≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
H A N D L I N G A R  &  T I D S K R I F T
F Ö R S V A R  &  S Ä K E R H E T

Onsdagen den 6 juli genomför projektet KV21 fyra seminarier på Försvarspolitisk arena i Almedalen.

Krigsvetenskapsakademien i Almedalen onsdagen den 6 juli 2016

Sedan år 2014 pågår inom Krigsvetenskapsakademien ett omfattande studie- och forskningsprojekt kallat KV21 (”Det framtida stridsfältet – krigsvetenskap i det 21:a århundradet”). Projektet, som avslutas 2018, har en bred ansats och omfattar bl a omvärldsutveckling, teknisk utveckling och civilt och militärt försvar, allt i ett perspektiv 10-15 år framåt i tiden. Väsentliga delresultat kan redan presenteras.

I samarbete med Försvarsforum och Försvarspolitisk Arena genomför Krigsvetenskapsakademien därför fyra seminarier i Almedalen, som kommer att belysa aktuella frågeställningar i de säkerhets- och försvarspolitiska debatterna.

Se vidare om Försvarspolitisk Arena på www.forsvarspolitiskarena.se. Försvarsforum är ett samarbetsprojekt mellan Allmänna Försvarsföreningen, Försvarsutbildarna och Akademien, som syftar till att informera om och diskutera försvars- och säkerhetspolitiska frågor. [läs mer…]

KALLELSE

Akademien sammanträder onsdagen den 9 september 2015 mellan kl 16.30 och ca 19.30 i Sverigesalen på Försvarshögskolan, Drottning Kristinas väg 37. Utomstående är inbjudna till den öppna delen av sammankomsten.   [läs mer…]

av Göran Lindmark

Edit: Tillägg under rubrik ”Paneldebatten” i slutet av artikeln.

Projektledaren Peter Lagerblad introducerar seminariet.

Projektledaren Peter Lagerblad introducerar seminariet.

Torsdagen den 28 maj arragerade KKrVA ett symposium med titeln ”Ett modernt psykologiskt försvar” på Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA), inom ramen för Krigsvetenskapsakademiens projekt ”Krigsvetenskap i det 21:a århundradet”, för vilket ledamoten Frank Rosenius är ansvarig. Ledare för delprojektet ”Samhällets sårbarhet”, där symposiet ingår är ledamoten Peter Lagerblad.

Björn Körlof, tidigare generaldirektör för Styrelsen för psykologiskt försvar och ledamot av akademien, ledde symposiet. Cirka 60 personer deltog. Symposiet öppnades av Frank Rosenius, som berättade om symposiets roll inom delprojektet, som har inriktning på bland annat informationsberedskap och olika frågor inom försörjningsområdet. Förmågan att hantera nya utmaningar på det säkerhetspolitiska området är inte så stor som man kunde önska, konstaterade Frank Rosenius. Hur ser då allmänhetens kunskap ut om detta? Man tror nog att det finns mer resurser inom försvaret än vad det i själva verket gör. Det ger öppningar för många diskussioner, t ex om behovet av ett modernt psykologiskt försvar. [läs mer…]


Ett modernt psykologiskt försvar

 
Torsdagen den 28 maj 2015 kl. 08.30–12.00
i IVA konferenscenter, Grev Turegatan 16, Stockholm.

Moderator: Ledamoten Björn Körlof, f.d. generaldirektör för Styrelsen för psykologiskt försvar

Program

08.30 Inledning
Huvudprojektledaren Frank Rosenius
Projektledaren för delprojektet ”Samhällets sårbarhet”,
ledamoten Peter Lagerblad
 
08.40-09.10 Grunder för rysk politik och psykologisk krigföring
Ledamoten Sven Hirdman, f.d. ambassadör i Moskva
 
09.10-09.40 Propagandakrigets olika former och ett modernt psykologiskt försvar
Olle Wästberg, ordförande i demokratiutredningen
 
09.40-10.00 Svensk media och påverkanskampanjer
Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet

PAUS
 

10.20-10.40 Public service och påverkanskampanjer
Ingrid Thörnquist utrikeschef på SVT
 
10.40-11.00 Sociala medier och påverkanskampanjer
Major Carl Bergquist, försvarsbloggaren ”Wiseman”
 
