≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
H A N D L I N G A R  &  T I D S K R I F T
F Ö R S V A R  &  S Ä K E R H E T

av Göran Lindmark

Edit: Tillägg under rubrik ”Paneldebatten” i slutet av artikeln.

Projektledaren Peter Lagerblad introducerar seminariet.

Projektledaren Peter Lagerblad introducerar seminariet.

Torsdagen den 28 maj arragerade KKrVA ett symposium med titeln ”Ett modernt psykologiskt försvar” på Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA), inom ramen för Krigsvetenskapsakademiens projekt ”Krigsvetenskap i det 21:a århundradet”, för vilket ledamoten Frank Rosenius är ansvarig. Ledare för delprojektet ”Samhällets sårbarhet”, där symposiet ingår är ledamoten Peter Lagerblad.

Björn Körlof, tidigare generaldirektör för Styrelsen för psykologiskt försvar och ledamot av akademien, ledde symposiet. Cirka 60 personer deltog. Symposiet öppnades av Frank Rosenius, som berättade om symposiets roll inom delprojektet, som har inriktning på bland annat informationsberedskap och olika frågor inom försörjningsområdet. Förmågan att hantera nya utmaningar på det säkerhetspolitiska området är inte så stor som man kunde önska, konstaterade Frank Rosenius. Hur ser då allmänhetens kunskap ut om detta? Man tror nog att det finns mer resurser inom försvaret än vad det i själva verket gör. Det ger öppningar för många diskussioner, t ex om behovet av ett modernt psykologiskt försvar. [läs mer…]

På det hela taget är Försvarsberedningens rapport Vägval i en globaliserad värld en välskriven och nyanserad produkt.

Beredningen använder motsvaranade rapport från 2007 som referens, vilket är bra. Bilden som Försvarsberedningen tecknar har sannolikt ett brett stöd. Tillvaron har blivit mer komplex och svårförutsägbar, riskerna flera och osäkerheten kring Ryssland har ökat.

Receptet är, som Annika Nordgren Christensen skrev på sin blogg: Mera av samma som förut. Mer samarbete, mera utbyte och så vidare. Vad prislappen blir på dessa ambitioner är svårt att kvantifiera. Det finns en skrivning om att insatsorganisationen ska bestå av;

”omedelbart gripbara förband, tillgängliga utan föregående återtagning”;

vilket rimligen måste tolkas som en avsikt om ökad ambition.

Rapporten är väldigt stark i sina deskriptiva avsnitt. Omvärlden beskrivs väl och snart sagt alla möjliga risker finns uppräknade, möjligen med ett frågetecken för tydligheten kring ”valutakrig”. Kanske hade ledamöterna också kunnat dra slutsatserna ett steg till när det gäller fenomen som skifferenergi. Jag tänker framförallt på hur risken för förändrade energimarknader kommer att få de i dagsläget gynnade att försöka hålla uppe energipriserna så länge som möjligt. Problemen med de uppräknade riskerna ökar också när dessa konvergerar. När terrorister använder narkotikarutter för att smuggla komponenter till massförstörelsevapen. Svårt att förstå, eftersom vår bekämpning sitter fördelade på flera olika aktörer inom och mellan olika myndigheter.

Vägval i en globaliserad värld fångar alltså sammantaget världens utveckling väl. Europas tillstånd problematiseras, nyanserad beskrivning av Ryssland och en tydlig notering om Asiens uppgång är exempel på detta.

Avsnittet kring den tekniska utvecklingen håller också hög klass. Försvarsberedningen drar till och med militärdoktrinära slutsatser som att betydelsen av att skjuta först generellt sätt ökar. I ett annat avsnitt tar man avstånd på tanken kring en överstatlighet i Europa när det gäller försvarsindustrier. Ett välkommet besked inför toppmötet i december med tanke på att Frankrike driver på för att få till stånd en slags gemensam finansiering av försvarsforskning som påminner om uplpägget i jordbrukspolitiken.

