≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
A K A D E M I S K A   A R B E T E N
B L O G G

Av Roger Klang, Lund

Jag känner stor tveksamhet inför att gnugga axlarna med dem stora inom fältet krigsvetenskap. Kvaliteten på mina inlägg i debatten varierar som på en hertzkurva – från genialt till absolut skräp. Jag tror att det var Johan Wiktorin, som var en av de första att förespråka långräckviddigt luftvärn på Gotland. Jag dristar mig till att ifrågasätta behovet av detta! Antingen så håller FML med mig, eller så är valet av IRIS-T ett andrahandsval i brist på fonder.

Vi bör ändå ha ett luftvärn med lång räckvidd för att döma ut metoden med kryssningsmissiler och glidbomber från B-52 bombplanen, genom att vi blir förmögna att slå direkt mot plattformen, som då blir tvungen att penetrera vårt luftförsvar i väster för att nå sina mål med glidbomber. Men luftvärn hjälper inte mot krigsskepp som avfyrar Tomahawk-missiler från ett avstånd av 2 500 km från målet, även om det hjälper mot Tomahawk-missilerna som sådana.

Jag utger mig inte för att vara någon expert inom fältet, men jag förstår inte riktigt varför vi ska ha ett långräckviddigt luftvärn på Gotland? Den ballistiska missilen Iskander-M och kryssningsmissilen Iskander-K kan bägge avfyras från samma typ av mobila plattform i Kaliningrad och nå sina mål på Gotland. Det betyder att ryssarna inte behöver penetrera vårt luftförsvar med någon plattform. Vi kan inte slå mot någon plattform om den inte behövs och följaktligen så blir luftvärn med lång räckvidd oekonomiskt.

Långräckviddigt luftvärn kräver dessutom adderade plattformar, typ satelliter eller flygspaningsradar, eftersom jorden är krökt. Förutsatt att ett luftvärn med kortare räckvidd täcker det svenska territorialvattnet så har vi ingen nytta av landbaserade luftvärnsrobotar med lång räckvidd i det initiala skedet i händelse av ett extremt och invasionspåkallande tillstånd för Gotland. Endast vid en andra fientlig attackvåg har vi nytta av långräckviddigt luftvärn, åtminstone om vi förmodar att vi i första attackvågen möter flyg vilket inte verkar helt orimligt i en eskalerande situation. Jag är medveten om att scenariot är ett extremt sådant, men kanske tänker Putin på ett liknande sätt som jag fast provocerande och offensivt, som höga makthavare i Ryssland ofta har gjort genom historien.

Vad vi behöver är medelräckviddigt luftvärn av typen IRIS-T SLM mot bl.a. Iskander-K, samt Patriotmissiler som ska ersätta våra RBS 97 mot Iskander-M. Vad ska vi ha långräckviddigt luftvärn till på Gotland, vad ska vi möta, var ska vi möta det och när ska vi möta det? Kan någon förklara det för mig. Långräckviddigt luftvärn gör sig bättre på västkusten för att möta B-52:or. På västkusten behöver vi adderat, på ett helt annat sätt än vad vi behöver vid Östersjöhavet, kryssningsmissiler mot sjömål. Men det är bara för att vi har andra medel att ta till vid östkusten. Lågsniffande över vattenytan kryssningsmissiler måste vi ha för att slå mot hangarfartyg och deras eskortfartyg i Kattegatt. Kryssningsmissiler är mindre lämpliga mot Iskandersystemet då detta är mobilt.

Jag vet vad många säger nu; ”USA är våra vänner!”. Det har egentligen ingenting med saken att göra, vi talar om vår säkerhet som nation och ingenting annat! Ju mer vi lutar åt Nato, desto mera benägen blir ryssen att misstro oss och ju mer lutar vi åt Nato, utan att gå med. Det är ett förmodande att ett Natomedlemskap för vår del ligger utanför vår kontroll, och att om Nato eller USA ville ha oss som medlemmar så skulle de redan ha frågat oss. Ju mer kapabla vi blir att försvara vårt eget territorium från angrepp både från öst och från väst, desto tryggare kan vi känna oss för angrepp från öst. Kan vi känna oss trygga från angrepp från öst, så kan vi känna oss trygga från angrepp från väst eftersom ett angrepp från väst förutsätter att angrepp från öst. De ekonomiska implikationerna av att vi bestämmer oss för att även försvara vår västkust lämnar jag åt statsmännen att ta hand om. Det är möjligt att möjligheterna att företa oss idag att i en framtid försvara västkusten, med amerikanarnas egna komponenter eller ibland vapensystem, faller på sin egen orimlighet. Då må det så vara, och vi skulle kanske folkomrösta om Natomedlemskap.

