≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
H A N D L I N G A R  &  T I D S K R I F T
F Ö R S V A R  &  S Ä K E R H E T

Av Carol Paraniak, överste. Öv Paraniak har varit C J 2 vid Insatsstaben, och tjänstgjort som C J 3 i EU:s OHQ under Tchadinsatsen.

Relevant kunskap om omvärlden är avgörande element för att de viktigaste beslutfattarna i riket ska kunna fatta rätt beslut i varje given situation. Inom utrikes- försvars- och säkerhetspolitik är kunskap om och förståelse för de politiska, militära, ekonomiska, sociala, sjukvårdsmässiga, infrastrukturella, mediemässiga förhållandena centrala. Det väsentliga är den samlade omvärldsbilden, inte de enskilda detaljerna.

Att höja verkningsgraden på den egna verksamheten är ett viktigt mål för alla aktörer oavsett det handlar om att tjäna pengar eller att utnyttja de ekonomiska medel som staten tilldelar en myndighet. Det finns flera vägar att nå detta mål. En klassisk modell är att slå samman enheter som sysslar med likartad verksamhet till en större enhet för att ta tillvara de fördelar som stordrift innebär. Ett exempel på en sådan statlig organisationsförändring under 2000-talet är Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB).

Denna myndighet bildades genom en sammanslagning av Räddningsverket, Styrelsen för Psykologiskt Försvar och Krisberedskapsmyndigheten. Genom att bilda denna myndighet effektiviserades delar av den civila skyddsverksamheten för riket. Dessutom förenklades personal-, materiel- och infrastukturförsörjningen. Detta inte minst viktigt, främst ur ekonomiska utgångspunkter. Vidare innebar denna förändring sannolikt också att styrningen från regeringens sida underlättades när antalet myndigheter reducerades.

De idéer och de argument som fanns och användes då är gångbara även nu. Jämför med de diskussioner som förs inom polisväsendet när det gäller att bilda en stor myndighet istället för som idag att varje länspolismästare är en myndighetschef.

Det finns minst en verksamhet inom statsförvaltningen där verkningsgraden kan höjas ytterligare genom att använda samma idéer som när MSB bildades samt de tankar som finns för polisens framtida organisation. Det är Försvarsunderrättelseverksamheten d.v.s. den verksamhet som är direkt kopplad till rikets högsta ledning.
I gällande ramverk för Försvarsunderrättelseverksamheten framgår att denna ska bedrivas till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet och den ska bedrivas av Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt, Försvarets materielverk och Totalförsvarets forskningsinstitut.

Försvarsmakten med dess militära underrättelse- och säkerhetstjänst samt Försvarets radioanstalt disponerar enligt budgetpropositionen för 2012 tillsammans nära 1 500 miljoner kronor för att bedriva denna verksamhet under 2012.
Med utgångpunkt från det informationsbehov som beslutfattarna har är inhämtning och analys de centrala delarna i underrättelseverksamheten. Tillkommer naturligtvis planering och delgivning. Kompetens hos den personal som arbetar med de centrala delarna av verksamheten är i stort identisk när det gäller framförallt analys. Försvarets radioanstalt har dessutom en unik kompetens inom signalspaningsområdet.

Det bör prövas om det inte från alla utgångspunkter d.v.s. inte enbart ekonomiska, är effektivast med en civil underrättelsemyndighet, direkt under regeringen, med främsta uppgift att svara för stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet. Grunden till denna nya myndighet kan vara Försvarets radioanstalt samt de delar av Försvarsmaktens militära underrättelse- och säkerhetstjänst som i huvudsak arbetar med frågor som är direkt kopplade regeringen.

Försvarsmaktens egna behov av militära underrättelser säkerställs genom sin egen underrättelsetjänst samt med stöd från den civila underrättelsemyndigheten, Försvarets materielverk och Totalförsvarets forskningsinstitut. Ungefär på samma sätt som FRA stöder Försvarsmakten idag.

Vid en internationell jämförelse finner vi att Frankrike har en civil underrättelsetjänst, likaså har England och även USA. Vidare har dessa länders försvarsmakter egna enheter som svarar för de militära behoven av information.
Med dagens situation har den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten flera uppdragsgivare. Förutom regeringen så behöver Överbefälhavaren svar på sina frågor. Vidare alla enhetschefer i Högkvarteret där Försvarsmaktens insatschef har en särställning i hans ansvar att leda insatser nationellt och internationellt. Det kan ibland uppfattas som att svar på frågor rörande de militära insatsfrågorna får stå tillbaka för svar på frågor till andra uppdragsgivare. Detta skulle kunna minimeras med en civil underrättelsemyndighet.

Idag konkurrerar de olika myndigheterna inklusive regeringskansliet om personal med samma kompetens. Personalförsörjningen till myndigheterna skulle underlättas mycket om uppgifterna renodlades ytterligare för de olika myndigheterna.

