≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Ukrainas arméchef generallöjtnant Serhiy Popko gav tillsammans med tre medarbetare under  måndagen 20 november en bild över arméstridskrafternas utveckling i landet under perioden 2014-2017. Således färska erfarenheter från ett krig mot en starkare antagonist. 

Krigserfarenheter från Ukraina

av Tommy Jeppsson

Den Ukrainske arméchefen generallöjtnant Serhiy Popko t v och hans svenske kollega generalmajor Karl Engelbrektsson i mitten. Foto: Björn AndersonSverigesalen var ganska välfylld när Ukrainas arméchef, generallöjtnant Serhiy Popko, tillsammans med sin svenske värd, generalmajor Karl Engelbrektsson, besökte Försvarshögskolan, där den ukrainska delegationen gav de närvarande en bild över arméstridskrafternas utveckling i landet under perioden 2014–2017. Således färska erfarenheter från ett krig mot en starkare antagonist.

Det framgick att inledande motstånd mot den ryska annekteringen av Krim i mars 2014 var svagt, vars orsak i icke ringa utsträckning kunde sökas i det fokus på internationella insatser som dominerat under ett antal år. Detta hade gjort den ukrainska försvarsmakten inkapabel att möta det hybrida insatskoncept som ryssarna tillämpade. Erfarenheter av storskaliga, mångfacetterade operationer saknades således. Till detta bidrog även att befäl liksom soldater visade en ovilja till väpnad kamp mot de invaderande ryska styrkorna, vars orsak åtminstone delvis kan härledas till en mentalitet som utvecklats under utbildningen för internationella insatser.

Bristerna på ukrainsk sida handlade om såväl för små förbandsvolymer som en icke tillräcklig utbildningsnivå, liksom ävenledes materiella brister vilka sammantaget nedsatte förmågan till strid med allsidigt sammansatta förband på både taktisk och operativ nivå. Således en fråga om balansen mellan kvalitativt och kvantitativt, där det tydligt framgick att numerär fortsatt har relevans.

En slutsats som kunde dras av föreläsningen och som dragits åtskilliga gånger tidigare var kopplad till den sanning som åtskilliga krig påvisat, nämligen att när kvalitetsfaktorerna utbildning/övning, materiel och volym ökar så kan de operativa ambitionerna höjas i betydande grad och motståndarens förmåga reduceras. Att åstadkomma detta under pågående krig är givetvis svårare än om förmågan utvecklats i fred samtidigt som få om ens något krig undgått ”transformation under fire”. Som alltid är en av krigets mörka sidor förlusterna i människoliv och skadade. Hittills har den ukrainska försvarsmakten förlorat 2 500 stupade och 7 000 sårade.

Den ukrainske generalen svarade villigt på åhörarnas frågor. Foto: Björn AndersonUkraina har sedan striderna inleddes utökat sin försvarsmakt i betydande grad. Armén dominerar starkt, flygvapnet och marinen kan ses som stödfunktioner till landoperationerna. Ett omfattande moderniseringsprogram genomförs i syfte att landets stridskrafter ska uppnå Nato-standard inkluderande interoperabilitet med Natoländerna samtidigt som det av landets strategidokument tydligt framgår en strävan efter att bli medlem av den atlantiska alliansen. Realismen i det sistnämnda kan ifrågasättas givet Kremls inställning i frågan och Natoländernas försiktighet med anledning därav. Däremot verkar styrkeuppbyggnaden ha förlöpt relativt väl, vilket starkt underlättats av en kvalificerad försvarsindustri som förmått tillgodose merparten av behoven.

Avseende markstridskrafter har följande förband nyuppsatts:

  • Två mekaniserade brigader
  • Fyra motoriserade infanteribrigader
  • En bergsbrigad
  • Tre artilleribrigader

Under frågestunden framkom tydligt uppfattningen att brigadnivån är helt avgörande för att få ut maximal effekt av s k kombinerade vapen.

Under 2016 organiserades en gemensam operativ ledning för samtliga stridskrafter och fyra operativa kommandon för territoriell ledning. Markstridskomponenten indelas i:

  • Reaktionsstyrkor
  • Uppföljningsstyrkor
  • Reservstyrkor

Denna indelning åskådliggör behovet av att man i krig har såväl volym som reserver. De senare behövs för att fullfölja framgång, alternativt undvika ett nederlag.

I samband med den inledande svaghetsperioden under 2014 liksom under styrkeuppbyggnaden har utbyggnaden av fortifikationer/starka försvarsställningar varit ett prioriterat område vars resultat kan ses i form av en stabilisering av det militära läget. Rimligen borde den kraftiga utbyggnaden av arméns mekaniserade förmåga syfta till att åstadkomma ökad rörlighet i striden. Satsningen på artilleri och raketartilleri påvisar ävenledes och återigen sannheten i den indirekta eldens avgörande betydelse.

Den övergripande slutsatsen av sammankomsten påvisar giltigheten av ett antal s k gamla sanningar vilka, trots att de kan härledas långt tillbaka i tiden, har visat sig hålla i dåtid såväl som i nutid. De i sin tur genererar delslutsatsen att förändringar utan grundliga konsekvensanalyser lätt kan leda fel.

 
Referenten är överstelöjtnant, ledamot av KKrVA och redaktör för dess Handlingar och Tidskrift.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.