(Red anm – Johan Wiktorin svarar i morgon kväll)

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

  • Nils

    Hej! Jag anser nog att du är lite för snabb med att döma ut behovet av långräckviddigt luftvärn på Gotland. Även fast Iskander-systemens avfyrningsplatser är bortom maximal räckvidd för ett eventuellt svenskt långräckviddigt luftvärn betyder inte det att missilerna inte kan bekämpas av luftvärnet. De flesta långräckviddiga system är idag till för att bekämpa just ballistiska missiler, inte minst det Patriot-systemet som du själv nämner som lyckat sattes in mot irakiska scud-missiler. Du får heller inte glömma att luftvärnet primärt inte är till för att slå ut fiendens flygstridskrafter (där kommer vårt eget flygvapen in) utan att begränsa dess handlingsutrymme. Detta kan effektivt göras om så gott som hela södra och mellersta Östersjön kan täckas av luftvärn på Gotland. Behovet av långräckviddigt luftvärn på Gotland är väl en sak att diskutera vidare på men att sådant system skulle vara effektivt på ön råder det ingen tvekan om.

  • Roger Klang

    Jo, även jag inser att långräckviddigt luftvärn kan göra nytta för Gotland. Ehuru så finns det två nackdelar med att införa andra system än Patriotmissiler alt likvärdiga missiler. Den första nackdelen får man väl ta med en nypa salt.

    1) Det är provocerande för Ryssland, vilket kan motverka vårt syfte.

    Ryssland är en stormakt vad oss beträffar, med 16 ggr så många invånare, jämfört med 11,5 ggr så många 1750. Fram till 1700-talets mitt så var arméerna och fältslagen små jämfört med senare fälttågs arméer. Våra framgångar i fält begränsar sig i stort till tiden för den stora oredan i Ryssland.

    2) Det är oekonomiskt.

    Vi har en lång tradition av att vara ekonomiska och effektiva i våra val av vapensystem. Den främsta nackdelen med att inte vara ekonomisk i FML:s val av luftvärn är att politikerna då inte anser att budgeten räcker till andra önskemål från försvarsmakten, som då måste skära in på andra områden. Sverige har inte obegränsat med ekonomiska resurser, och även om vi hade haft en försvarsvänlig regering så kan vi bara uppnå en viss nivå och fördelningen är viktig.

    Roger Klang

  • Bygdemajoren

    ”Vi har en lång tradition av att vara ekonomiska och effektiva i våra val av vapensystem.”

    Vad syftar du på då?
    Hkp14?
    Krv Visby?
    Bamse?
    En-haubits-försvaret?

  • Roger Klang

    @Bygdemajoren:

    Den bjuder jag på!

    Jag är faktiskt för ett starkt försvar, minst det tredubbla mot idag, helst om det är möjligt det femdubbla. Då skulle vi vara uppe på USA:s nivå, runt 5 procent av BNP.

    Roger Klang

  • Claes Sundin

    Vi tycks överens om att Gotland inte kan luftförsvaras med enbart JAS. Antalet flygplan och antalet baser är för litet. Kan inte Gotland (med omgivande farvatten) luftförsvaras kan sjöstridskrafterna inte uppträda lika offensivt på Östersjön. Utan luftförsvar kan eventuella markstridskrafter inte uppträda lika rörligt på ön.
    Därför behövs luftförsvarsluftvärn med lång räckvidd för att komplettera JAS på Gotland, IRIS-T SLM (Räckvidd: 30 km, höjdtäckning 10 km) eller motsvarande på ytattacken och IRIS-T SLS (Räckvidd: 10 km, höjdtäckning 5 km) till markstridskrafterna.
    För vårt lands försvar av befolkning och viktig infrastruktur erfordras luftförsvarsluftvärn också i östra Svealand, västra Götaland, sydöstra Götaland och i norra Norrland. Kanske inte på alla ställen samtidigt men Gotland och östra Svealand förefaller särskilt angelägna.
    (Hot om) ballistiska kortdistansrobotar mot Stockholmsområdet vore inget vidare.
    Med en utvecklad luftrumsövervakning skulle civila myndigheter som polisen och tullen få bättre möjligheter att bekämpa den grova organiserade brottslighetens verksamhet.