………

Det finns emellertid en stor brist i rapporten och det är avsnittet om rustningskontroll. Denna består av juridiskt bindande avtal och förtroendeskapande åtgärder. De tre benen: Conventional Forces Europe, Wiendokumenet om bl a övningsverksamhet och Open Skies om observationsflygningar är i praktiken annullerade. I rapporten 2007 – Säkerhet i samverkan – värderades CFE-avtalet som centralt för europeisk säkerhet. När Ryssland och NATO nu inte utbyter någon information kring detta liksom faktumet att Ryssland inte tillämpar Wiendokumentet heller, så reser sig frågan:

Vad tjänar dessa formuleringar till om ”centralt för europeisk säkerhet” och lackmustest om vi inte förmår att reagera på provsvaren. Vilka indikatorer krävs för att vi ska erkänna att betydande förändringar har skett?

I texten försöker man bortrationalisera betydelsen genom att hänvisa till att CFE kom till när det var två block och stora volymer av trupp som regelerades. Beredningen skriver att moderniseringsbehovet kvarstår, eftersom den kvalitativa aspekten inte hanteras tillfredställande i de existerande, icke tillämpande avtalet. Den kvalitativa aspekten anser våra ledamöter vara avgörande för militär förmåga. Allt detta är rimliga förklaringar, men när det kommer till avsnittet om Ryssland heter det istället modernisering. Med ambitionen att omsätta 75 % av materielen till 2020, så försöker den ryska ledningen alltså på ett avgörande sätt öka den militära förmågan drastiskt.

………

Ett område som är svårt att veta om Försvarsberedningen egentligen har fångat är den psykologiska krigföringen som sker. Det finns mycket skrivet om både cyber- och informationssäkerhet. I det senare fallet, så innefattar denna ju i sin definition av att informationen är riktig. Jag uppfattar här att man har ett mer tekniskt perspektiv på frågan. Ordet desinformation förekommer ingenstans i rapporten, och det gör inte heller psykologiska operationer eller psykologisk krigföring. Det som blnd annat handlar om att bryta vår försvarsvilja genom att utmåla oss som svaga och de egna vapnen som överlägsna.

Här har vårt samhälle ett generellt problem. informationsvolymen, i synnerhet från bilder växer mer och mer över tid. Glappet mellan denna volym och vår egen urskiljningsförmåga ökar parallellt. Det enda botemedlet vi har är ökad betoning av källkritik i vårt utbildningssystem och starka medier med redaktionella processer.

…..

Ryssland

Mycket av förväntningarna kring rapporten handlade om hur beredningen skulle beskriva Ryssland. Här är det tydligt att blev en ny bild. Rysslands egna problem och politiska beslut avhandlas nyanserat och sakligt.

Vår egen strategi mot Ryssland bör vara dubbel med handel och samarbete å ena sidan, och en ökning av vår egen militära förmåga samtidigt, enligt min analys.

Jag har roat mig med att skapa ett eget index inför dagens presentation vid Folk och Försvar utgående från 2007. Då lade vi grunden för inriktningsbeslutet 2009. 2007 hade Ryssland 61,8 Mdr i konstanta, inflationsrensade 2011 USD, medan Sverige hade 7,1 Mdr. Dessa belopp har jag gett index 100. 2012 var motsvarande belopp 90,6 resp. 6,4 Mdr. För 2015 har jag tagit den föreslagna ökningen i den ryska statsbudgeten respektive Försvarsmaktens budgetunderlag. Dessa tal är sedan rensade med Eurostats inflationsprognos för länderna, där Rysslands inflation bedöms vara lite mer än tre gånger Sveriges. Det ger en prognos för 2015 på 119,5 Mdr konstanta 2011 USD resp. 6,1 Mdr. I index ökar alltså Ryssland från 100 till 193 mellan 2007 och 2015, medan Sverige går från 100 till 85 i militära utgifter. Som referens kan användas Sovjetuionen 1990 (sista året för SIPRI före sammanbrottet) som innebar ett index i denna jämförelse på 471. Det skulle innebära att Ryssland 2015 avsätter 0,41 Sovjetunionen i militära utgifter när inflationen är borträknad.

