≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

av Carl M Sjöstrand

”Tre musketörer” ur Kungl krigsvetenskapsakademin; Jan Mörtberg, Peter Lagerblad och Lars Nylén föredrog och diskuterade med en intresserad Halmstadspublik under en kväll onsdagen 22 mars.

Foto: Carl M Sjöstrand

Det var fullsatt på Stadsbiblioteket när Försvarsforum kom till Halmstad. Det var tre ledamöter ur Kungliga Krigsvetenskapsakademin (KKrVA) i panelen; pensionerade översten Jan Mörtberg, förre rikskriminalchefen och generaldirektören Lars Nylén och förre statssekreteraren m m Peter Lagerblad.

Överste Mörtberg inledde med att beskriva omvärldsutvecklingen. Han målade upp en bild med många utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningar; Rysslands militära återkomst, kärnvapnens återkomst, terrorism, inbördeskrig på flera håll i Mellanöstern och konsekvenser av presidentvalet i USA, för att bara nämna några. [läs mer…]

Referat av Tommy Jeppsson

Rubriken är likalydande med det seminarium som Kungl Hovstaterna arrangerade i samverkan med Kungl Krigsvetenskapsakademien och Kungl Vitterhetsakademien i Bernadottebiblioteket på Kungliga Slottet den 10 november. Hans Majestät Konungen hälsade välkommen och påminde det ganska talrika auditoriet om det unika som 200 år av fred inneburit för eget nationsbyggande liksom om att vi svenskar med fred i det egna landet som grund kunnat hjälpa andra mindre lyckligt lottade.

En historiebild kantad av krig. Så kan ledamoten Erik Norbergs exposé över tiden före 1814 sammanfattas. Eller vad sägs om åtta krig mot Ryssland, sex mot polen, med flera, till ett antal av cirka trettio. Något som tydligt indikerar dåtidens syn på kriget som ett ytterligt användbart politiskt instrument. Det kostade på att försvara det svenska östersjöväldet och den för oss nutidsmänniskor häpnadsväckande siffran nämndes att, överslagsmässigt var landet i ofred femtiotre procent av tiden. Etiketten militärstat har satts på Sverige under denna tid, något som bland annat tog sig uttryck i en strikt kontrollapparat, stora bördor lades på befolkningen i såväl krigs- som fredstid samt mycket tydliga satsningar på det militära maktmedlet. Samtidigt betonade Norberg att den svenska militärstaten ingalunda var liktydig med diktatur och att övergången från militär- till ämbetsmannastat skedde smidigt.

Ledamoten Mats Bergquist gav åhörarna en initierad bild av den svenska ”grand strategy” som utformades i och med Karl XIV Johans tillträde som svensk konung som, befriad från tanken att erövra Finland åter, i stället såg konstellationen Sverige-Norge som en naturlig geostrategisk entitet, varmed också det som kommit att kallas 1812 års politik inleddes och som i mycket karakteriserat de ”långa linjerna” i svensk politik präglad av neutralitet fram till 1995 och vårt lands medlemskap i EU. Inte så att neutraliteten varit ofläckad, och här gav talaren belysande exempel på såväl eftergifter för kraven på tyska transiteringstransporter genom Sverige under andra världskriget som det kalla krigets ”hemligsmusslande” avseende västsamarbetet.
Som en av vårt lands främsta rättslärda uppehöll sig ledamoten Ove Bring kring händelser som nära sammanhänger med begreppen medling, skiljedom och fredsbevarande. För att här i huvudsak avgränsa till händelserna i Norge påmindes åhörarna om att detta land, till trots för den påtvingade unionen med Sverige fick sin egen grundlag och stort mått av självstyre vilket påvisar Karl Johans klokskap till styrning med mild hand. Också återspeglat i det korta krig som fördes under några sommarmånader 1814 och som visserligen påtvingade vårt västra grannland en svensk regent men i övrigt gav stort spelrum för specifikt norska intressena att utvecklas. En union som också trots mobilisering på ömse sidor kölen till kunde avvecklas fredligt och manifesteras med den 1914 resta stenen i Eda som uttryck för fred och samförstånd mellan broderfolken. Bring påminde också om de svenskar som uträttat stort för freden, bland andra Folke Bernadotte, Dag Hammarskiöld, Gunnar Jarring, Olof Palme och Jan Eliasson.