  • Roger Klang

    @Claes Sundin sade:

    ”Utan luftförsvar kan eventuella markstridskrafter inte uppträda lika rörligt på ön.”

    Kan du förklara hur du menar! Vilken typ av markstridskrafter? Menar du en flygbas på Gotlands flygfält vid Visby? Menar du en hamn där vi lämpar av markstridskrafter? Menar du en depå typ en bränsledepå? Menar du tankbilar (sådana kommer det att behövas massor av om vi ska göra Gotlands flygplats till en stridsflygbas, samtidigt som vi använder Malmen) Menar du en uppsamlingsplats och basområde vid Visby? Menar du våra förrådsställda stridsvagnar?

    Eller menar du rörliga styrkor i aktion?

    Roger Klang

    • Claes Sundin

      @Roger Klang:
      V v se KKrVAHT nr 3/2012 sid 94-107

      Jag menar att luftvärn med lång räckvidd i kontinuerlig beredskap på Gotland ger bättre konfliktdämpande effekt än
      – enbart hemvärnsförband
      – tilltransporterad eller på ön mobiliserande bataljon förstärkt med förrådsställda stridsvagnar
      – enbart JAS-rote i beredskap på Visby

  • Roger Klang

    @Claes:

    Två nackdelar till med långräckviddigt luftvärn är att

    1) använder vi dem på långa avstånd, förutsatt att vi ens kan göra det med tanke på att vi först måste detektera målet bakom horisonten, så kommer vi aldrig att veta vilket mål som kryssningsroboten hade.

    2) Det tar ett fåtal minuter för en kryssningsrobot att flyga 30-40 mil. För ett jaktflygplan och ett attackflygplan tar det endast c:a 7,44 minuter för att färdas 300 km (sträckan Kaliningrad-Visby med Suchoj Su-27). Detta är i max hastighet observera.

    Roger Klang

    • Claes Sundin

      @ Roger Klang
      1. Instämmer.
      2. Höjdberoende. Ja det går fort
      Men varför ser du ”två nackdelar till”?
      Claes Sundin

  • Edis

    Känns som ett väldigt förvirrat inlägg. Först påstås att det inte finns något behov av långräckviddigt luftvärn, och i nästa veva så påstås det att vi behöver Patriot för att ersätta RBS 97 – och Patriot är ju ett långräckviddigt luftvärnsystem.

    Man har ju som sagt beslutat sig för att införskaffa IRIS-T SLS till luftvärnet som ersättare till Rb70. Detta är en värmesökande luftvärnsrobot med en räckvidd på ca 10 km och en höjdtäckning på ca 5 km. Detta system avses verka mot helikoptrar och kryssningsrobotar samt tvingar upp flyget på hög hög. Då en attackhelikopter kan sätta in sina vapen på ett avstånd av ca 5 km så innebär det att systemet kan skydda objekt mot denna typ av hot inom en radie av ca 5 km. För att verka mot flygplan, vilka vanligtvis flyger på högre höjder och sätter in sina vapen på betydligt längre avstånd än 10 km från målet så krävs alltså ytterligare en typ av robot för att ge ett komplett skydd. Denna robot bör också vara av radarsökande typ som ex. Aster-30, PAC-3 eller liknande för att ge allväderskapacitet samt att se till att man inte är helt beroende av en sensortyp ifall nya effektiva motmedel skulle utvecklas.

    Uppgiften för luftvärnsrobotar med lång räckvidd är alltså att verka mot flygplan på ett avstånd och höjd bortom IRIS-T SLS systemets räckvidd. Robotar såsom Aster-30 och PAC-3 har dock inte enbart förmåga att verka mot flygplan, utan de kan också skjuta ned inkommande ballistiska kortdistansrobotar som Iskander. Den typ av robotar man skulle kunna förvänta sig vid en första attackvåg – kärnvapenkrig undantaget givetvis.

    Luftvärn med lång räckvidd kräver varken satelliter eller flygspaningsradar; även om det senare förstås är ett bra komplement. Att Iskandersystemets avfyrningsplattformar är mobila är oväsentligt, luftvärnssystemet upptäcker den ballistiska roboten först efter att den avfyrats och skjuter ned den först då den närmar sig målet. För att detta ska fungera så måste luftvärnssystemet placeras i närheten av den ballistiska robotens mål.

