≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska frÀmja vetenskaper av bety­delse för fÀdernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets sÀkerhet och försvar.
Akademiens vilja Àr att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och sÀkerhetsdebatten.
Tibellska fonden Àr öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom sÀkerhets- och försvars­omrÄdet.
 Stöd Akademien! LÀmna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka pÄ bilden för mer information.

av Stefan Forss

De förfĂ€rliga bilderna av smĂ„ barn som blev mĂ„l för attacken med kemiska vapen i Douma i Syrien den 7 april upprörde hela vĂ€rlden, Ă€ven president Trump. Efter att han den 11 april slĂ€ppte ivĂ€g en tweet om att Ryssland ska se upp, eftersom ”fina, nya och smarta” amerikanska missiler var att vĂ€nta, stod det klart att det bara var en tidsfrĂ„ga nĂ€r attacken skulle komma.

Typiskt för Trump var detta dock bara en spontan reaktion frĂ„n hans sida. Enligt en brittisk regeringskĂ€lla hade Trump faktiskt ”ingen aning om vad han talade om”. Men redan följande dag verkade han vackla, eftersom han dĂ„ twittrade att han inte sagt nĂ„got alls om nĂ€r en attack mot Syrien skulle ske. ”Det kan ske snart eller inte alls sĂ„ snart!”

Ryssland som alltjÀmt blÄnekar till att allianspartnern Syrien skulle ha haft nÄgot med incidenten att göra, klargjorde att varje angrepp skulle besvaras, och sÀrskilt om ryska soldater kom till skada.

NĂ€r tillrĂ€ckliga bevis pĂ„ syriska armĂ©ns skuld fanns tillgĂ€ngliga, var det frĂ€mst den brittiska premiĂ€rministern Theresa May som övertygade Trump om att en militĂ€r respons var nödvĂ€ndig. Sunday Times hade en talande rubrik den 15 april: ”Theresa May shows steel while Donald Trump wobbles in final countdown”. Kritiken mot May att hon skulle gĂ„ enbart USA:s Ă€renden Ă€r absurd. Av ytterst stor vikt var att Ă€ven Frankrikes president Emmanuel Macron stĂ€llde upp.

Den begrÀnsade attack som USA, Storbritannien och Frankrike gjorde tidigt pÄ morgonen den 14 april, med politiskt stöd frÄn hela EU och Nato, var noggrant planerad och avvÀgd och nÀrmast perfekt genomförd utan civila offer. Det finns en uppsjö av information rörande detaljerna i den koordinerade vassa och korta (ca 10 minuter) attacken mot nÄgra fÄ mÄl i Syrien. Bloggaren Corporal Frisks (Robin HÀgglund) utmÀrkta och snabbt gjorda sammanstÀllning kan rekommenderas, med tillÀgget att vissa detaljer senare blivit klarare redovisade. Det gÀller sÀrskilt stridsflygplanet F-22 Raptors roll samt bruket av kryssningsmissilen JASSM. New York Times analytiska artikel den 19 april om operationens tillkomst och följder Àr mycket lÀsvÀrd.

Attacken var först och frĂ€mst en politisk aktion, utan andra militĂ€ra mĂ„lsĂ€ttningar Ă€n att dra en klar grĂ€ns mot bruket av kemiska stridsmedel, nĂ„got som Syrien gjort sig skyldig till otaliga gĂ„nger under inbördeskriget och Ă€ven Ryssland nyligen i fallet Skripal i Salisbury. ”Lavrov ljuger sig blĂ„â€, sa den ryska kemisten Vladimir Uglev, 71, om den ryska utrikesministerns sĂ€tt att förneka allt samröre med Skripal-affĂ€ren. Uglev Ă€r en av de ledande forskarna i Ryssland som utvecklade nervgiftet Novitjok, vilket han hellre kallar A-234. ”Ryssland erkĂ€nner aldrig nĂ„got, men förr eller senare kommer sanningen fram i alla fall”, sa Uglev till reportern Anna-Lena LaurĂ©n (DN och HBL, 21 april).

Man kan kanske t o m betrakta koalitionens angrepp som en variant av Rysslands upphaussade doktrin att eskalera för att de-eskalera militĂ€ra konflikter. I detta fall handlade det inte om kĂ€rnvapen utan om en konventionell eskalering för att fĂ„ slut pĂ„ bruket av kemvapen. Rysslands och Syriens försök att misskreditera och försvĂ„ra OPCW:s arbete Ă€r skamlöst, liksom Rysslands agerande i FN:s sĂ€kerhetsrĂ„d.

Det bör dock ha kommit som en obehaglig överraskning för Ryssland och Putin att man i vÀst lyckades pÄ en vecka Ästadkomma en allians mot Syrien och att agera militÀrt mot ryska intressen. FrÄn Kremls horisont sett borde ju tingens ordning vara rakt tvÀrtom. Ryssland stÄr för överraskningarna, vÀst stÄr oförberett med garden nere och reagerar med snigelfart, om ens alls.

Vissa observatörer menar att den vÀstliga koalitionens korta attack var meningslös, eftersom den inte löser nÄgot och kriget fortsÀtter i gamla spÄr. Andra igen menar att Ryssland kan dra en lÀttnadens suck, eftersom attacken var sÄ begrÀnsad och att ryssarna inte led nÄgra förluster.

Ett sĂ„dant resonemang hĂ„ller inte, Ă„tminstone inte pĂ„ sikt. Ryssland som vill kontrollera lĂ€nder, mĂ„ste rĂ€kna med att man i militĂ€ra konflikter med andra lĂ€nder allt oftare kan fĂ„ en koalition som motstĂ„ndare. Att en sĂ„dan konstellation uppstod sĂ„ överraskande snabbt i Syrien har helt klart skĂ€rrat Kreml. FrĂ„n rysk synvinkel kan man definitivt se det som ett oönskat trendbrott. ”Ryssland och VĂ€st befinner sig i en situation som Ă€r vĂ€rre Ă€n den som rĂ„dde under kalla kriget”, sa utrikesminister Sergej Lavrov i en intervju för BBC:s program Hardtalk den 16 april.

