av Tommy Jeppsson
Foto: Peter Nordström. Alla videoupptagningar från Försvarspolitisk Arena 2017 kan ses här »
Årets upplaga av Almedalen var avseende ämnena säkerhets- och försvarspolitik, vilka erbjöds i seminarieform inom ramen för Försvarspolitisk Arena, välbesökt. Bakgrunden till tillströmningen av lyssnare får högst sannolikt sökas i ett säkerhetspolitiskt läge som gör människor mera intresserade av omvärldsutvecklingen och därmed frågor som sammanhänger med ämnena säkerhet och försvar. Inte enbart Försvarspolitisk Arena lyfte fram försvars- och säkerhetsfrågorna utan detta gällde också några andra arrangörer under veckan. Mellan söndag 2 juli som startade med en filmkväll och torsdag 6 juli genomfördes i regi av Försvarspolitisk arena nitton seminarier samt att varje morgon inleddes med en säkerhetspolitisk utfrågning av respektive politiskt parti.
Tuffare säkerhetsmiljö
Den högre säkerhetspolitiska temperaturen går svårligen att blunda för. Omvärldsläget präglas av Rysslands aggressiva beteende. Det är anledningen till att Försvarsmakten i höst samtränar alla sina system för första gången på över 20 år i en större övning. Försvarsmaktsövningen Aurora 17 inleds i mitten av september. Till övningen har andra länder bjudits in för samträning, däribland Finland, Frankrike och USA. Handling säger mer än ord och Försvarsmaktsövning Aurora är ett handgripligt bevis på att Sverige tar sin del av ansvaret för säkerheten i Östersjöregionen.
Ett ökat allvar i den säkerhetspolitiska analysen liksom en ökad seriositet i behandlingen av ämnena säkerhet och försvar drar till sig ett intresse som behöver förvaltas, vilket bland annat synliggörs genom att centrala samhällsföreträdare engagerar sig i en folkupplysning som är av synnerlig betydelse för försvarsfrågornas folkliga förankring. På försvarsminister Peter Hultqvists engagemang i någras av seminarierna går det svårligen att ta miste och det smittar av sig bland medborgarna.
Experter om närområdet
Under veckan har också det utländskt inslaget påvisat Östersjöregionens tilltagande strategiska betydelse som en ”het” region där starka aktörers intressen möts och där ökad friktion är en fullt möjlig framtid. Således ganska väsensskilt från den tidigare synen på denna region som ganska fridfull och en modell på hur fred kan byggas. Bland de mera kända utländska deltagarna fanns Edward Lucas som är Senior Vice President vid Center for European Policy Analysis liksom skriver i ansedda The Economist samt Polens ambassadör Wieslaw Tarka.
Säkerheten för de baltiska staterna var självfallet ett betydelsefullt ämne där vi bör ta till oss att Natos tre kärnvapennationer har förband stationerade i Estland, Lettland och Litauen. Om än med små styrkor så representerar den amerikanska, brittiska och franska, med flera Natostaters militära närvaro i dessa länder, en betydande tröskeleffekt. Så kallad lead nation för Natos närvaro i Estland är Storbritannien, i Lettland Canada och i Litauen Frankrike. Ett viktigt budskap var att Nato och USA inte kan tillåtas att misslyckas med sin närvaro i Baltikum med mindre än att detta skulle få ytterligt allvarliga konsekvenser för alliansens överlevnad liksom för trovärdigheten i bland annat USAs asienpolitik.
Konkreta budskap
Något större utspel vad avser politikområdet försvar har inte gjorts under Almedalsveckan detta år. Det som däremot märks är det seriösa sätt som försvars- och säkerhetsfrågorna behandlades av flertalet politiker, inkluderande ungdomsförbundens representanter, i samband med de återkommande morgonutfrågningarna av partierna samt vid seminarierna. Besöksfrekvensen vid seminarierna får anses som god och särskilt gällde det samarrangemangen mellan Allmänna Försvarsföreningen, Försvarsutbildarna och Kungl Krigsvetenskapsakademien där varje sittplats var upptagen liksom att det blev trångt också bland de stående åhörarna. Vid ett av dessa seminarier med en panel från Kungliga Krigsvetenskapsakademien konstaterades till exempel behovet av en rask fördubbling av försvarsanslagen, till över 80 miljarder kronor årligen.
Likaledes presenterade Kungl Krigsvetenskapsakademien ett scenario, kopplat till ett ryskt angrepp mot Sverige, där övre Norrland angrips. Scenariot handlar om ett enskilt angrepp mot Finland och Sverige genom ett strategiskt överfall med på Kolahalvön stående ryska förband. Syftet med detta är att preventivt, i ett läge där det politiska klimatet med USA och Nato frusit till is, gruppera långräckviddigt luftvärn respektive Iskandermissiler för att skydda Rysslands baskomplex på Kolahalvön samt projicera ett starkt hot mot Natos och USA;s strategiska handlingsfrihet i norr. Genom angreppet på Finland och Sverige, två militärt alliansfria stater, kan Kreml ävenledes i sina kalkyler göra antagandet att ett svar från Nato och USA på angreppet möjligen uteblir. Varmed kan konstateras att inte enbart Östersjöregionen utan även Nordkalotten är en viktig dimension i svensk säkerhetspolitik.
Intresse och realism
Försvarsfrågorna väcker helt enkelt ett stort intresse i dag. Programmet för Försvarspolitisk Arena var omfattande, med ett brett anslag på begreppet säkerhet. Förutom militärt försvar behandlades bland annat civilt försvar, påverkansoperationer, behovet av ett psykologiskt försvar och personalförsörjningen till såväl det militära som civila försvaret. Tyvärr kom betydelsen av frivilligförsvarets potential för att stödja totalförsvaret i skymundan. Det sammantagna intrycket är dock att få åhörare torde ha missat den realism som präglade de seminarier som genomfördes i regi av Försvarspolitisk Arena.
Författaren är överstelöjtnant, ledamot av KKrVA samt redaktör för dess Handlingar och Tidskrift.