    Ett luftvärnssystem kan inte heller anses vara provocerande då det i grunden är ett defensivt system. Det kan inte användas för att attackera varken mark- eller sjömål, utan enbart flygande mål inom luftvärnssystemets räckvidd.

    För övrigt så kan det vara värt att påpeka att Sverige inte har några sjömålsrobotar som är lämpliga att sätta in mot hangarfartyg, RBS-15 robotens 200 kilos laddning sänker inga hangarfartyg. Men något sådant behov finns inte heller.

    En kryssningsrobot flyger vanligtvis med en hastighet runt 900 km/h, det tar alltså ca 20 minuter för en kryssningsrobot att avverka en sträcka på 300 km. Denna typ av robot flyger på låg höjd för att undgå bekämpning.

    • Claes Sundin

      @ Edis
      Tack för din initierade kommentar.
      Jag tror att det finns fler varianter av IRIS-T i lvrobotversion. Vet du?
      IRIS-T SL som komplement till den dyrare PAC-3
      IRIS-T SLM som ev skulle passa till HMS Visby
      IRIS-T SLM som inköpts och som väl ska kombineras ihop med befintliga PS-90 och/eller UndC.
      Det vore intressant att få veta den bildalstrande ir-målsökarens prestanda…
      Claes Sundin

      • Edis

        Ja, det finns två versioner av IRIS-T som luftvärnsrobot, IRIS-T SLS (Surface Launched Short-range) och SL (Surface Launched). IRIS-T SLS vilket Sverige avser köpa använder exakt samma robot som flygplansburna IRIS-T, man kan således använda samma robotar som till Gripen. Robotarna monteras på vapenbalkar vilka kan sitta på ex. en bandvagn eller en släpvagn. Systemet provskjöts 2008 i Sydafrika ihop med Saab Giraffe AMB (UndE23), men man kan även peka ut mål optiskt från eldenheten ifall stöd från spaningsradar saknas.

        IRIS-T SL har försetts med bland annat en kraftigare raketmotor och datalänk för att få ökad räckvidd. Avsikten har varit att komplettera PAC-3 MSE som en del i luftvärnssystemet MEADS, vilket avser att ersätta det åldrande Patriot.

        Till Visby-korvetterna så borde vi titta på ESSM och Sea Ceptor som möjliga alternativ. Dessa är bägge radarsökande luftvärnsrobotar som passar mindre fartyg. ESSM har datalänk och en semi-aktiv målsökare och en räckvidd på 50 km. Sea Ceptor har en aktiv målsökare, datalänk och en räckvidd på 25 km. Eftersom de är radarsökande så fungerar de i alla väder och ESSM används redan av bland annat Danmark ihop med Saab Ceros 200, dvs samma eldledningsradar som hittas ombord på Visby klassen. Både ESSM och Sea Ceptor kan avfyras med måldata från spaningsradar, men ESSM kräver målbelysning från eldledningsradar före träff.

        Det bör också påpekas att räckvidden hos ett luftvärnssystem varierar beroende på måltyp. Exempelvis så uppger MBDA för SAMP/T (Aster 30) upp till 120 km för större flygplan (transport, AWACS, tankflygplan m.fl.) upp till 70 km för stridsflygplan och 30 km för kryssningsrobotar.

      • Claes Sundin

        @ Edis
        Rättelse:
        Det är IRIS-T SLS som inköpts!
        Claes S
        Fråga: Är det någon som vet om det blir något av MEADS-projektet?

  • fd.vpl

    1.Utan att vara militärt eller politiskt kunnig, så undrar jag om de baltiska ländernas roll i en eventuell konflikt. Förmåga att se in i Ryssland kanske kommer att finnas från Estland och Finland. Kommer Sverige att få information från satelliter osv. Det finns många sätt att spana på. Att veta mål, eller bekämpa. Jag väljer bekämpa.
    2. Ja det är korta ’ledtider’ i modern krigföring och det kan finnas fartyg, satelliter som kan varna och eventuellt bekämpa.
    Luftvärn har flera egenskaper, förmågan ger motståndaren orsak till taktisk planering och det skapar även en trovärdighet till förmåga att försvara. Finns inget system som klarar allt, utan idag krävs en kompext samverkan för att lösa en bra försvarsförmåga mellan, stridsledning, flyg, arme och marin. Jag tror att den med bästa bi-business intelligence har ett stort övertag.