Nu är inte utgifter samma sak som förmåga. Doktriner och effektivitet är starka påverkansfaktorer på resultatet. Ofta använder vi den ryska korruptionen som intäkt för att de militära satsningarna inte kommer att gå hem. Det är alldeles säkert så, men å andra sidan glömmer vi dock bort att Sovjetunionen ingalunda var okurrumperat och effektivt.

……

Vad är lösningarna på allt detta då enligt rapporten? Det är ett utökat samarbete med framföralllt de nordiska länderna. Det ska kunna omfatta gemensam incidenthantering, utbyte av försvarsplanering och utvecklande av förutsättningarna att ge och ta emot hjälp. Marginaldoktrinen gäller alltjämt, vilket varit fallet sedan Finland blev självständigt. Det är i princip otänkbart att tänka sig ett militärt angrepp på enbart Sverige.

Mycket av vårens diskussion har handlat om nödvändigheten att gå med i NATO för att lösa svensk säkerhet. Det är inte en helt enkelt övning av flera skäl. Det finns till att börja med inte ens ett momentant stöd för detta. Å andra sidan är det inte säkert att fönstret står öppet för all framtid. Med den nord/syd-spänning som finns i Europa kan det uppstå lägen där aptiten minskar drastiskt för andra att NATO skaffar sig en extra stor landgräns mot Ryssland och andra potentiella friktionsytor som ett inträde av Finland och Sverige skulle innebära ur ett sådant perspektiv. Det talar för att värdera tidsfaktorn och att sköta de nord/sydliga förbindelserna, så att den handlingsfriheten inte går förlorad.

Fast å ena sidan igen så står USA för 75 % av de militära utgifterna i NATO, så det kanske i USA vi ska gå med i. NATO är relativt irrelvant utan USA. Som så ofta är det svårt att hitta svaren innan man har formulerat den rätta frågan. Jag gör inte anspråk på att veta vilken den är, men jag bedömer inte att det handlar om NATO i första hand. Mitt bästa bud just nu är att frågan är: Hur ska Sverige på bästa sätt bidra till stabilitet och säkerhet i norra Europa?

Vi bör hålla i minnet att den typen av makt vi diskuterar i dessa sammanhang inte bara omfattar våldsmakt, utan även tvångsmakt. Att få andra att göra som man vill utan våld, men med föreställningen om att den kan komma att användas. Jag vill framkasta hypotesen att näst en mycket stark och kapabel motståndare, så finns det inget som provocerar det ryska säkerhetsetablissemanget så mycket som svaghet.

Detta och mycket annat bör vi ha med när vi betraktar den underfinansierade insatsorganisationen som baserade sig på uppfattningen om världen 2007-2009. Varför återkommer vissa av oss till detta ämne ständigt? För min del handlar det om något som påminner om Här är ditt kylskåp med Anne Lundberg. Med få ingridienser i skåpet är det svårt att laga mat. På samma sätt förhåller det sig med miliära system. Det är viktigt att ha en så stor bredd som möjligt.

De militära satsningarna i vår omvärld och vår egen förmåga måste vi förhålla oss till under arbetet med nästa rapport. Det kan vara på sin plats att påminna om att den militära kapaciteten är viktig också när det gäller vad som händer vid sönderfall i vår omgivning. Ingen vill ha kvalificerade militära resurser i sin närhet som det inte finns kontroll på.

Med tanke på det som Försvarsberedningen beskrivit om den tekniska utvecklingen och förändringarna i vår omvärld har jag svårt att se att Insatsorganisation 2014 ens överlever det året.

………

Det är möjligen så att bilden som tornar upp sig känns oöverstiglig. På något sätt finns det ett släktskap mellan miljörörelsen och vi som har ett mer miliärt perspektiv när det gäller (o)förmågan att svara på omgivningens frågor? Hur mycket och när? När kommer syndafloden respektive det ryska anfallet? I politikområdet blir det mycket nollsummespel. ”Jag tycker inte vi ska diskutera Ryssland, därför att vi står inför en temperaturökning” och vice-versa. Jag tror det är tid att inse att problemen kan existera parallellt och till och med försärka varandra. Kanske är tiden kommen för medel till ett starkare försvar och bättre krisberedskap i samhället?

