≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

av Magnus Sjöland

Anonyma människor. Foto: BABAROGA / Shutterstock.com

Samhället står inför en stor utmaning då det gäller utmaningen från desinformatörer. Foto: BABAROGA / Shutterstock.com

Att kunskap är makt har vi sedan länge lärt oss, men vad innebär det i praktiken? Hur länge har detta gällt? Även information är makt, vad innebär det? Det är svårt att säga när man lever mitt i någonting, men jag tror att vi just nu upplever ett skifte, någonting nytt håller på att ske mellan staterna och fundamentalt nya verktyg håller på att skapas. Det är om dessa frågor jag tänker skriva i detta inlägg.

Om vi ser så långt tillbaka som till medeltiden i Europa så fanns ingen direkt koppling mellan kunskap och teknik. Om en vetenskapsman kom på något nytt fenomen, så marginaliserades det oftast, då det inte stod någonting om detta i Bibeln. Om man undrade över något fenomen, gick man till prästen. Teknik och matematik, var ämnen långt ner i status i jämförelse med Teologi, Logik och Retorik. Om en härskare ville vinna ett krig, gick han inte till vetenskapsmän eller matematiker.

Det stora genombrottet kom när teknik och vetenskap kopplades samman. Bland annat när Francis Bacon 1620 gav ut ”Det nya vetenskapliga redskapet”, där han var först att mynta ”Kunskap är makt”. Han hävdade att det inte spelar någon roll om kunskapen inte är helt sann, utan om den gör oss mäktigare. Ingen kunskap är 100 % sann. En teori som ger oss möjlighet att tillverka nya saker är kunskap. Vetenskapliga teorier omkullkastas och nya framläggs som beskriver naturen på ett bättre sätt, men den gamla kan fortfarande vara användbar i vissa lägen. Vi lär t ex fortfarande ut Newtons teorier i gymnasiet, fast Einsteins teorier visat att de inte gäller när vi närmar oss ljusets hastighet. Även Galileo Galilei och några ytterligare vetenskapsmän på 1500- och 1600-talet, som började använda matematik som ett viktigt verktyg bidrog till att vetenskaps- och teknikutvecklingen tog rejäl fart.

Vetenskapen blir idag mer och mer matematisk, får större precision och nya framsteg sker i en accelererande takt. Många människor tycker att det är meningslöst med vetenskap som inte leder till ny teknik, och vi får allt svårare att skilja mellan vetenskap och teknik.

Under 1800-talet accelererade utvecklingen då affärsmän ville göra goda affärer och olika nationers ledare ville ha starka arméer. Idag tar vi hjälp av forskare för att lösa vitt skilda problem inom både den privata och den offentliga sektorn. Företagen avsätter idag ofta en stor del av vinsten, för att kunna förfina sina produkter eller utveckla nya produkter. Stater lägger ofta en rejäl del av sin budget på forskning och teknikutveckling. Detta har lett till en snabb utveckling av både de företag som arbetar med teknikutveckling och samhällets kunskapsmassa. Detta gäller inom många områden, allt från medicinteknik till vapenutveckling.

Världens militära styrkor finansierar och styr en icke ansenlig del av mänsklighetens teknikutveckling och vetenskapliga forskning. Om man vill jobba med den allra senaste tekniken, så är man ofta hänvisad att arbeta med militära projekt. Väldigt mycket av den civila teknik vi har idag, kan vi tacka den militära forsknings- och teknikutvecklingen för, t ex GPS, Internet, mobiltelefoner, datorer och jetflyg.

Idag styrs krigen i första hand av vilken teknik man har tillgänglig och den som har den bästa tekniken och de bästa vetenskapsmännen får ett enormt övertag. Kriget håller på att bli en forskningsprodukt. Före den industriella revolutionen betydde organisation, logistik, taktik, disciplin, uthållighet och militär skicklighet oftast mycket mer än de olika vapensystem som användes. Idag är det som sagt det omvända som gäller: ”vetenskap och teknik är makt”.

