≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
A K A D E M I S K A   A R B E T E N
B L O G G

Akademien avvisar KEX-utredningen

Akademiens presidium har idag till Utrikesdepartementet inlämnat följande yttrande över KEX-utredningen.  

2015-09-24
Utrikesdepartementet

Remissvar – Skärpt exportkontroll av krigsmateriel (SOU 2015:72)

Kungl Krigsvetenskapsakademien har beretts möjlighet att yttra sig över KEX-utredningens slutbetänkande.

Avgränsning

Kungl Krigsvetenskapsakademien yttrar sig över den övergripande frågan om en skärpt exportkontroll av krigsmateriel gentemot icke-demokratiska stater är motiverad och avstår från yttrande i de delar som avser sanktionssystemen.

Svensk försvarsindustri

Under det kalla kriget hade en inhemsk försvarsindustri en avgörande betydelse för Sveriges säkerhetspolitiska linje. Den bidrog till alliansfrihetens trovärdighet och var en viktig förutsättning för Försvarsmaktens försörjning med krigsmateriel.

I dag är situationen en helt annan. Svenska särlösningar undviks och i stället söks kompatibilitet och interoperabilitet med andra stater. En betydande del av krigs-materielproduktionen har konverterats till civil produktion. Också ägarstrukturen har förändrats. Stora delar av det som betraktats som svensk krigsmaterielindustri ägs idag helt eller delvis också av utländska intressen.

Icke desto mindre har den svenska krigsmaterielindustrin en betydande påverkan på svensk industristruktur och den har starkt bidragit till att Sverige är en högteknologisk nation i teknikutvecklingens framkant. Ett företag som t.ex. Ericsson hade inte varit det världsledande, multinationella högteknologiföretag som det är idag, utan de försvarsteknologiska spinoff-effekterna.

För varje framgångsrik industri är potentialen för export avgörande viktig. Utan exportmöjligheterna hade det alliansfria Sverige aldrig kunnat möta det nationella försvarets materielbehov utan import och därav åtföljande beroende av andra stater.

Den andra sidan av det myntet är att svensk försvarsindustri kunnat sälja produkter till länder som inte önskat komma i beroende av de stormakter som traditionellt dominerat internationell vapenhandel. Att köpa vapen från Sverige har varit riskfritt i den bemärkelsen att sådana förvärv, av lätt insedda skäl, aldrig varit förknippade med politiska bindningar eller förpliktelser. Svensk vapenexport har således i det sammanhanget spelat en positiv internationell roll.

Lagstiftningens utveckling

KEX-utredningen redovisar på ett förtjänstfullt sätt de många förändringar som har gjorts i lagstiftningen genom åren. Textmassorna förmår dock inte skymma det faktum att många av dessa förändringar varit närmast kosmetiska och icke sällan föranledda av den dagspolitiska debatten.

De föreslagna åtgärderna har hela tiden balanserat mellan å ena sidan krassa försvars- och säkerhetspolitiska överväganden och å andra sidan mer allmänt hållna moraliska principer. I den bilden har också ingått att regeringen sedan 1996 velat hålla de skarpa avgörandena i frågor om export av krigsmateriel på armlängds avstånd.

Utredningens förslag

I dag är situationen inte annorlunda.

KEX-utredningen skriver följaktligen också direkt ut att ”det huvudsakliga syftet är att göra lagtexten mer överskådlig genom att bl.a. införa kapitelindelning. Utöver denna rent redaktionella förändring bör lagen, i klarläggande och i informativt syfte, på ett bättre sätt än den gällande lagen förklara systematiken i exportkontrollsystemet.”

Motiveringen är inte övertygande. Som utredningen själv konstaterar styrs exportkontrollpolitiken av såväl säkerhetspolitiska som försvarspolitiska och utrikespolitiska hänsyn. De mål- och intressekonflikter som kan uppstå mellan å ena sidan försvars- och säkerhetspolitiken och å andra sidan utrikespolitiken kommer aldrig att kunna dömas av genom lagstiftning. För den avdömningen måste ytterst landets regering alltid ta ansvar.

Vi har en skyldighet att följa de internationella överenskommelser som Sverige har tillträtt. Detsamma gäller folkrättsliga förpliktelser och beslut fattade av FN:s säkerhetsråd. Att dessa förhållanden är för handen är en självklarhet och inte, som KEX-utredningen hävdar, en brist i krigsmateriellagen.

Redan av dagens ordning framgår att hinder för export föreligger om det förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter i mottagarlandet eller om detta är involverat i inre eller yttre väpnade konflikter. Den riktlinjen är enligt Krigsvetenskapsakademiens uppfattning tillfyllest.

Utredningen har försökt sig på att ange baskriterier (grundkriterier) för vad som ska anses utgöra en demokratis status. Men det är knappast möjligt att på det sättet söka lägga fast i lag hur olika historiska, kulturella och politiska förhållanden ska sammanvägas till ett samlat ”demokratibetyg”.

Faktum kvarstår att all tillståndsprövning i frågor om export av krigsmateriel till syvende og sidst är fråga om en helhetsbedömning. Utrikespolitiska, säkerhetspolitiska och försvarspolitiska hänsyn måste kunna vägas samman till en helhet.

Mot angiven bakgrund anser Kungl Krigsvetenskapsakademien att KEX-utredningens förslag i denna del inte bör läggas till grund för ny lagstiftning.

________________________________

Beslut om detta remissvar har fattats av Kungl Krigsvetenskapsakademiens presidium vid sammanträde den 21 september 2015.

 
På KKrVA vägnar

Mikael Odenberg Björn Andersson
Styresman Ständig sekreterare

 

Kommentering är avstängd / ej aktuell.