Över ämnet ”Militärt försvar – fredsbevarande”, således det militära instrumentets förmåga att minska krigsrisken, talade ledamoten Karlis Neretnieks. Här ger historien goda ledtrådar. För att börja med Krimkriget så var vårt försvar vid denna tid svagt och vår inledningsvis tillämpade neutralitet höll inte, utan en eftergiftspolitik för engelsk/franska intressen fick tillämpas, där inte minst skicklig svensk diplomati gjorde att vi kunde undgå krig. Under första världskriget var ej svenskt territorium av avgörande intresse för inblandade aktörer och vi hade under slutet av 1800-talet och under det första decenniet av 1900-talet kunnat bygga upp en ansenlig försvarsmakt som stöd för det politiska agerandet. Under det andra världskriget var svenskt territorium av stort intresse för de krigförande, samtidigt som vårt försvar som ett resultat av mellankrigstidens militära neddragningar var svagt. Beredskapsåren såg en fördubbling av organisationen med vidhäftade stora ekonomiska satsningar på försvaret som dock inte gav full utdelning förrän efter fredsslutet.

Ännu tydligare var intresset för svenskt territorium under det kalla kriget, där den svenska politiska ledningen förfogade över ett ganska starkt försvar. Intressant här är en amerikansk studie från 1953 som bedömde att den svenska armén kunde fördröja men ej hindra den angriparen från att nå sina mål, men att vi tillsammans med Nato kunde försvara Skandinavien, således att vårt starka försvar möjliggjorde förberedelser för hjälp utifrån.

Ledamoten Marie Hafström påminde åhörarna om att vårt land aldrig varit erövrat av främmande makt, att vårt folk haft en frihetskultur sedan urminnes tider liksom en urgammal rättstradition. Tidigt i historien var också civilsamhällets stöd avgörande. Social samhörighet, gudfruktighet och arbetsamhet var bondesamhällets karakteristika. Hafström betonade att den svenska mentaliteten stöttade fredstanken. Ett alltmer utbyggt skolsystem från mitten av 1800-talet förbättrade dialogen mellan medborgarna och samhällets elit, liksom att näringsfrihet, frihandel, uppfinningar och rösträtt bidrog till att skapa det goda, demokratiska samhället. Därmed har fred och försvaret av Sverige kunnat utvecklas till en folklig angelägenhet där värdebaserade folkrörelser som frivilligorganisationerna också engagerat kvinnorna.

Allt detta underlättade givetvis uppbyggandet av ett starkt totalförsvar, inkluderande den viktiga komponenten psykologiskt försvar, vilket skedde under trycket av det andra världskriget och utvecklades vidare under det kalla kriget. Cirkeln efter de förändringar som skett under 1990-talet liksom efter millennieskiftet verkar sluten. Åter byggs ett svenskt civilt försvar och åter talas det om behovet av ett psykologiskt försvar, varför vi på nytt kan se konturerna av ett totalförsvar, eller vad det nu kommer att heta.

Riksmarskalken avslutade med en elegant sammanfattning av vad talarna framfört och om referenten tillåts att betygsätta seminariet så skulle väl det självförklarande ”mycket väl godkänt” knappast leda till protester från någon av åhörarna.

Försvarsforum 2 dec i Stockholm   Försvarsforum 2 dec i Stockholm   Försvarsforum 2 dec i Stockholm, moderatorn Mikael Holmström   Försvarsforum 2 dec i Stockholm

Måndagen 2:a december hade turen kommit till huvudstaden i form av ett seminarium som hade lockat mer än etthundratjugo åhörare, vilket nästintill fyllde Armèmuseums hörsal. Ordföranden för Försvarsutbildarna i Stockholms län Lars-Olov Nilsson hälsade välkommen. Kvällens tre presentationer framfördes av ledamöter ur Kungl Krigsvetenskapsakademien med efterföljande politikerkommentarer och frågestund. Som moderator fungerade Svenska Dagbladets säkerhets- och försvarspolitiske redaktör Mikael Holmström som tillika är ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien.