  • Rickard

    Långräckvidds luftvärn tillsammans med närluftvärn (kort räckvidd) ger oss förmåga att skydda oss från olika typer av hot, en missil som flyger på låg höjd ger en väldigt kort reaktionstid och kräver ett större antal korträckvidds system för att effektivt skydda ett mål, medan ett flygplan som spanar eller belyser mål med laser pekare från hög höjd kräver långräckvidds luftvärn för att bekämpa.
    Luftförsvar är system av system som samordnas och tillsammans skapar ett effektivt försvar, Vi behöver både och.

  • Roger Klang

    @Edis:

    Patriot, eller PAC-3 som skulle vara den aktuella Patriotroboten att använda på Gotland, hade jag tänkt att vi endast skulle ha mot Iskander-M. IRIS-T SLM kan vi använda mot kryssningsmissiler. För övrigt så trodde jag att IRIS-T SLM hade en räckvidd på 25 km och 20 km höjd, det är i alla fall vad tillverkaren uppger. Det är RBS 70 som når en höjd på 5 km. Ett jakt/attackplan som Suchoj-Su 35 har en max flyghöjd på 18 000 m.

    ”Att Iskandersystemets avfyrningsplattformar är mobila är oväsentligt, luftvärnssystemet upptäcker den ballistiska roboten först efter att den avfyrats och skjuter ned den först då den närmar sig målet.” Citat Edis

    Svar; ”Kryssningsmissiler är mindre lämpliga mot Iskandersystemet då detta är mobilt.” Citat Roger

    ”Ett luftvärnssystem kan inte heller anses vara provocerande då det i grunden är ett defensivt system. Det kan inte användas för att attackera varken mark- eller sjömål, utan enbart flygande mål inom luftvärnssystemets räckvidd.” Citat Edis

    Ska vi slå vad??

    ”För övrigt så kan det vara värt att påpeka att Sverige inte har några sjömålsrobotar som är lämpliga att sätta in mot hangarfartyg, RBS-15 robotens 200 kilos laddning sänker inga hangarfartyg. Men något sådant behov finns inte heller.” Citat Edis

    Svar; ”På västkusten behöver vi adderat, på ett helt annat sätt än vad vi behöver vid Östersjöhavet, kryssningsmissiler mot sjömål. Men det är bara för att vi har andra medel att ta till vid östkusten. Lågsniffande över vattenytan kryssningsmissiler måste vi ha för att slå mot hangarfartyg och deras eskortfartyg i Kattegatt.” Citat Roger

    I Östersjön så är hangarfartyg inget hot ja.

    Jag är som sagt ingen expert, men jag är lite insatt. Du är förmodligen mer insatt, men tänker sämre. RBS15 är såvitt jag vet inte en kryssningsmissil utan en sjömålsrobot.

    ”En kryssningsrobot flyger vanligtvis med en hastighet runt 900 km/h, det tar alltså ca 20 minuter för en kryssningsrobot att avverka en sträcka på 300 km. Denna typ av robot flyger på låg höjd för att undgå bekämpning.” Citat Edis

    Eftersom den kunskapen om en kryssningsrobots hastighet är en lucka i min ringa kännedom så tar jag dig på orden.

    Roger Klang

    • Edis

      PAC-3 är en luftvärnsrobot med lång räckvidd vilken kan sättas in mot alla typer av flygande mål på ett avstånd av minst 3 km. Införskaffar man en sådan robot med tillhörande system som krävs för att använda den så kommer man givetvis använda den mot alla möjliga mål. Systemet är såpass dyrt att allt annat vore oekonomiskt.

      Räckvidden för IRIS-T SLS som systemet heter är ca 10 km, höjdtäckning ca 5 km. Se ex: http://www.luftvarn.se/akt/vlv_1301_iris_t_sls.pdf

      Du får slå vilken vad som helst, det ändrar inte det faktum att ett luftvärnsystem är defensivt. Ett luftvärnsystem kan inte användas för att attackera en fiende.