11.00-11.50 Paneldiskussion
 
11.50-12.00 Avslutning

 

Anmälan om deltagande krävs och sker här »

av Marie Hafström och Peter Lagerblad

Många tycks vara överens om att Sveriges försvarsförmåga måste stärkas. Den viktigaste prioriteringen blir då att höja den operativa förmågan i krigsförbanden. Oavsett vilken hotbild eller vilka risker som vi anser att vi bör ha en förmåga att hantera, måste planeringen för det avse både det militära och det civila försvaret. ”Det civila försvarets stöd till Försvarsmakten i händelse av höjd beredskap, krigsfara eller krig är avgörande”, sa försvarsminister Peter Hultqvist på Rikskonferensen i Sälen. Vi är av samma åsikt. Men trots insikten på många håll om hur hotbilden har utvecklats har den säkerhetspolitiska debatten nästan helt inriktats på hur vi ska stärka det militära försvaret, utan att det civila försvaret nämns. Denna obalans är olycklig och allvarlig, menar vi.

Det militära försvaret har blivit alltmer beroende av stöd från det övriga samhället. Försvarsberedningen anser att det är av särskild betydelse att det civila försvaret bidrar till Försvarsmaktens operativa förmåga vid höjd beredskap och krig. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har föreslagit att regeringen tydliggör för beredskapsansvariga myndigheter att de ska planera för höjd beredskap och att den planeringen såvitt gäller det civila försvarets stöd till Försvarsmakten och måste ske sammanhållet med annan planering för civilt försvar. Vi håller med om det också.

Men läget är bekymmersamt eftersom planeringen av det civila försvaret legat nere sedan många år. Mycket kunskap har gått förlorad. Det brådskar att återupprätta ett civilt försvar.

Vad behöver då göras för att bygga upp ett modernt civilt försvar? Vi anser att följande åtgärder bör genomföras.

Precisera hotbilden!

Idag har man på politisk nivå allmänt konstaterat att spänningen har ökat i Europa och i det nordiska området. På den politiska nivån bör nu konkret och tydligt beskrivas de situationer som hotar den nationella säkerheten eller som kan leda fram till ett militärt angrepp mot Sverige. Sådana scenarier ska ligga till grund för planeringen inom det civila och det militära försvaret. Scenarierna måste vara gemensamma för civilt och militärt försvar och också till stor del öppna för att kunna användas i planering, övning och utbildning.

Bygg upp en struktur för det civila försvaret!

Vi måste få en tydlig ansvarsfördelning mellan de aktörer som ska ha uppgifter inom det civila försvaret. Detta innebär att man måste klargöra vilka myndigheter och andra organ – landsting, kommuner och privata aktörer – som ska ha uppgifter vid ett väpnat angrepp men också vid andra angreppsformer mot Sverige och vilka dessa uppgifter ska vara. Det saknas idag. Effektiva ledningsformer måste också skapas.

Dessutom måste former skapas för samverkan mellan civila aktörer och det militära försvaret. I sammanhanget bör påpekas att privata aktörer har blivit allt viktigare för verksamheten inom det civila försvaret i takt med att den privata sektorn har tagit över uppgifter som tidigare utfördes av statliga och kommunala myndigheter. Samtidigt har kraven på en effektivare produktion och en ökad internationalisering av näringslivet gjort det svårare för företagen att medverka.

Inför en modern beredskapslagstiftning och ett fungerande planeringssystem!

Beredskapslagstiftningen har blivit omodern och är inte anpassad till den moderna hotbilden. Idag saknas också ett fungerande planeringssystem för det civila försvaret. Den samordning som förekommer är i nuläget främst inriktad mot fredstida kriser (krisberedskap). Denna samordning måste nu stärkas och breddas till att även omfatta det civila försvaret.

Starta arbetet omedelbart!

Det är angeläget att arbetet med dessa frågor startar omedelbart. Parallellt med det bör bedrivas utbildnings-och övningsverksamhet. Inte minst utbildningsbehovet är stort vad gäller det civila försvaret. De som har engagerats i krisberedskapsverksamhet under det senaste decenniet har knappast haft någon kontakt alls med sådant som gäller det civila försvaret. Vi anser att utbildningsinsatser därför snarast bör initieras.