Presentationerna behandlade områdena säkerhetspolitik, Försvarsmaktens förmåga och den ekonomiska utvecklingen.

För den säkerhetspolitiska omvärldsanalysen svarade kommendör Lars Wedin som genom mångårigt arbete inom de säkerhetspolitiska och militärstrategiska verksamhetsfälten hade åtskilligt av intresse att förmedla till auditoriet. Ett inledande budskap från Wedin var att Sverige inte kan, som det uttrycktes, ”dra upp vindbryggan” i en alltmer globaliserad värld kännetecknad av bland annat fördjupade ömsesidiga beroenden och därmed ökad samhällelig sårbarhet. En alltmer komplex säkerhetsmiljö exemplifierades bland annat med att den internationella droghandeln är världens tredje största näring och att den organiserade brottsligheten försörjer terrorismen. USA:s relativa tillbakagång, en europeisk påtaglig sådan, Kinas, Indiens, Rysslands och Brasiliens ökande inflytande och därmed också handlingsfrihet var andra budskap liksom den högst sannolika västliga oviljan att engagera sig i fler afghanistanlika konflikter utan att fördenskull krishanteringsinsatser kan avskrivas. De senare dock med så lite fotavtryck på marken som möjligt och i stället genomförda med sjö- och luftburna system. Wedin kopplade intresseväckande omvärldsutvecklingen till vår egen säkerhetssituation och betonade närvaron av osäkerhet i försvarsplaneringen och en allerstädes närvarande risk för strategisk överraskning där grundregeln är att skeendet tenderar att bli något annat än det vi har bedömt.

Utvecklingen inom Försvarsmakten reddes ut av generalmajor Per Lodin. Han förklarade orsakerna till och effekterna av pågående förändringar inom Försvarsmakten och anknöt till det operativa dilemmat – således vad Sverige militärt kan förmå i en militär konflikt i närområdet och det dilemma stats- och försvarsledningen kan stå inför avseende den nationella försvarsdimensionen då det gäller utnyttjandet av de fåtaliga förmågorna. Våra bristande förutsättningar till nationellt försvar kom därmed tydligt fram där ett budskap var att ett svenskt nationellt försvar förutsätter att detta sker tillsammans med andra. Orsakerna till Försvarsmaktens ekonomiska läge berördes också där kvarstående minnesbild är Försvarsmaktens behov av substantiella ekonomiska tillskott för att innehålla också så begränsade målsättningar som ett ”enveckasförsvar”.

Av Lodins redogörelse skulle slutsatsen kunna dras att Peter Nordlund, överingenjör och försvarsekonomisk expert vid FOI hade en lätt uppgift då det gällde att reda ut frågan om pengarna räcker. Han förklarade mycket initierat och pedagogiskt begripligt orsakerna till Försvarsmaktens ekonomiska läge. Här framgick bland annat att kostnadsfördyringarna tenderat att underskattas liksom att tron på möjligheterna att spara pengar på stödverksamheten karakteriserats av en övertro. Om nuvarande ambitioner ska innehållas krävs mera pengar. Detvar den tydliga slutsatsen från Peter Nordlund.

Politikerkommentarerna framfördes av Johan Forssell (M) och Kerstin Lundgren (C). Forsell hade en positiv syn på det nya personalförsörjningssystemet och hade överhuvudtaget en positiv syn på sakernas tillstånd såväl avseende landets säkerhetspolitiska situation som läget i Försvarsmakten. Kerstin Lundgren talade bland annat om att osäkerhet är den utgångspunkt som vi har att förhålla oss till när vi bygger säkerhet. Vidare uppehöll hon sig vid betydelsen av ett starkt EU och att ekonomin var basen härför. Chefen för Livgardet, överste Håkan Hedlund serverade en del fakta rörande numerären hel- och deltidstjänstgörand soldater jämte avseende hans roll som territoriell chef, således chef för den militärregion inom vilken Stockholm befinner sig.