      En kryssningsrobot är en robot som flyger en stor del av sträckan fram till målet med konstant hastighet och förlitar sig på aerodynamisk lyftkraft liksom ett flygplan. De är mao en utveckling av andra världskrigets ”flygande bomber”. Vanligtvis så flyger roboten i underljudshastighet på låg höjd för att undgå upptäckt varvid roboten sedan stiger när den närmar sig sitt mål för att attackera uppifrån. Både kryssningsrobotar som Tomahawk och sjömålsrobotar som RBS-15 kan sägas följa dessa principer, skillnaden ligger i vilket mål verkansdelen är optimerad för samt vilken typ av målsökare som används. Historiskt sett så har det varit enklare att konstruera målsökare för sjömål än för landmål, varför sjömålsrobotar har införts något tidigare än kryssningsrobotar som Tomahawk. Senare versioner av sjömålsrobotar som RBS-15 har dock förmåga mot både sjö och landmål, och sjömål. Ett fartyg kan även avfyra flera RBS-15 (i senare utförande) efter varandra för att sedan låta dessa attackera samma mål samtidigt från exempelvis olika håll. För att verka effektivt mot hangarfartyg så är den dock alldeles för liten.

      Det finns också kryssningsrobotar/sjömålsrobotar som har överljudshastighet och därmed kan flyga på högre höjd (eftersom hastigheten ger ett visst skydd mot bekämpning), men dessa är ganska ovanliga då det brukar innebära kortare räckvidd.

      • Roger Klang

        ”Införskaffar man en sådan robot med tillhörande system som krävs för att använda den så kommer man givetvis använda den mot alla möjliga mål. Systemet är såpass dyrt att allt annat vore oekonomiskt.” Edis

        Jag förstår inte riktigt hur du tänker där. Kan du precisera dikotomiskt? Som jag ser det så blir det billigare att använda PAC-3 till skydd av flygbas, marinbas och hamn mot Iskander, och IRIS-T SLM till skydd mot flyg och flygburna missiler samt helikoptrar. Det kan innebära att deployera IRIS-T SLM även där vi har PAC-3. Eftersom vi använder respektive robot mot respektive hot så förbrukar vi optimerat. Införskaffandet av fler IRIS-T SLM blir förstås dyrare. Men å andra sidan så behöver vi färre PAC-3. Totalt sett blir det billigare.

        ”Räckvidden för IRIS-T SLS som systemet heter är ca 10 km, höjdtäckning ca 5 km.” Edis

        Då menar jag att vi måste ha IRIS-T SLM, varför vi inte har valt den är för mig en gåta. Betyder ovanstående att höjdtäckningen är 5 000 m vid ett maximalt avstånd av 10 km, men att den kan flyga högre om den inte flyger lika långt, alt längre om den inte flyger lika högt? Så måste det vara.

        Roger

        • Edis

          Du får räkna med att ett Patriot system kostar runt 8 miljarder kr i inköp samt kräver en bemanning på 200 personer. Lägger man sådana pengar på ett system så kommer man givetvis använda det mot alla typer av mål. Några extra robotar är i sammanhanget inte någon större kostnad. Det krävs inte heller några avancerade matematikkunskaper för att förstå att antalet system som kan införskaffas kommer att vara tämligen begränsat pga. systemets prislapp och bemanningsbehov.

          IRIS-T SLS och SL heter för övrigt luftvärnsrobotarna baserade på IRIS-T där SL har en längre räckvidd om ca 30 km. Varför man valt IRIS-T SLS beror på att det är en ersättare till RBS 70 man har varit ute efter. Dessutom hade IRIS-T SLS medfört införskaffandet av en ny och dyrare typ av robot. Med SLS så kan man dela robotar med flygvapnet.

          Höjdtäckningen avtar normalt med räckvidden, så 5 km höjdtäckning är troligen för mål i närheten av eldenheten.

          • Roger Klang

            200 man??? Det är ju sjukt! Bättre då att själva utveckla ett system, som inte cuts corners likt NASAMS 2 men som kan opereras med en bråkdel av PAC-3:s bemanning. För jag är överens med dig om att vi behöver ett motmedel mot ballistiska missiler, motmedel som du ju säger är en form av långräckviddigt luftvärn, typ PAC-3. Jag var inte på det klara med det när jag skrev artikeln. Men reaktionstiden är ju mycket kort och Iskander-M flyger på 50 km höjd med en hastighet av mach 6-7. Hur långt i förväg innan nedslag tillåts vi reagera om det är 300 km mellan Kaliningrad och Visby? Det långräckviddiga systemet blir överflödigt. Det måste nästan vara ett helautomatiskt luftvärnssystem mot Iskander-M, för politiken hinner inte med, inte ens en lokal befälhavare med auktoritet hinner med om Iskander-M sätts in som första medel.

