≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Akademiesammankomsten 7/12 bjöd på ett mycket bra program Försvarsministern arméchefen med flera intressanta talare framträdde. [läs mer…]

av David Bergman

Försvarsministern. Foto David Bergman

Försvarsministern. Foto David Bergman


Det var inför en fullsatt Sverigesal som styresmannen Mikael Odenberg hälsade välkommen. Kvällen bestod av en rad kunniga talare vars föredrag kort är sammanfattade i det följande.

 

Peter Thunholm: ”Hur fattar erfarna chefer beslut i verkliga situationer? – ett psykologiskt forskningsperspektiv”

Professorn i krigsvetenskap och överstelöjtnanten Peter Thunholm tog i sitt inträdesanförande avstamp i hur människan fattar beslut. I den ideala beslutsprocessen tar människan in så mycket information som möjligt, sätter klara målsättningar som ska uppnås, genererar flera handlingsalternativ, undersöker dem noga och fattar sen beslut vilket gör det rationellt. Detta kan jämföras med taktikens bedömandeprocess där man ofta tar fram minst tre handlingsalternativ att jämföra mot varandra under gemensamma kriterier. Metoden är sekventiell och additiv, den bygger upp och använder slutledning samtidigt som den håller bort intuition och emotion. [läs mer…]

Läs ledamoten Helge Löfstedts referat från kungl Krigsvetenskapsakademiens sammankomst 11/9 2013.

Referat av akademisammankomsten måndagen den 21 maj 2018

av Thomas Hörberg

Försvarets utformning sker i allt väsentligt inom de ramar som försvarsberedningen föreslår. Beredningens verklighetsbeskrivning och analyser är också av stor betydelse för säkerhetspolitikens förande. Vill man förstå den omstöpning av försvaret som inleddes åren efter det kalla krigets slut finns det därför anledning att uppehålla sig vid försvarsberedningens verksamhet. Detta är vad Tommy Åkesson gjorde i sitt inträdesanförande i Akademien, vilket han givit titeln ”Omformningen av försvaret. Försvarsberedningens bedömningar 1995–2004”. Sammanfattningen nedan har i allt väsentligt gjorts med hans egna ord.

Åkesson menade att förändringen av försvaret var en av de största som ”drabbat” en militär organisation i fredstid och att försvarsberedningen, som arena för de deltagande riksdagspartierna men också som aktör, därvid haft en nyckelroll. Allt låter sig inte behandlas i ett kort anförande, och den metod Åkesson valt för att illustrera vad det rörde sig om var att diskutera hur beredningen behandlade ett antal centrala begrepp. [läs mer…]

av Helge Löfstedt

I ett blogginlägg 27 februari 2017 skriver Mats Olofsson om vikten av en långsiktig och genomtänkt strategi för Sveriges kunskapsförsörjning. Han betonar också vikten av satsning på FoU i alla delar av det nya totalförsvaret samt efterlyser tydliga viljeyttringar och kloka beslut för att skapa grund för nya innovationer. Det är lätt att instämma i det mesta av det som sägs i detta inlägg. Men satsning på FoU är inte bara att ösa på. De svåra problemen är att avgöra hur mycket, d v s var gränsen för satsningarna går med aktuella förutsättningar och med hänsyn till tillgängliga ekonomiska medel.

Nu till den skrivning som blivit föremål för min reaktion. Olofsson skriver om Försvarsmak­tens anslag för forskning och teknikutveckling ”… så har det visat sig att Sverige kunnat tillgodogöra sig en återbetalning på satsade investeringar i t ex Gripen, som är minst dubbelt så hög som satsningens storlek.” Som grund för detta uttalande hänvisar Olofsson till boken Synliga kostnader – osynliga vinster. Offentliga upphandlingar som industripolitik av prof Gunnar Eliasson, KTH 2010.

Min invändning är att uttalanden om återbetalning inte går att grunda på det arbete som Eliasson redovisat i sin bok. Observera också att den avkastning som här nämns avser samhällsekonomiska ”bonuseffekter” som kan finnas utöver det försvarsekonomiska värdet. [läs mer…]

Kemiska stridsmedel och vapenexport var ämnena för Akademiens sammankomst 5 april. Läs det kortfattade referatet. [läs mer…]

Referat från höstsymposiet 27 oktober 2016

av Tommy Jeppsson och David Bergman

Temat för höstsymposiet ägnades ämnet Framtida militära koncept.

Projektledaren för Kv 21, hedersledamoten Frank Rosenius, inledde med att relatera till omvärlds- och teknikutvecklingen. Rosenius tryckte på att frånvaron av ett civilt försvar med nödvändighet ej kan ge det erforderliga stöd till Försvarsmakten som denna i hög utsträckning är beroende av. I tillägg saknar Försvarsmakten förmågor som gör att ett frågetecken kan sättas rörande realiserbarheten av Försvarsbeslutet 2015.

En återkoppling av vad som åstadkommits inom ramen för Kv 21 liksom en redovisning av det fortsatta arbetet gjordes av ständige sekreteraren, ledamoten Björn Andersson. [läs mer…]

Referat från akademisammankomst 12 oktober 2016

av Jan-Erik Lövgren

För inträdesanförandet svarade ledamoten Martin Norsell, avdelning IV för under temat Erövra eller erövras, officersprofessionens relation till det akademiska systemet.”

Kärnan i Norsells anförande enligt utdrag nedan:

Innan man bygger upp en utbildning måste man bestämma sig för vad man vill åstadkomma, samt vad det får kosta i pengar, tid och kvalité. Ofta läggs merparten av energin på att på en övergripande abstrakt nivå försöka designa nya system, ofta inspirerade av utländska förebilder eller utifrån ambitionen att gå tillbaka till den ”gamla goda tiden”. Detta är kostsamt jämfört med att använda existerande och fungerande system, i det här fallet det gängse akademiska systemet. Förhoppningen är att mer engagemang framöver läggs på att fundera på vilket utbildningsinnehåll som ger dugliga officerare än på att på en systemnivå försöka skapa nya lösningar som är nästintill omöjliga att förverkliga baserat på svensk lagstiftning. Officersprofessionen bör istället innehållsmässigt erövra sin plats i det akademiska systemet på sina villkor men på ett sådant sätt att de existerande akademiska systemkraven uppfylls. [läs mer…]