I den ganska livaktiga frågesessionen var frågan om Sverige ska gå med i Nato eller ej ett givet ämne liksom grad och art av farlighet kopplat till utvecklingen i Ryssland, Försvarsmaktens materiella situation och givetvis den allerstädes närvarande ekonomin och försvaret av Gortland. Således var det inga problem för moderatorn att nyttja hela den planerade tiden för att ta emot och utse svarare på frågorna.

Sammantaget, som referenten uppfattade det, en fortsättning på det lyckade koncept som Försvarsforum hittills visat sig vara.

Tommy Jeppsson

Försvarsforum är ett samarbetsprojekt mellan Allmänna Försvarsföreningen (AFF), Försvarsutbildarna och Kungliga Krigsvetenskapsakademien (KKrVA) som syftar till att informera och diskutera försvars- och säkerhetspolitiska frågor inför försvarsbeslut 2015 på temat ”Hur försvara Sverige?”. Detta sker på många platser i Sverige under innevarande höst och under 2014.

Försvarsforum är ett samarbetsprojekt mellan Allmänna Försvarsföreningen (AFF), Försvarsutbildarna och Kungliga Krigsvetenskapsakademien (KKrVA) som syftar till att informera och diskutera försvars- och säkerhetspolitiska frågor inför försvarsbeslut 2015 på temat ”Hur försvara Sverige?”. Detta sker på många platser i Sverige under innevarande höst och under 2014.

Måndagen 11:e november var det dags för Försvarsforums framträdande i handels- och lärdomsstaden, tillika den tidigare stora garnisonsstaden Östersund, vilket glädjande kunde ske inför en fullsatt hörsal i stadsbibliotekets lokaler. De cirka åttio åhörarna hälsades välkomna av landshövding Britt Bolin som tillika är ordförande i Allmänna Försvarsföreningens länsavdelning i Jämtland och under kvällen fungerade som engagerad och inspirerande moderator..

Första presentationen avsåg vår föränderliga värld och de säkerhetsutmaningar som följer i dess kölvatten. Denna gjordes utomordentligt initierat av ledamoten av Kungl Krigsvetenskapsakademien Johan Tunberger, som med sin mångåriga verksamhet inom området på ett elegant sätt bland annat täckte in utvecklingen i USA, Kina, Ryssland och Europa samtidigt som globaliseringseffekterna och en föränderlig energimarknad belystes. Alltsammans involverat i budskapet om svårigheterna att förutskicka en framtid som är ytterligt svår att prediktera. Således en ytterligt intresseväckande exposé där säkerhetsfrågornas mångfacettering lyftes fram och pedagogiskt skickligt kopplades till vår egen säkerhet.

Utvecklingen inom Försvarsmakten reddes ut av Brigadgeneral Ander Carell, tillika ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien. Han angrep sitt ämne med humor och pedagogisk finess, något som engagerade åhörarna. Carell förklarade orsakerna till och effekterna av pågående förändringar inom Försvarsmakten och anknöt till det operativa dilemmat– vad Sverige militärt kan förmå i en militär konflikt i närområdet och det dilemma stats- och försvarsledningen kan stå inför avseende den nationella försvarsdimensionen. Våra bristande förutsättningar till nationellt försvar exemplifierades och följdes av det flertalet gånger upprepade nyckelbudskapet att ett svenskt nationellt försvar förutsätter att detta sker tillsammans med andra. Orsakerna till Försvarsmaktens ekonomiska läge berördes också där kvarstående minnesbild är Försvarsmaktens behov av substantiella ekonomiska tillskott för att innehålla också så begränsade målsättningar som ett ”enveckasförsvar”.

I paneldebatten deltog, förutom presentatörerna ur Kungl Krigsvetenskapsakademien, Eva Sonidsson (S) som är ledamot av försvarsutskottet samt Överstelöjtnant Michael Johansson  som är chef för Fältjägargruppen. Moderatorn, Britt Bohlin, var laddad med frågor och följdfrågor vilket bidrog till att debatten blev livlig. Bidrog gjorde också i högsta grad åhörarna. Frågorna var många och omspände alltifrån de säkerhetspolitiskt relaterade, via vår försvars(o?)förmåga till möjligheterna att innehålla ambitionerna med Försvarsmaktens nya personalförsörjningssystem. Här kunde en tydlig oro kopplat till vår militära förmåga märkas i frågornas formulering och i det engagerade tonläge som inte sällan präglade frågor såväl som synpunkter på det som presentatörerna tagit upp. Det existerade således inga svårigheter för kvällens moderator att nyttja hela den avsatta tiden.

