≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Akademiesammankomsten 13 april innehöll ett inträdesanförande av Lena Bartholdsson som intresseväckande lyfte fram den mycket viktiga frågan om försvarets folkförankring. Ett annat mycket intressant inslag var kallade ledamotens Dov Zakheims föreläsning om USA inför presidentvalet och de konsekvenser som kan skönjas därest Donald Trump skulle bli näste man i Vita Huset. 

Lena Bartholdson
Bo R Lundgren och Marie Hafström
Marie Hafström
Bo R Lundgren
Krister Andrén, Dov Zakheim och Deborah Zakheim
Dov Zakheim

av Bo Richard Lundgren

Inledare var ledamoten Lena Bartholdson med sitt inträdesanförande över ämnet ”När pendeln svänger, förutsättningar för en modern folkförankring”.

Bartholdson inledde med en tillbakablick och beskrev vad som tidigare innefattats i begreppet folkförankring och redogjorde för hur folkförankringstanken hade utvecklats under senare år. Hon tog bl a avstamp i regeringens proposition Totalförsvar i förnyelse (1995). I denna framhålls att försvarsvilja och förtroende för försvaret bygger på en bred folklig uppslutning kring säkerhets- och försvarspolitiken och att värnplikten var både ett medel och en förutsättning för den viktiga folkförankringen. Här betonades också frivilligrörelsens roll.

Bartholdson beskrev därefter vad som hände inom försvarspolitiken under de kommande tio åren. Omständigheternas vid 2004 års försvarsbeslut kunde betecknas som säkerhetspolitiskt lugna. Men pendeln kom att svänga då den säkerhetspolitiska situationen hade försämrats efter det att Ryssland gått in i Georgien 2008.  Riksdagen beslöt att förklara värnplikten ”vilande”, och nu gällde det att folkförankring måste ske utan värnplikt som en bidragande faktor.

Inträdesanförandet innehöll sedan ett avsnitt som behandlade förutsättningarna idag för folkförankring, och Bartholdson refererade bl a till den inom Akademien framtagna broschyren Var behövs frivilligheten? som relativt utförligt innehåller beskrivningar av frivilligrörelsens roll i en folkförankringsprocess. Hon belyste sedan problemet med att folkförankra ett militärt försvar som består av 0,5 % av befolkningen och bedömde förutsättningarna idag för folkförankring som ”skrala”.

I anförandet tog Bartholdson också upp att det inte enbart är civilsamhällets roll att bidra till förankring utan att även andra aktörer är viktiga, t ex skola, medier och andra organisationer och fortsatte med ett resonemang om huruvida det går att mäta folkförankring. Hon hänvisade här till de opinionsundersökningar som MSB låtit utföra. Här finns många intressanta resultat att begrunda. Till dessa hör att 72 % känner oro för den politiska situationen i världen, och att nära hälften av de tillfrågade bedömer risken som mycket stor eller ganska stor för militära konflikter i Europa. C:a 80 % bedömer att den svenska beredskapen för att möta ett militärt hot är otillräcklig. Vidare föredrar c:a hälften av de tillfrågade ett värnpliktsförsvar, och närmare 60 % vill att försvarsbudgeten bör höjas. Lika många anser att den förda försvarspolitiken är ganska dålig eller mycket dålig. Bartholdsons slutsats var att det låga förtroendet för försvarspolitiken gör att svaret på frågan om hur det står till med folkförankringen idag måste besvaras med: ”sådär!”

I en avslutande reflektion betonade Bartholdson att grunden för folkförankring är kunskap och lyfte fram vikten av att en försvarspolitisk diskussion och debatt förs kontinuerligt. Här har den politiska nivån ett huvudansvar för att informera om säkerhetshetspolitiska bedömningar och att förankra politiska beslut inte bara i riksdagen utan också bland väljare och allmänhet. Hon framhöll också att de statliga aktörerna i högre grad borde erkänna det mervärde som icke-statliga aktörer bidrar med vad gäller folkförankring. Ett sådant erkännande innebär bl a att man måste avdela ekonomiska resurser för att uppmuntra och stärka dem som bidrar.

Anförandet kommenterades av Marie Hafström och Bo Richard Lundgren. Därefter följde en livlig diskussion med många inlägg från närvarande ledamöter.

Nästa programpunkt var en föreläsning av den kallade ledamoten Dov Zakheim från USA: The strange nature of the 2016 presidential campaign: Is America tired of world leadership? (med underrubriken The Trump Phenomenon and American Isolationism)

Dr Zakheim slog inledningsvis fast att 2016 års presidentvalskampanj visar att amerikaner, liksom också många européer, söker radikala förändringar bortom traditionella politiska partier och konventionella politiker. Amerikansk väljare visar ganska liten lojalitet gentemot de etablerade partierna eftersom dessa visat sig oförmögna att ge människor den ekonomiska och personliga säkerhet som man hade tidigare. Han gjorde flera paralleller med problem som också Europa brottas med. Hit hör minskningen av antalet arbetstillfällen, massiv invandring och stora påfrestningar på välfärdssystem och offentliga utgifter.

