≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
H A N D L I N G A R  &  T I D S K R I F T
F Ö R S V A R  &  S Ä K E R H E T

Under Libanonkriget 2006 genomförde Sverige en lyckad evakueringsoperation. När Libyen nu skakas av strider kan det bli aktuellt med en ny evakueringsoperation. I Libanon förhandlade man fram eld-upphör under kortare tider i begränsade områden, så att de olika aktörerna kunde evakuera sina medborgare.

I Libyen sker för närvarande ingen större motsvarande samordning. Enskilda länder som Österrike och Turkiet har redan transporterat ut en del av sina medborgare. Från svensk sida har personal från MSB skickats ned till området för att assistera. Jag hoppas att det går vägen. Om de våldsamma aktörerna kommer på andra tankar kan det bli tal om att skicka militära förband för att lösa denna uppgift. Vad som kännetecknar en evakueringsoperation (Non-Combatant Evacuation Operation – NEO) tänkte jag beskriva nedan.

När tusentals medborgare ska evakueras från oroligheter och våld tvingar omständigheterna oss att handla. När en evakueringsoperation startar har den evakuerande aktören inte initiativet. Grunden för dessa operationer är därför mycket god förhandsplanering, där nödvändiga och allmängiltiga planer för troliga scenarier tas fram. Information om flygplatsers och hamnars lägen och beskaffenhet, var medborgarna är koncentrerade, kontaktuppgifter till konsulat och medborgare måste vara korrekt.
 
Flygplan är oftast bästa sättet att komma på plats, eftersom det är bråttom. För att undvika stora problem från början bör nödvändiga tull- och lasthandlingar upprättas i förväg för olika lastalternativ. Luftfarten har många bestämmelser som ska följas och olika nationer håller olika hårt på dessa. Det påverkar val av flygväg till utsedda landningsområden. Flygplan i tillräcklig mängd krävs också och dessa måste finnas gripbara. Soldaterna i en bataljon med lättare utrustning väger minst 80 ton. Ska man ha med fordon kostar varje fordon som tumregel en pluton (RG-32 – ett halvt kompani) i ett Herculesplan.
 
Det militära förbandet transporteras först till exempelvis en flygplats i området. Osäkert beslutsunderlag är legio. Är flygplatsen i användbart skick? Var finns de våldsamma elementen som tvingat fram evakueringen? Hur många är de? Vad vill de och hur är de utrustade? Och var är medborgarna? Hur tar vi oss dit?
 
Oftast sker förflyttning längs marken till ett uppsamlingsområde, en sträcka som kan vara flera mil. Sannolikt krävs fordon för att höja tempot. Det finns stater som genomfört evakueringar genom att skaffa fordon på plats. De evakuerade ska också förflyttas i ett senare skede. Hur görs det? Det militära förbandet kan knappast ta med sig bussar. Finns det tillräckligt med pengar och rimliga bestämmelser för att upphandla transportkapacitet på plats?
 
När förbandet väl når uppsamlingsområdet behövs klara regler i förväg om vem som har beslutsrätt i olika frågor. Den militära chefen ansvarar normalt för säkerheten medan eventuell diplomatisk personal avgör vem som ska evakueras och i vilken ordning. Övergripande ansvar brukar ligga vid motsvarande UD. När en evakuering görs i EU-formatet förstoras kraven på klar ansvarsfördelning.
 
Operationens omfång innebär som regel att förbandet splittras. En del måste kanske hela tiden bevaka flygplatsen, andra lämnas kvar vid nyckelpartier längs fram- och tillbakaryckningsvägen. Huvuddelen av förbandet kan, i bästa fall, ta sig till uppsamlingsområdet. Det innebär en svår ledningssituation för den militäre chefen. I gynnsamma fall kan förbandet förflytta sig samlat och ta med sig dem som ska evakueras till en utskeppningshamn eller flygplats. Sjövägen är att föredra för återtransporten, eftersom lastförmågan är stor och man färdas fritt över haven.
 
Om strid utbryter mellan egna styrkor och de våldsamma elementen kompliceras tillvaron maximalt. Som världen ser ut idag är risken stor att motståndarna inte är utmärkta och dessutom använder civilbefolkningen som sköldar. Soldater och befäl ska på bråkdelar av en sekund avgöra om de ska skjuta tillbaka, allt inför närvarande kameralinser. Tumreglerna är att använda våld i proportion till situationen och att undersöka andra handlingsalternativ. Lätt att säga, mycket svårare att hinna med i praktiken.

Officerarna ska besluta om förbandet ska initiera våld, exempelvis för att tvinga sig igenom en vägspärr mellan förbandet och de nödställda. Receptet är träning och reflektion. Det garanterar inte utgången, men minskar riskerna för civilbefolkningen, de nödställda och soldaterna. Alla inblandade kan skadas eller dödas vid strider. Det ställer krav på en fungerande sjukvårdskedja. Hur garanterars soldaterna kvalificerad vård i denna nödsituation, som en evakuering utgör?
 
Det snabba krisförloppet innebär högre risk för att saker går fel. Stora krav ställs därför på den politiska nivån när det gäller att kommunicera under förloppet. Maktanvändningen skall rättfärdigas och åtgärder skall samordnas internationellt.