Sammantaget en mycket bra kväll som påvisar behovet av projektet Försvarsforum liksom  väcker förhoppningen om fortsatt framgång i andra delar av landet.

Tommy Jeppsson

Samarbetsprojektet Försvarsforum mellan allmänna försvarsföreningen, Försvarsutbildarna och Kungliga Krigsvetenskapsakademien fortsatte i Malmö 2013-10-14. Lokalen var hörsalen i Kockum Fritid. Ca 200 deltagare var närvarande.

Tre inledare presenterade frågeställningarna. Först ut var Sven-Christer Nilsson med ”Strategisk vindkantring”-Den strategiska utvecklingen i världen och Europa. Han gjorde en bred genomgång av den globala utvecklingen. USA blir alltmer självförsörjande när det gäller energi. Man minskar sina militära resurser och omprioriterar från Europa till Asien. Ryssland upprustar och fokuserar på Östersjön och Arktis. Slutsatsen för Sveriges del är att Europa måste lita på egna resurser. Starkare Ryssland och svagare Väst innebär en strategisk tyngdpunktsförskjutning. Även Sverige måste lita på egna resurser.

Karlis Neretnieks talade om ”Det operativa dilemmat”-Vad Sverige militärt kan förmå i en militär konflikt i närområdet och det dilemma stats- och försvarsledningen kan stå inför. De flesta är överens om att det inte finns något hot mot Sverige. Man får dock inte glömma politiska och personliga ambitioner hos politiska ledare. Hotet mot Sverige är en funktion av hotet mot grannländerna. Baltikum kan inte försvaras utan hjälp och NATO förmåga till hjälp måste vara trovärdig. NATO behöver utnyttja svenskt territorium men Sverige har i dag inte kapacitet att basera hjälpen. Enveckasförsvaret som ÖB talade om i en tidningsintervju finns inte i dag men kan vara klart 2020 om 50 miljarder tillförs. Sverige är i dag en destabiliserande faktor i Östersjöområdet.

Peter Nordlunds inledning hade rubriken. ”Räcker pengarna?”- Försvarsmaktens ekonomiska läge. Enligt inriktningspropositionen skulle ökande kostnader för bl. a. personalförsörjningen balanseras av rationaliseringar i ledning och stödmyndigheter. Praktiken har visat att personalförsörjningen blivit dyrare än beräknat, kostnader för försvarsmateriel ökar snabbare än övrig kostandsutveckling och rationaliseringarna kunde inte realiseras i förväntad omfattning. Pengarna räcker alltså inte. Den senaste budgetförstärkningen bättrar på läget men räcker inte fullt ut.

Därefter var det tid för de politiska paneldeltagarna. Peter Jeppsson från Socialdemokraterna var först ut. Han konstaterade att personalrekryteringen går bra på vissa håll, men sämre på andra. Officersrekryteringen är problematisk. Materielförsörjningen släpar efter. Vi måste köpa en del svenskt för att industrin skall kunna exportera. ÖB har varit mycket tydlig mot politikerna i sin konsekvensredovisning. Det nordiska samarbetet fungerar bra.

Allan Widman från Folkpartiet konstaterade att vi inte blir lovade hjälp utifrån trots vår solidaritetsdeklaration. Vårt behov av stående förband är begränsat. Vi borde satsa på fler deltidsanställda soldater i stället för heltidsanställda vilket skulle öka effekten per krona.

Hans Wallmark från Moderata Samlingspartiet poängterade att synen på Ryssland är dominerande för svensk säkerhet. Ryssland har stora interna problem med stor korruption, minskande befolkning och många konflikter i gränsområdena. Ryssland utnyttjar politiska påtryckningar mot grannländerna. När det gäller det svenska försvarets utveckling måste man veta varifrån man kommer och vart man vill d.v.s. man måste utgå från det faktiska läget när man beslutar om reformer.

Efter inledningarna vidtog en diskussions- och frågestund som med fast hand leddes av Heidi Avellan, Politisk redaktör på Sydsvenskan.