Under presidentvalskampanjen i Finland i början av Äret framhöll president Sauli Niinistö att koalitioner av villiga kan uppstÄ spontant. I ett sÄdant skarpt lÀge Àr politiska allianser i sig inte sÀrskilt mycket vÀrda. För lÀnder som Finland och Sverige gÀller det alltsÄ att se till att det Àven bör innehÄlla en robust militÀr dimension, i praktiken förmÄga till verklig operativ samverkan med Natopartners.

De ryska vapensystemen kunde knappast ha fÄtt sÀmre reklam Àn den de fick den 14 april i Syrien. FrÄn rysk synvinkel var de ryska vapnens verkan pinsamt lÄg, för att inte sÀga obefintlig. Man har gjort stora anstrÀngningar för att frÀscha upp bilden, men att rada lögner pÄ varandra lurar kanske det egna folket för en stund, men knappast sÄ mÄnga andra och definitivt inga seriösa presumtiva vapenköpare av rysk militÀr materiel. Ryssland Àr redan pÄ vÀg att förlora sin stÀllning som vapenleverantör till Indien.

Ryska försvarsministeriets talesman, generalmajor Igor Konosjenkov redogjorde i detalj för den USA-ledda attackens ”verkliga mĂ„l” (Tass den 16 april). Enligt generalen attackerades ocksĂ„ andra syriska militĂ€ra mĂ„l Ă€n de som koalitionen redovisade. Bland andra skall flera flygbaser ha attackerats, men det syriska försvaret hade fungerat fenomenalt. Skadegörelsen hade blivit minimal. Generalen sa att sammanlagt 112 syriska luftvĂ€rnsmissiler av varierande slag hade anvĂ€nts, inklusive 25 Pantsir-S1-missiler av vilka 23 ska ha trĂ€ffat sina mĂ„l. Buk-systemet var lika effektivt. Bara nĂ„gra Ă€ldre ryska luftvĂ€rnssystem hade misslyckats. Som bekant hĂ€vdades det frĂ„n ryskt hĂ„ll snabbt att hela 71 av fiendens 103 kryssningsmissiler och flygburna attackvapen hade avvĂ€rjts.

En dominerande vĂ€stlig uppfattning Ă€r att dessa ryska redogörelser Ă€r rena sagor. Även finska diplomater har offentligt framhĂ„llit att syrierna eller ryssarna inte lyckades skjuta ned nĂ„gra kryssningsmissiler över huvud taget. I normala fall skulle ryssarna direkt ha visat bilder av rester av nedskjutna missiler. FrĂ„n amerikansk sida beskrev man dĂ€remot hur syrierna avfyrade 40 luftvĂ€rnsmissiler, men inte mot de angripande missilerna som redan hade nĂ„tt sina mĂ„l, utan efter attacken och mot obefintliga mĂ„l.

De senaste Ären har man i vÀst mÄlat upp Rysslands förmÄga att Ästadkomma s k A2/AD-omrÄden dÀr det Àr svÄrt eller omöjligt för Rysslands motstÄndare att operera militÀrt. Attacken i Syrien den 14 april kanske ger anledning att tÀnka om. Dessutom blev betydande vÀstliga kvalitativa förmÄgor alltjÀmt outnyttjade. Ryssland kan naturligtvis hÀvda detsamma, att de mest potenta vapensystemen inte sattes in, men det skulle likvÀl strida mot general Konosjenkovs pompösa beskrivning.

Rysslands förhĂ„llningssĂ€tt till frĂ„gan om kemiska vapn bör emellertid ses i ett större sammanhang dĂ€r Ryssland inte lĂ€ngre följer de internationella regelverk man sjĂ€lv varit med om att bygga upp. Detta gĂ€ller den grundlĂ€ggande sĂ€kerhetsordningen inom OSSE-omrĂ„det, som skapades med gemensamma krafter efter kalla krigets slut, den övergripande rustningskontrollprocessen inklusive militĂ€ra förtroendeskapande Ă„tgĂ€rder, mellanstatliga fördrag mellan Ryssland och andra lĂ€nder, t ex Ukraina.

Det tog alltför lĂ€nge för vĂ€st att inse vad som var pĂ„ gĂ„ng. Temat för Valdai-klubbens stora sammankomst i Sotji i oktober 2014 kunde knappast ha varit tydligare: ”Nya regler eller ett spel utan regler.” Putins anförande synkroniserade helt med det temat. Det kan vara skĂ€l att Ă„terkomma till denna stora frĂ„ga i ett senare blogginlĂ€gg.

Den eminenta brittiska Rysslandsexperten James Sherr hör till dem som redan kommenterat detta. Han anser att Ryssland överraskades redan av den kraftfulla vĂ€stliga diplomatiska responsen pĂ„ SkripalaffĂ€ren, men att Ă€ven Rysslands aktioner i Syrien och Ukraina lett till en ”konsoliderad reaktion, inte universell men stark och lĂ„ngt mer samstĂ€mmig Ă€n vad vi klarade av tidigare”. Slutligen ”börjar Ă€ven tidigare skeptiker förstĂ„ att Ryssland spelar utifrĂ„n helt andra mĂ„lsĂ€ttningar och med en annan regelbok Ă€n den vi har och behöver och som Ă€r helt nödvĂ€ndig för vĂ„r sĂ€kerhet”.

 
Författaren Àr professor och kallad ledamot av KKrVA.

Comments on this entry are closed.