Kommer då NBG 11 att användas för en evakueringsoperation i Libyen? Nej, det är inte troligt av flera skäl. För det första verkar länderna i Europa sköta detta själva hittills. För det andra har ingen med våld motsatt sig de evakueringar som hittills har gjorts. För det tredje finns det en annan BG i beredskap med högre kapacitet i form av BG-107 med förband från bland annat Tyskland och Nederländerna. Finland, Österrike och Litauen har också mindre enheter i denna. Det är därför mest troligt att denna används först, om läget skulle förvärras. Möjligen skull i det läget enstaka enheter ur NBG 11 kunna användas i ett sådant scenario.

[Edit kl 1215] Jag glömde nämna att NATO också är ett mer troligt alternativ än EU för en sådan operation. NATO har en mycket högre militär ledningsförmåga än EU, och har också en egen snabbinsatsstyrka NRF – NATO Response Force. I Neapel ligger ett av NATO:s operativa högkvarter, som i så fall skulle leda en sådan operation. [Slut Edit]

[Edit kl 2000] NATO:s generalsekreterare säger att organisationen inte kommer att intervenera i Libyen. Reuters har en bra sammanställning på olika länders evakueringsläge. Saknar Österrike som var snabbast av alla, möjligen beroende på beredskap för BG-107.
Det verkar alltså inte bli någon EU-evakuering. EU kan möjligen bli aktuellt i en begränsad Humantarian Assistance-operation för att exempelvis säkra en hamn där man kan föra in förnödenheter. [Slut Edit]

[Edit kl 2200] Utrikesministern säger i kväll att det är högsta prioritet att få ut de c:a 30 svenskar som finns på plats. Om vi också agerar nationellt med militära resurser, så är SSG första valet. Ingen motsätter sig dock ännu inte evakueringar med våld. [Slut Edit]

DN
SvD
Aftonbladet
Expressen

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

  • Anonymous

    Intressant läsning.

    Min omedelbara tanke när jag läser om olika medlemsländers skiftande insatser för att få ut sina respektive medborgare var just att om EU inte ens klarar av att samordna en fredlig evakuering, vilka är då chanserna att man kommer kunna fatta ett beslut om att sätta in en stridsgrupp på kort varsel?

    Nej, NBG liksom andra BG är och förblir under överskådlig framtid ett politiskt projekt som egentligen bara icke-natoländer lägger nämnvärd vikt vid.

  • Jag blev ögonvittne till och deltagare i evakueringen i Libanon 2006. Det var inte pga av fara för liv och lem som låg bakom mitt beslut om evakuering, men flygplatsen var stängd och jag måste iväg på jobb. Viss evakuering skedde med buss till Syrien, men majoriteten blev evakuerade sjövägen, när Israel tillfälligt upphävde sjöblockaden.
    En bidragande orsak till att evakueringen gick ganska smärtfritt var att internet- och mobiltelefonnätet fungerade under hela konflikten. Det var bara att gå in på UDs hemsida och anmäla sig, och sen fick man ett SMS när det var dags att samlas.
    I länder som Egyptien och Libyen verkar internet till stora delar vara utslagen, vilket försvårar en operation.

  • Anonymous

    NEO i Afrika?
    Då tycker jag Frankrike sitter på mest och bäst resultat!
    Som svensk har man turen att tillhöra den del av världen som fransmännen kan acceptera att ta med sig (i mån av plats) när de plockar hem de sina.
    Om jag som obeväpnad civil befann mig mitt i en rejäl Afrikakris så skulle en gruppering franska civila vara mitt mål.

    Frankrikes legionärer, paras och marinsoldater kommer alltid att slå EUs BGs i NEO-hastighet under överskådlig tid eftersom deras politiker vet att döda civila inte gynnar nästa valresultat!

  • Berätta mera, Lars!

  • Jag skrev en artikel om evakueringen i tidningen Fredsbaskern (03/2006).
    Skall försöka lägga upp en länk.
    Det var onekligen en stor evakuering av medborgare från västvärlden. Största gruppen var från Kanada, med 20000 människor. Svenska gruppen var också ganska stor,omkring 4000 svenska medborgare. Man skall komma ihåg att gästarbetare från tredje världen inte hade denna möjlighet till att sätta sig i säkerhet.
    Med tshunami-katastrofen i gott minne och inför stundande val, satte den sittande regeringen in alla klutar för att få hem svenskarna, till en kostnad av 50 miljoner SEK.
    Det dröjde länge efter denna händelse innan UD upphörde med reserekommendationen att man inte skulle resa till Libanon. Vidare var majoriteten av de evakuerade svensk-libaneser, och frågan man kan ställa sig är om samma hjälp skulle ges igen. UD skriver på sin hemsida; ”Om du är medborgare i både Sverige och Libanon bör du tänka på att dubbelt medborgarskap begränsar ambassadens möjligheter att hjälpa dig om du råkar i behov av konsulärt stöd.”

  • Hoppas att den här länken fungerar. Se sidor 16-17 om en personlig erfarenhet från en evakuering.. https://docs.google.com/viewer?a=v&pid=explorer&chrome=true&srcid=0B7c9byRlHpT7NjdkNWQ4MGQtYzk1NC00ZDlkLWFlZWEtMmNhYjVjODYyZmY1&hl=en

    Läste en nyhet att Filippinerna skall evakuera 30000 medborgare från Libyen. http://en.news.maktoob.com/20090000596676/PhilippineVPtovisitMiddleEastamidturmoil/Article.htm

  • Anonymous

    Nu har 47 sqn understödda av SAS och SBS varit inne i Libyen och hämtat upp britter i öknen söder Benghazi.