Diskussionen kom att handla mycket om synen på Ryssland. Ryssland vill gärna se sig själv som en supermakt. Man kan tala om en ohelig allians med Kina för att balansera USA. Många ryssar anser att Baltikum är en del av Ryssland. Det finns alltså en populistisk grund för ett aggressivt uppträdande mot Baltikum.

Ett annat dominerande inslag i diskussionen var läget i Försvarsmakten. Personal försörjningen är ett problem. När årskullarna som genomfört värnpliktsutbildning försvinner blir det svårare att rekrytera. Det kom fram olika uppslag till hur man skall öka kännedomen om försvaret. Ett förslag är att lägga större vikt vid försvarsupplysning i skolorna.

Många hävdade att den nedåtgående andelen av BNP måste hejdas. Vi har vidare ett antal försyndelser att rätta till. Vi har avbrutit all försvarsplanering för det nationella försvaret och inte krigsplacerat den personal som disponeras. Vi har nedmonterat vår försvarsförmåga och det är svårt att beräkna vad det kostar att rätta till. Partierna tycks vara eniga om att det behövs förstärkningar men avvaktar Försvarberedningens rapport för att kunna svara på storleksordningen.

Den 16 oktober var det Försvarsutbildarna Bohuslän-Dals tur att stå som värd för turnén ”Hur försvara Sverige?”.

Efter föredrag av Mike Winnerstig, Bo Pellnäs och Peter Nordlund KKrVA startade en intensiv paneldebatt mellan föredragshållarna och inbjudna riksdagspolitikerna Peter Rådberg (MP), Kenneth G Forslund (S) och Staffan Danielsson (C), samtliga medlemmar i försvarsutskottet. Flera initierade frågor kom också från publiken och var inte alltid lätta för våra politiker att ge ett rakt svar på.

Frågan om fördelar och nackdelar med medlemskap i NATO kom upp i flera diskussioner. Mike Winnerstig förklarade att ett medlemskap i NATO inte innebär att artikel 5 automatiskt medför att ett medlemsland tvingas ställa upp militärt vid en krissituation. Alla beslut sker på mellanstatlig grund och medlemsländerna bestämmer självständigt vilken typ av hjälpinsats man kan bidra med och hur omfattande den ska vara. Ett medlemskap i NATO innebär att länderna har utfäst sig att de står på samma sida i en konflikt.

Bo Pellnäs beskrev ett scenario där de två bataljoner som Sverige kan sätta upp bara räcker till att försvara området runt Stockholm och därmed lämnar resten av Sverige utan försvar. På moderator Roger Johanssons fråga hur de närvarande politikerna från västra Sverige såg på att Göteborg inte har något militärt skydd, framkom att det utmålade scenariot skapade en viss oro hos våra västsvenska företrädare.

Det var ett drygt trettiotal intresserande åhörare som kommit till Högskolan Väst denna onsdagskväll för att utnyttja tillfället att delta i den aktuella försvarsdebatten. Nu lämnar vi över stafettpinnen till Boden och lyckönskar Bodensarna till att de har en mycket intressant kväll framför sig.

Text Ulla Reimers

Delar av panelen, från vänster Sven Christer Nilsson (delvis skymd) Ulf Henricsson, Peter Nordlund (delvis skymd) Ronald Forsberg och Eva Sonidsson. Foto: Bengt Sandström Intresset hos publiken gick inte att ta miste på. Foto: Bengt SandströmFörsvarsforum är ett samarbetsprojekt mellan Allmänna Försvarsföreningen (AFF), Försvarsutbildarna och Kungliga Krigsvetenskapsakademien (KKrVA) som syftar till att informera och diskutera försvars- och säkerhetspolitiska frågor inför försvarsbeslut 2015 på temat ”Hur försvara Sverige?”. Detta sker på många platser i Sverige under innevarande höst och under 2014.

Startskottet gick onsdagen 2 oktober i Sundsvall och den lämpligt valda platsen var Mittuniversitetets Fälldinsal. Sextiofem åhörare, varav ett ganska stort inslag av unga, hade hörsammat inbjudan. [läs mer…]