Idén med en civil underrättelsemyndighet är inte ny men den kan uppfattas som kontroversiell i den meningen att mycket känslig kunskap samlas i en myndighet. Detta går att hantera genom den myndighet som idag har uppgift att granska försvarsunderrättelseverksamheten, Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, SIUN.
Med det övergripande syftet att effektivisera och renodla försvarsunderrättelseverksamheten i landet bör en civil underrättelsemyndighet bildas med huvuduppgift att svara för utrikes- försvars- och säkerhetspolitiska spörsmål för rikets högsta ledning.

Denna myndighet kommer att kosta pengar och sannolikt krävs inledningsvis ytterligare medel utöver de ca 1 500 miljoner kronor som Försvarets radioanstalt och Försvarsmakten med dess militära underrättelse- och säkerhetstjänst disponerar idag. På relativt kort sikt efter det att myndigheten är organiserad och operativ bedöms behovet av ekonomiska medel vara lägre relativt dagens behov. Frågan är därför om Sverige ur alla utgångspunkter har råd att inte organisera en civil underrättelsemyndighet?

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

  • Anonymous

    Och hur väl fungerar MSB idag? Vad hände med de tänkta stordriftsfördelarna?

  • Anonymous

    Fallet med MSB är snarast ett skolexempel på hur en illa förberedd och ogenomtänkt sammanslagning kan göras, först efter nära 10 år av beslutsvakuum och borttappatde ansvarsfrågor börjar verksamheten nu fungera. Flertalet tidigare av de tidigare myndigheternas uppgifter släpptes helt enkelt i diket och där ligger ännu många frågor som saknar utpekat ansvar.

    Grundproblemet som Paraniak omständligt försöker lösa är att underättelsefunktionerna i de centala militära staberna är illa fungerande. Detta beror framför allt på den egna organisationen som uppmuntrar karriärbyggande och årligt byte av tjänst istället för kunskap och kontinuitet som kännetecknar underrättelseverksamhet.
    /Bosse

  • Anonymous

    Korrigering: Lite olyckligt påstående om 10års beslutsvakuum, då jag inkluderade KBM som inte heller blev någon lyckad ombildning. ÖCB -> KBM 2002 -> MSB 2009
    Mina erfarenheter från 25års privat och statlig tjänst  är att omorganisering ofta ställer till problem och extrakostnader istället för utlovade/överdrivna samordningsvinster och besparingar. Ett företag återhämtar sig på ett år, medan statlig/militär verksamhet behöver ca 3år innan verksamheten nått full effekt igen.
    /Bosse

  • Anonymous

    En underättelsemyndighet som servar alla kan väl närmast jämföras med en bilfabrik där flera bilmodeller byggs , samtidigt som det är konkurrens om samma verktyg och personal .

  • Anonymous

    Jag som själv arbetar inom nämnda område har sedan länge haft samma funderingar. Enligt mig är detta av oerhört stor vikt. Det stora problemet är att vi har en organisation vars uppgifter och mål ej stämmer överens, och där tyngdpunkt på underrättelseproduktion blir ett resultat över vilken kund som ger mest bonuseffekt att stödja (i form av prestige, belöningar, budget och personlig karriärvinst).

    Jag skulle vilja gå steget längre och ta ett helhetsgrepp kring hela Försvarsdepartementets område samt även det polisiära, och konkretisera öv Paraniaks förslag enl nedan:

    1 civil strategisk underrättelsemyndighet bildas med både civilt och militärt fokus. Myndigheten sorterar direkt under chefen Regeringskansliet och består av FRA, de delar av MUST underrättelsekontor som har strategisk inriktning samt KSI (dvs huvuddelen av nuvarande MUST), omvärldsanalysfunktionen från MSB samt motsvarande omvärldsanalysfunktioner från Försvarsdepartement och Regeringskansli. Även en viss del av UD:s motsvarande funktioner borde kunna flyttas hit. Nationella centrat för terrorism NCT bör överföras hit. Uppgiften för denna nya CIVILA myndighet blir att förse politiska beslutsfattare OCH myndighetschefer med strategisk omvärldsbevakning och underlag för strategiska beslut. Myndighetschefsnivån är dock den lägsta kunden. Myndigheten ska inte leverera underlag för operativa chefer, för detta krävs istället underrättelsefunktioner som sitter nära sin chef med lokal förståelse (finns t.ex. idag ej vid MUST)

    Kvarvarande undfunktioner bör ha mycket nära anknytning till den myndighet man stödjer. MUST har idag inte denna utformning och bör därför läggas ner. Det som blir kvar efter att ovanstående myndighet bildas (säkerhetskontor och vissa delar av underrättelsekontoret, t.ex. den nybildade funktionen NUE, som har nära koppling till analys av militära, taktiska förhållanden) slås ihop med insatsstabens underrätelseavdelningar och bildar en gemensam MILITÄR underrättelsetjänst, direkt underställd C Insats. MSB bör på samma sätt ha kvar en mindre underrättelsefunktion för att kunna förstärka kommunal/regional nivå med omvärldsanalysexpertis vid kris. Vad gäller Kustbevakning/Tull/blivande Polismyndigheten bör en gemensam krimundtjänst bildas på central nivå. Dock bör varje regional polisorganisation ha kvar mindre krimundtjänstenheter, på samma sätt som försvarsmaktens insatsförband har egna enheter med lokal kännedom om sitt insatsområde.