Bygg upp beredskapen inom viktiga samhällssektorer!

Vissa områden måste prioriteras vid uppbyggnaden av ett modernt civilt försvar. Viktiga  områden  är räddningstjänst, polis, transporter, livsmedelsförsörjning, telekommunikationer, elförsörjning och sjukvård. Och inte minst: mediaberedskap.  Dessa åtgärder syftar till att öka kapaciteten, skapa  reserver och att öka uthålligheten. I vissa allvarliga lägen måste man också kunna prioritera hårdare. Det handlar om att försöka skapa ett mera robust samhälle.

Även på civil sida måste vi öka samarbetet med andra aktörer, de nordiska grannländerna, inom EU och med NATO.

Det räcker inte med krisberedskap!

Det tycks råda en uppfattning att de åtgärder som vidtas inom krisberedskapen är tillräckliga för att tillgodose även de behov som finns inom det civila försvaret. Det är en felsyn. Det är visserligen riktigt att det finns ett samband mellan åtgärder mot fredstida kriser och det som måste göras inom det civila försvaret. Men det civila försvaret kräver åtgärder som i många fall är betydligt mer långtgående, eftersom det handlar om situationer då landets vitala säkerhetsintressen är hotade.

En del kommer att ta lång tid att åtgärda, men annat kan åstadkommas snabbare, om regeringen, främst med stöd av Försvars-och Justitiedepartementen, finner andra former än dagens för att driva på och förtydliga civila aktörers ansvar och roller i uppgiften att dels stödja Försvarsmakten, dels värna civilbefolkningen och skydda viktiga samhällsfunktioner. Försvarsmakten å sin sida måste formulera sitt behov av stöd och den hotbild som Försvarsmakten anger i sin planering måste vara samma som läggs till grund för planeringen av det civila försvaret.

Vissa områden bör prioriteras före andra, t.ex. elförsörjningen, telekommunikationerna, transporterna och sjukvården. Och inte minst viktigt – det försummade psykologiska försvaret. Hur det står till inom dessa områden har nyligen belysts på Krigsvetenskapsakademiens höstsymposium. Läget är inte godtagbart, till och med bekymmersamt inom vissa områden, och det finns, för att citera försvarsministern, ” en omfattande hemläxa att göra”.

Den hemläxan, menar vi, måste också omfatta det civila försvaret. Det brådskar!

 

Marie Hafström är f.d. generaldirektör. Peter Lagerblad är f.d. statssekreterare. Båda är ledamöter i Kungl Krigsvetenskapsakademien

Projektorganisation

Huvudprojektledare är hedersledamoten, viceamiral Frank Rosenius. Han biträds av ledamoten, professor Gunnar Hult och ledamoten, generalmajor Björn Anderson.

För delprojekten svarar:

  1. Stormakternas militära tänkande mm – ledamoten, överste Jan Mörtberg
    jan.mortberg@fhs.se
  2. Icke-militära hot – ledamoten, fd generaldirektör Lars Nylén
    lars.nylen.ua@telia.com
  3. Teknisk doktrin mm – ledamoten, överste Mats Olofsson
    matsolo@telia.com
  4. Samhällets sårbarhet – ledamoten, fd generaldirektör Peter Lagerblad
    p.lagerblad@gmail.com
  5. Angreppsmetoder – ledamoten, generalmajor Karlis Neretnieks
    karlis.n@telia.com
  6. Stridsteknik, taktik och operationer – ledamoten, brigadgeneral Anders Carell
  7. anders.carell@fmv.se

  8. Syntesen – Projektledningen

Ett stort antal ledamöter från alla avdelningar kommer att involveras. De kommer att ingå i delprojektens arbetsgrupper och/eller utföra enskilda uppgifter.

Projektet stöds av Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse.

Är du intresserad av att medverka i projektet,
vänd dig till någon av ovanstående!

Ett sjuttiotal åhörare hade mött upp till Kungl Krigsvetenskapsakademiens höstsymposium som genomfördes den 23:e oktober i Försvarshögskolans stora auditorium, Sverigesalen, och som avhandlade de civila aktörernas stöd till Försvarsmakten. Akademiens styresman Mikael Odenberg sa i sitt hälsningsanförande att pendeln nu slår tillbaka i form av ökad insikt om de civila försvarsansträngningarnas betydelse, något som följdes upp av ordföranden i arrangerande avdelning V, Marie Hafström, som betonade symposiets värde för Akademiens projekt Krigsvetenskap i 21:a århundradet (KV 21).

Bred miljöbeskrivning

Dags för moderatorn, ledamoten Peter Lagerblad att ta över, och förste talare var ledamoten Lars Nylén som gav en intresseväckande exposé över de icke-militära hoten och speglade därmed en ytterligt diversifierad aktörsskala, en mosaik av aktörer som verksamt bidrar till samhällets tilltagande sårbarhet. Nylén koncentrerade sig på de antagonistiska hoten som han karakteriserade som ett ”grumligt stridsfält där alla katter är grå”. En träffande karakteristik av en stridsmiljö där det är nästintill omöjligt att skilja på vad som är militärt och icke-militärt. Som särskilt känsligt utpekades bland annat de tillförselvägar, framförallt till sjöss men också i luften, som är avgörande för att ett ”just-in-time-koncept” ska klara att hålla igång samhällets funktionskedjor och som kan attackeras av terrorister, extremister, syndikalister och ensamvargar. Val av medel uppvisar ett brett spektra alltifrån ”konventionella” vapen och sprängmedel till IT-vapnet via biologiska till kemiska stridsmedel.

Ämnet för ledamoten Björn Körlofs anförande var det psykologiska försvaret, där det inledningsvis slogs fast att psykologisk krigföring är en ingrediens i alla konfliktformer, mot den lagliga regeringens kontroll. Denna form av destabiliserande krigföring riktas mot bland annat våra levnadsvillkor, försvaret och ordningsmakten. Det psykologiska kriget innehåller element som propaganda, desinformation, rykten, myter, konspirationsteorier och förlöjligande information riktat mot landets ledning. Logiskt inriktas då det psykologiska försvaret på att förhindra motståndarens psykologiska angreppsformer, där vi i stor utsträckning förlitar oss på det demokratiska och öppna samhällets inneboende kraft, således en förtroendefull treenighet mellan media-myndigheter-medborgare. För myndigheterna gäller det att vara ute snabbt med information som är korrekt, fullständig och opartisk samt att visa öppenhet för dialog.

Med bland annat bakgrund i försvarsplaneringsarbetet var det naturliga ämnet för ledamoten Patrik Ahlgren den militära hotbilden och militära behoven. De antaganden som bildade utgångspunkt var att ett väpnat angrepp berör flera stater, att öst antas agera före väst och att befintliga förmågor används av angriparen. Syftet med det väpnade angreppet kan vara att påverka den svenska statsledningens beslutfattning i en riktning som gynnar antagonisten och/ eller att hindra oss eller tredje part från att komma till verkan, alternativt att verka från vårt territorium. Utgående från rysk militärdoktrin (Ryssland har gång på gång visat sig vara experter på överraskning) kan utnyttjade metoder enskilt eller i kombinationer innehålla icke-militär asymmetrisk krigföring, underrättelseoperationer, destabiliserande propaganda, maktprojicering/styrkedemonstrationer, dolda militära operationer, öppna militära operationer, framgruppering/upprensning och konsolidering. Tiden från de inledande, mera subtila/dolda insatserna tills målet är nått kan var mycket lång, 8–10 år nämndes. Målen kan vara våra ledningssystem, samhällets tekniska infrastruktur, broar, för Försvarsmakten viktiga logistikinstallationer och områden som är av betydelse för de fortsatta operationerna. Vi måste kunna mobilisera, flytta stridskrafterna till aktuellt operationsområde liksom säkerställa flödena till respektive från operationsområdet. De operationer vi genomför syftar till att möta och avvärja angreppet vilket ska göras av en försvarsmakt vars numerär är cirka 50 000, vilket nödvändiggör kraftsamling till ett begränsat område. Av viktiga funktioner som måste upprätthållas angav Ahlgren försörjningen med förnödenheter, transporter, förbindelser, sjukvården (en flaskhals), telekommunikationerna och befolkningsskyddet (larmning, skydd, utrymning)

Med detta var en bred miljöbeskrivning avslutad, varefter områdena elförsörjning, telekommunikationer, sjukvården och transportsektorn belystes.