            Roger

  • Roger Klang

    ”Luftvärn med lång räckvidd kräver varken satelliter eller flygspaningsradar; även om det senare förstås är ett bra komplement. Att Iskandersystemets avfyrningsplattformar är mobila är oväsentligt, luftvärnssystemet upptäcker den ballistiska roboten först efter att den avfyrats och skjuter ned den först då den närmar sig målet. För att detta ska fungera så måste luftvärnssystemet placeras i närheten av den ballistiska robotens mål.” Citat Edis

    Jag håller med dig, men jag pratar om andra typer av robotar typ Iskander-K, flyg och flygburna missiler. Mobila radarsystem är ett absolut måste.

    Roger Klang

    • Edis

      Vilket luftvärnssystem använder sig inte av mobila radarsystem? Patriot systemet som exempel är ju baserat runt en mobil PESA radar och MEADS runt en mobil AESA radar. Så den radar som behövs ingår i systemet.

  • Roger Klang

    @Fd.vpl.:

    ”Luftvärn har flera egenskaper, förmågan ger motståndaren orsak till taktisk planering och det skapar även en trovärdighet till förmåga att försvara. Finns inget system som klarar allt, utan idag krävs en kompext samverkan för att lösa en bra försvarsförmåga mellan, stridsledning, flyg, arme och marin.” Citat fd.vpl.

    Just det, det är helt rätt, och för att överhuvudtaget kunna taktisera effektivt så gäller det att skjuta ned missilen så nära dess mål som möjligt, så att man vet säkert vad som var tänkt att vara målet.

    Roger Klang

  • Farbveckan -86

    @Claes

    ”IRIS-T SLM som inköpts och som väl ska kombineras ihop med befintliga PS-90 och/eller UndC.”

    Nix, EldE-98 (IRIS-T SLS) kräver 3D-invisning och då duger det ej med PS-90.

    Glöm ej heller att det finns en ”ubåtsversion” av IRIS-T (IDAS)

    • Fd.vpl

      Läste om att tyskarna provar en robot för Ubåts-jaktflyg, det verkar vara en riktigt bra lösning.Tänk bara om den tekniken skulle bli en del av Svenska Marinens förmåga och även att kunna agera offensivt med kryssning-robotar. Det finns en hel del nya lösningar för Marinen att flytta fram ’sina positioner’.
      Sedan tror jag att området Sundsvall-Östersund behöver en trovärdig närvaro av Arme och flyg.
      Nord-Norge skulle inte få första smällen.

  • Roger Klang

    Värt att nämna: Den ryska kryssningsroboten 3M25/P-750/Ch-80 Meteorit har en räckvidd på 5 000 km på en höjd av 24 000 m. Enligt uppgift på Wikipedia. Det är samma räckvidd som ryssarna säger att kryssningsroboten Kh-555 har, som även kan anfalla ytfartyg. Uppenbarligen så är ryska kryssningsmissiler högtflygande, eller kan vara i alla fall.

    Roger Klang

  • Christian Jonasson

    Hm 3M25/P-750/Ch-80 finns ej de kom ej ut på fält.
    Iskander-K håller sig vid marken på eller under 100 meters höjd.
    Nyare modeller av ryska kryssningsrobotar (land) kommer gå i över 2 mach men har något kortare räckvidd.
    PAC-3 systemet är inget vidare för vanliga flygplan eller kryssningsrobotar.
    Bättre då med det norska alternativet NASAMS 2!

    Christian Jonasson

    • Edis

      Jaså? Så här beskrivs PAC-3 av tillverkaren Lockheed:

      ”The ‘hit-to-kill’ PAC-3 Missile is the world’s most advanced, capable and powerful terminal air defense missile. It defeats the entire threat: tactical ballistic missiles (TBMs), cruise missiles and aircraft.”

      NASAMS 2 är ett lågbudget system vars styrka ligger i att du får fler, om än betydligt sämre system för samma peng. Samtidigt behöver man fler system för att täcka samma yta; radarn har en räckvidd på ca 40 km och roboten 25 km. När det gäller kostnaden för robotarna så får man ungefär 3 st AMRAAM för 1 PAC-3.

      • Christian Jonasson

        Det är flera problem med PAC-3, för det första så är det optimerat för missiler och det finns ett men för flygplan typ mindre jaktplan för missilen måste träffa målet och inte som PAC-2 eller S-300 som bara vara inärheten av målet.
        andra är omställning tar ungefär 1 timma….. typ S-300 tar 5-8 min borta…
        Det är helt annat tänk .