    Om detta gick att få till skulle vi äntligen få en fungerande militär undtjänst värt namnet, och samtidigt reduceras den eviga kampen mellan Regeringskansiet och försvarsmaktens insatsförband för vem som är MUST viktigaste kund.

  • Anonymous

    Jag delar Bosses skepsis mot omorganisation och sammanslagning av verksamhet. I min erfarenhet består samordningsvinster endast av reduktion i ekonomi och personal och i mycket liten utsträckning (om en alls) ökad kvalitet på utfört arbete. För 12 år sedan samordnades stora delar av den militära underrättelsetjänsten då milostaber, marin- och flygkommandostaber lades ned och den operativa och taktiska underrättelsefunktionen i dåvarande OPIL organiserades. På vilket sätt förbättrades denna funktion när man reducerade 11 staber till 4 och personalen med ungefär lika mycket, när uppgifterna i väsentligt var oförändrade?
    Jag har också svårt att se vad det är för samordningsvinster Paraniak är ute efter när han vill skapa ytterligare en underrättelsemyndighet. En ny myndighet torde behöva lokaler, IT-stöd och en egen administration vilket snarare ökar kostnaderna. Personalen till denna tas från enligt Paraniak från MUST, FMV och FOI och dessa skulle få lösa uppgifterna åt Försvarsmakten med minskade resurser. Vilken förbättring skulle detta vara? Alternativet är att man nyrekryterar till den nya myndigheten men det ökar kostnaden. Om det dessutom idag är en konkurrens mellan existerande myndigheter om personal med samma kompetens ser jag heller inte hur detta skulle bli bättre av ytterligare en myndighet.
    Jag tror heller inte att bodelningen mellan militära insatsfrågor och en myndighet ”med främsta uppgift att svara för stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet” är så tydlig och enkel. Jag tror snarare att man ökar samordningsproblematiken när detta ska ske mellan två myndigheter istället för internt i en. Om strävan är att undvika att de ”militära insatsfrågorna får stå tillbaka för frågor till andra uppdragsgivare ” borde väl snarare svaret vara att öka personalen så att denna prioritering inte behöver göras.
    Jag tycker frågan är intressant, men att angripa den utifrån efter samordnings- och rationaliseringsperspektiv tycker jag är att skjuta bredvid målet
    /Peter

  • Anonymous

    Peter;

    Hellre samordningsproblematik än konkurrensproblematik, vilket är fallet med dagens lösning.

    Det var längesedan det fanns en C Must som prioriterade de militära undbehoven framför regeringskansliet. Därför: Lägg ner MUST och dela upp kvarlåtenskapen på en del som riktas mot politisk- och myndighetschefsnivå, och en del som riktas mot den militära sidan.

    Vi behöver vidare återta den förlorade (sedan MB-tiden) militära underrättelsetjänsten, precis som en annan skribent varit inne på. Men detta utan att förlora den väl fungerande politisk-strategiska undtjänsten som MUST de facto har skapat (MUST förtjänar beröm i detta avseende). Det är bara det att denna politisk-strategiska tjänst ligger på fel myndighet. Högkvarteret bör stödja militära chefer, Regeringskansliet bör stödja politiska chefer. Idag finns ej denna fördelning och därför är en bouppdelning högst självklar.

    Sen återstår då frågan: är det realistiskt? Jag skulle vilja se den ÖB som säljer ut ett av sina viktigaste äss till en annan myndighet. Så, nej, jag tror inte att det är möjligt med en frivillig bouppdelning. Det behövs en parlamentarisk utredning som kommer fram till behovet. Dock har tidigare utredningar kring undtjänstens organisation haft de stora svagheterna att man enbart fokuserat på den strategiska nivån (MUST mfl). Det huvudsakliga fokuset bör ligga på den underliggande nivån (Insatsstaben och de taktiska staberna) och dessas behov. Idag klarar inte MUST av att försörja dessa nivåer med underlag och därför finns inget behov av att MUST kvarstannar inom Försvarsmaktens domäner.

    Alltså: Lägg ner MUST, överför huvuddelen till ny civil myndighet. Försvarsmakten bör kraftsamla på att samla ihop sina små öar av kvarvarande underrättelseexpertis och skapa EN stark, militär underrättelsetjänst. Klä gärna på denna med expertis från FMV och FOI och de enstaka delar från MUST som fortfarande har lyckats behålla militär analyskompetens.

  • Anonymous

    Anonym. (Redigerad av red)

    Transportstyrelsen bildades genom fusion (sammanslagning) av Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Vägverket. Genom fusion av tre välfungerande myndigheter skapades en icke-fungerande koloss på lerfötter.

    Även outsourcing (fusionens motsats) har avigsidor. Det outsourcande företaget förlorar nämligen vinsten från de outsourcade verksamheterna.