Kritiska samhällsfunktioner

I sin egenskap av chef för Svenska Kraftnät, som tillika är elberedskapsmyndighet, avhandlade akademiens styresman rikets elförsörjning. En prioriterad beredskapsuppgift är att bygga upp elnätet efter utslagning i syfte att få en fungerande elförsörjning i storstadsområdena. Mikael Odenberg betonade samhällets extrema elberoende samtidigt som han hävdade att Sverige har en ganska robust elförsörjning. Men transmissionsnätet är sårbart, det är lätt att identifiera elnätets känsliga punkter som kan slås ut med exempelvis kryssningsmissiler. Således har vi en elförsörjning som är robust under normala omständigheter men känsligt för antagonistiska hot. Styresmannen avslutade med den retoriska frågan om det överhuvudtaget är möjligt att se framför sig ett konventionellt krig givet elberoendet, en frågeställning värd djupgående analys inom ramen för KV 21.

Ledamoten Nils Gunnar Billingers ämne var telekommunikation, och han beskrev bl a den ändrade rollfördelningen mellan samhället och den privata sektorn i riktning mot den senares dominans. Han angav att Försvarsmakten fram till mitten av 1990-talet hade en stor medvetenhet om de egna telekommunikationsbehoven, något som i stor utsträckning försvunnit efter Berlinmurens fall. Billinger målade bilden av en telekommunikationsmarknad med många aktörer där konkurrensutsatthet och vinstintresset leder till att beredskapsfrågorna per automatik får en biroll men att man oaktat detta arbeta för att skapa robusta lösningar. Att vi trots ett antal problem/ svårigheter ändå står så väl rustade som vi gör tillskrev Billinger ett antal ansvarskännande människor i bolagen.

Sjukvårdsområdet behandlades av arméöverläkaren Magnus Blimark som inledde med att beskriva det militära sjukvårdssystemet som anpassat för internationella insatser, ej ett nationellt försvarskoncept. Den civila sjukvård som ska stödja Försvarsmakten i krig har ett dåligt utgångsläge. Kapaciteten är fullt utnyttjad under djupaste fred, och beredskapen för extraordinära händelser innehåller en betydande förbättringspotential där bland annat en krigsplanläggning saknas. Blimark hävdade att vi behöver skapa ett beredskapstänkande och förändra det militära sjukvårdssystemet från ett expeditionärt till ett nationellt fokus. Positivt är att ett omfattande arbete pågår för att hitta lösningar och att intresset vid de civila sjukhusen är stort.

Transportområdet var ämnet för ledamoten Mats Ström som karakteriserade detta som stridskrafternas blodomlopp. Här utgör den globala marknaden en utmaning mot vår försörjningstrygghet i och med att lagerhållningen befinner sig på köl/ på långtradare/ ombord på fraktflygplan för att kunna leverera ”just-in-time”. Det innebär ett så stort beroende av transporter att efter ett fem dagars avbrott i dessa så står Sverige still. Transportsektorn karakteriseras av att resurserna ”utflaggas”, det handlar om lösningar karakteriserat av flerpartslogistik som dimensionerats för det rådande marknadsbehovet och en minimerad lagerhållning, vilket innebär att det finns liten överkapacitet beroende på en stenhård kostnadsjakt. Trånga sektorer är bland andra kapaciteten för drivmedelstransporter på landsväg och järnväg, sjuktransportkapaciteten liksom kapaciteten för tungtransporter (exempelvis transportbehovet för arméns mekaniserade förband)

Livlig paneldiskussion

Den avslutande paneldiskussionen gavs bra tidsmässigt utrymme och innehöll många frågor och goda svar från föredragshållarna. En fråga gällde var gränsen går mellan Försvarsmaktens egen logistik och samhällets stöd. Svaret var att Försvarsmakten svarar för logistikstödet upp till och med den taktiska nivån. Ett inlägg fokuserade på konsekvenserna av svag logistisk förmåga där det hävdades att detta förhållande ytterligare underströk vikten av att vi ej står ensamma i en krigssituation.