Det är ur denna synvinkel man bör förstå varför USA lägger ca 50 % av hela världens försvarsbudget på sin militär, varför Ryssland lägger en stor del av sin statsbudget på utveckling av nya vapen och varför Nordkorea lägger nästan hela sin statsbudget på vapenutveckling och krigsmakt. Dessa nationer har en ambition av att vara beskyddare av vårt befintliga system eller så vill de få ett större internationellt inflytande. De lägger stora resurser på ny militärvetenskap, ny teknik och på grundforskning.

Precis som vetenskap och teknik ger makt, ger även information makt. Denna information kan röra allt från det vi nämnt tidigare vad gäller ny teknik och forskning till att spionera på andra länders inre angelägenheter, politiker, företag, hemliga dokument och militära anläggningar. Detta har skett tidigare och fortgår alltjämt, med hjälp av spioner, ny teknik för att inhämta information och från öppna källor. Detta är inget nytt.

Det nya, som jag ser det, är att man inte verkar lika intresserad av korrekthet, utan det viktiga är att informationen ger makt och kan påverka på ett sätt så att den ger fördelar. Information tvättas och läggs tillrätta. Färre är intresserade av att det som presenteras är rätt, det är viktigare att det belägger ens egna åsikter eller ger fördelar. Detta ger paralleller till det som skedde på 1600-talet, då man kom på att vetenskapen inte alls säkert har rätt, det viktiga är att man kan dra nytta av den och bygga ny teknik som ger makt eller vinster.

Att slarva med sanningen är mycket farligt för våra demokratier i Europa som har som fundament att bygga på korrekt information. Vi har tidigare haft starka medier som granskat makten och med stora resurser undersökt händelser och skeenden. Nu när nya medier allt mer tar över och information som inte blir granskad kan få stort genomslag, byggs det upp en stor möjlighet för aktörer att lyckas med att skapa kaos och som på sikt kan få våra demokratier att falla. Befintliga medier har färre journalister och det har hänt att SVT och SR okritiskt har sänt ut information som är felaktig. Information som har sitt ursprung hos främmande makt och som vill få ut sin bild av vad som händer.

Vi ser idag att vissa stater och makthavare medvetet och på ett helt nytt sätt sprider falsk eller kraftigt vinklad information för att ibland på kort sikt, eller på lång sikt nå sina mål. Vi ser detta från Ryssland, Turkiet, Nordkorea, men även från Trumps USA. Har vi med hjälp av våra nya medier, så som bloggar, sociala medier gjort oss mer sårbara? Eller kan det vara tvärt om? Makthavare får inte stå oemotsagda, se på den arabiska våren. Dock är det så att desinformationen har blivit ett viktigare verktyg och givits nya möjligheter, med hjälp av de nya medier som vuxit fram de senaste 10 åren.

Så om vi nu ”översätter” de ca 400 år gamla tänkarna genom att byta ut kunskap mot information:

Så blir den nya informationskrigföringen:

  • Information är makt.
  • Det spelar ingen roll om informationen är sann, utan om den gör oss mäktigare.
  • Ingen information är 100 % sann, istället är det viktigare att den gör oss mäktigare.
  • Desinformation som ger oss möjligheter att nå våra mål är information.

Vi har byggt ett system där man förväntar sig att information är korrekt och lättillgänglig, och när den inte är det så hotas vårt system. Vi behöver korrekt information för att fatta rätt beslut i samhället och medborgarna behöver detsamma för att kunna utvärdera sina makthavare.

Vi har till viss del tappat vår förmåga till kritiskt granskande, då detta skötts av professionella aktörer som forskare, vetenskapsmän och journalister. Det är inte enbart främmande stater som medvetet slirar med sanningen, även inom vårt land är det många som vill sprida sitt budskap, myndigheter som ”tvättar rapporter” för att framstå i en bättre dager eller politiker som håller inne med sanningen.

Vi behöver mer kritiskt tänkande, inte aningslöst dela information på sociala media, ändra rutiner i våra media så de inte okritiskt publicerar falsarier och lära ut mer om källkritik i våra skolor. Vi bör stärka MSB och det Psykologiska försvaret, för att minska ryktesspridning. Vi bör även se över bidragssystemen till våra traditionella medier, så att de har råd att opartiskt granska olika skeenden.

 
Författaren är verkställande direktör och ledamot av KKrVA.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

Next post:

Previous post: