryska förmågan/kapaciteten/övningsverksamheten mm.
    De har också varit tydliga med att det krävs ökade försvarsanslag from 2015.

    C har fått rätt mycket retorisk smisk också men tycker nog att C genom Staffan Danielsson inlägg på sin blogg 2/8 antyder närmande till FP och KD genom att som första? allians politiker i försvarsutskottet kommentera den stora övningen 160 000 i mil öst samt att tala om UPPRUSTNING och inte ambitiös modernisering .
    C har också sagt att de vill Sverige bör avdela lika mycket som de Nordiska grannländerna BNP andel och vill utreda Natofrågan.

    Jag är långt ifrån säker på att de hade blivit 60 JAS E om M ensamt hade fått bestämma.
    Detsamma gäller anvisningar till försvarsberedningen och försvarsberedningens rapport 1 som hade sett annorlunda ut om inte främst KD,FP , S varit påtryckande.
    Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen med någon förstärkning av försvarsanslaget och möjligen också omprioriteringar mellan anslagsposter inom utgiftsområde 6.
    Inte säker heller att det blivit så utan FP,KD,S .

    Med vänlig hälsning

    Jan-Olov Holm Hemvärnsbefäl