Amerikanska väljare från medelklass och arbetarklass har inte fått någon ökad levnadsstandard eller ekonomiskt tillskott sedan den stora recessionen 2008. Inkomsten har stagnerat hos många vita, och den ekonomiska situationen för många ”African and Hispanic Americans” har blivit ännu besvärligare. Det kan därför inte sägas komma som en överraskning att många amerikaner känner en liknande bitterhet och vrede som också gjort att stödet till demagoger på den politiska såväl höger- som vänsterkanten har ökat även i Europa. Precis som i Europa är man ängslig för att ett stort inflöde av illegala immigranter kommer att negativt påverka det amerikanska samhällets värderingar.

En rädsla för ökad immigration och främlingsfientliga stämningar finns företrädesvis hos presidentkandidaten Donald Trumps anhängare. Såväl ett inflöde av muslimer (särskilt araber) som ett oupphörligt flöde av människor från Mexiko och Centralamerika uppfattas som ett hot mot deras ”way of life”. Mot denna bakgrund har Trump, om han blir vald till president, lovat att bygga en mur längs den mexikanska gränsen och låta Mexiko stå för kostnaden. Trump har också lovat stora nedskärningar i statsapparaten. Både Trump och den demokratiske kandidaten Bernie Sanders förespråkar en ökad isolationism i syfte att skydda de amerikanska arbetarna och jobben. Alla kvarvarande presidentkandidater, även Hillary Clinton, intar en ”America first”-position.

Zakheim noterar att många amerikaner inte förstår att handelshinder mot t ex Asien kommer att spoliera de försörjningskedjor som amerikanska firmor är beroende av för att kunna producera förädlade produkter. Resultatet av en amerikansk handelspolitisk isolationism kommer att bli att världshandeln lider allvarliga avbräck och att handelskrig utbryter vilket leder till högre priser för alla amerikanska konsumenter.

Trump har lovat att återskapa USA:s militära styrka (i motsättning till Sanders som vill skära ned). Han vill utöka amerikanska flygräder mot ISIS och har även föreslagit att USA bör skicka 30 000 man för att bekämpa den radikala islamiska staten. Men Trump tycks ignorera att USA både inom Nato och i Asien har allierade att ta hänsyn till. Han argumenterar för att den amerikanska närvaron i Asien inte ger mycket av värde tillbaka.

Dr Zakheim gör bedömningen att Trumps fientliga retorik gentemot Kina och dess handelspolitik kan öka regionala spänningar och provocera fram ett ännu mera aggressivt kinesiskt beteende i Sydkinesiska sjön. Också gentemot Nato har Trump uttalat sig synnerligen kritiskt. Nato, anser han, kostar amerikanerna ”en förmögenhet”, och Natomedlemmar som inte betalar för tidigare brister måste nu betala eller gå ur alliansen.

Trumps negativa uttalanden om muslimer påverkar också de amerikanska relationerna till Indonesien som har världens största muslimska befolkning. USA har ju förbättrat sina relationer med landet och har numera att fullödigt militärt samarbete med det. Dessa relationer ser ut kunna lida allvarlig skada om Trump kommer till makten. Också i Israel har Trumps uttalanden om hur konflikten kan lösas skapat stor osäkerhet om den amerikanska framtida positionen.

Sammanfattningsvis framhöll Dr Zakheim att det är omöjligt att veta vad Trump verkligen kommer att genomföra om han blir vald eftersom hans kampanj bygger mycket på ”skrävel”.

Alla de aktuella kandidaterna och deras program speglar en slags vrede i den amerikanska väljarkåren. Afro-amerikaner är besvikna över att inte ha kunnat klättra högre upp på den ekonomiska stegen, vilket de förväntade sig när Barack Obama blev vald. ”Hispanics” är besvikna över att deras etiska fränder inte får bli amerikanska medborgare. Muslimer är arga över att det är så många som stöder Trumps trångsynthet gentemot deras religion. Den vita arbetarklassen är besviken för att den inte ser någon verklig framtid, och att den förlorar jobb som går till konkurrenter i låglöneländer utanför USA. Medelklassens amerikaner är frustrerade över att deras besparingar, standard och livsstil har stagnerat.

Dov Zakheim menar att även om Trump skulle försvinna från den politiska scenen så är alla dessa faktorer orsak till stor oro. Amerikanska allierade och vänner har skäl till att vara verkligt bekymrade över hur USA kommer att ledas under de kommande fem åren. Man kan bara hoppas att valet resulterar i en president som återskapar USA som en rättmätig ledare av den fria världen.

Efter föreläsningen ställdes en hel del frågor och debatten blev livlig.
Referenten är f d avdelningschef vid FHS och ledamot av KKrVA.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.