De ganska komplicerade lagstödsfrågorna diskuterades liksom att frågan lyftes upp rörande vilken uthållighet vi måste ha för att hjälp från tredje part ska kunna insättas. Det sistnämnda är ett viktigt politiskt beslut. Med flera stora som mindre stora frågeställningar som tillsammans gav deltagarna stor behållning liksom värdefullt underlag inför arbetet med KV 21.

Tommy Jeppsson

Försvarsberedningen har i sin senaste rapport ”Försvaret av Sverige. Starkare försvar för en osäker tid” framhållit den särskilda betydelsen av att det civila försvaret bidrar till Försvarsmaktens operativa förmåga vid höjd beredskap och att det finns förutsättningar för ett rationellt utnyttjande av samhällets samlade resurser. Akademiens höstsymposium ”Civila aktörers stöd till Försvarsmakten” avser att belysa några av de samhällsviktiga funktioner som måste fungera för att tillgodose kravet på Försvarsmaktens tillgänglighet och uthållighet. [läs mer…]

I samverkan med Försvarshögskolan inbjuder Kungl Krigsvetenskapsakademiens avd V till seminarium onsdagen den 18 september 2013 kl 13.00 – 16.00 i Lejonsköldska salen på Försvarshögskolan, Drottning Kristinas väg 37.

Var behövs frivilligheten?

Efter en inledning av ledamoten Björn Körlof, kommer ett antal framtidsinriktade frågeställningar att diskuteras av en panel och av seminariedeltagarna. [läs mer…]

Avdelningar


Avdelning I, Lantkrigsvetenskap

Ordförande Överste Jan Mörtberg
Vice ordförande Överste Anders Emanuelson
Sekreterare Överstelöjtnant Henrik Sjövall
Valberedning Brigadgeneral Anders Carell (sammankallande)
Generalmajor Anders Brännström
Överstelöjtnant Johan Wiktorin
Generalmajor Per Lodin (suppleant)
Fil mag Niklas Wikström (suppleant)

 


Avdelning II, Sjökrigsvetenskap

Ordförande Kommendör Bengt Lundgren
Vice ordförande Överste Håkan Söderlindh
Sekreterare Brigadgeneral Lars-Olof Corneliusson
Valberedning Generallöjtnant Lars G Persson (sammankallande)
Överste Peder Ohlsson
Flottiljamiral Peter Bager

 


Avdelning III, Luftkrigsvetenskap

Ordförande Generalmajor Jan Andersson
Vice ordförande Överstelöjtnant Martin Anderberg
Sekreterare Överstelöjtnant Claes Bergström
Valberedning Generallöjtnant Anders Silwer (sammankallande)
Överste Anders Persson
Generalmajor Bengt Svensson
Överste Mats Olofsson (suppleant)

 


Avdelning IV, Militärteknisk vetenskap

Ordförande Jan-Erik Lövgren
Vice ordförande Professor Gunnar Hult
Sekreterare Tekn dr Magnus Ruding
Valberedning Avdelningschef Martin Rantzer
Överingenjör Richard O Lindström
Brigadgeneral John Stjernfalk (Suppleant)
Konteramiral Thomas Engevall (Suppleant)

 


Avdelning V, Annan vetenskap av betydelse för rikets säkerhet och försvar

Ordförande Generaldirektör Marie Hafström
Vice ordförande Generaldirektör Peter Lagerblad
Sekreterare Fil dr Thomas Hörberg
Valberedning Docent Ann Enander
Professor Bengt Sundelius
Kanslichef Ingemar Wahlberg
Analytiker Annika Nordgren Christensen (suppleant)
Generaltulldirektör Therese Mattsson (suppleant)

 


Avdelning VI, Säkerhetspolitisk vetenskap

Ordförande Ambassadör Mats Bergquist
Vice ordförande Överste Jan Blomqvist
Sekreterare Förste forskare Niklas Granholm
Valberedning Ambassadör Mikael Eriksson (sammankallande)
Forskningsledare Robert Dalsjö
Forskningsledare Carolina Vendil Pallin
Redaktör Hans Lindblad (suppleant)
Direktör Rutger Lindahl (suppleant)