—————————————————————–

Bildspelet som användes vid presentationen

Mitt föredrag (Bambuser fungerade inte de tre första min), följt av Annika Nordgren Christensen och Josefine Karlsson

För några dagar sedan twittrade jag om uppgifterna i Kommersant om att ryska staten gjorde upphandling av interaktionstjänster via sociala medier, något som fick Cornucopia att skriva ett läsvärt inlägg om saken.

Någon dag senare kom uppgifterna om den stora ansamlingen av ryska trupper i Dagestan på gränsen till både Georgien och Azerbaijan. Det förekom spekulationer om detta kunde vara en förestående attack mot Georgien. Eftersom det finns stora ryska inrikesförband i Dagestan fanns det troligen substans för påståendet att de gjort en ansamling, men jag gjorde istället bedömningen att det rörde sig om en anti-terroristoperation i området. Något som förstärktes av nyheterna att Georgien på andra sidan gränsen bedrev en liknande operation under överseende av inrikesministern personligen.

Här blev jag nyfiken på källan PIK TV och började kolla upp denna. Min första tanke blev att den möjligen kunde vara rysk, eftersom den sänder på ryska från Tbilisi. Lite ytterligare sökningar gav dock vid handen att den finansieras av georgiska staten enligt artikel och bildtexten i Global Post. Enligt privatägda Firstpost.com i Indien har PIK TV inte fått sändningstillstånd i de centralasiatiska republikerna. Detta kan bero på påstådd partiskhet och/eller ryskt inflytande.

Sammantaget placerar detta PIK TV i samma kategori som brittiska BBC. Denna ärevördiga institution har visserligen en hög klass, men arbetar trots allt efter styrningar när det gäller BBC World Service om särskilda målgrupper från regeringen och översättningsarbeten. Ibland får allmänheten en glimt i någon parlamentsdebatt om dessa förhållanden. Jag har förtroende för BBC i stort, men är alltid lite extra vaksam när det gäller nyheter från BBC World Service när det gäller uppenbara brittiska intressen. På samma sätt behandlar jag PIK TV. Inför det georgiska parlamentsvalet kan det finnas intressen som vill rikta uppmärksamheten på yttre hot.

Som det argumenterades i kommentatorsfältet angående inlägget om att tidningen Fokus var fel ute i vissa avseenden när de skrev om det Försvarsmaktens Psyopsförband, så är vi utsatta för en massiv påverkan hela tiden. Det kan vara företag, organisationer och främmande makter som försöker att vinna oss för sin sak. Det krävs därför källkritik och långt gående öppenhet för att vi ska kunna vara informerade medborgare istället för duperade massor.

Därför får du här de källor som jag anser har högst trovärdighet världen över, baserat på flera års uppföljning. Det är nyhetsbyråerna Deutsche Press Agentur och Reuters samt (nät)tidningarna Frankfurter Allgemaine Zeitung och New York Times. Visst förekommer missar, men i nästan alla fall kan du lita på att uppgifter är faktakontrollerade så långt som möjligt i en kvalitativ redaktionsprocess. I fallet med NYT så publiceras i princip varje dag rättelser, om så artikeln var skriven på 60-talet. Ledarsidorna är däremot naturligtvis inte objektiva.

Om du vill läsa mer om varför Ryssland har stora förband i Dagestan, så kan du läsa detta inlägg. Det kan finnas ryska intressen av att gå igenom Georgien vid en konflikt i regionen, vilket du kan läsa om här. Georgien skulle i så fall ha all rätt att med våld motsätta sig en sådan utveckling förstås.

Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhet

Kampen om vår perception går vidare bland alla aktörer som är inblandade i triangeldramat Iran-USA-Israel. Dagligen kan vi ta del av olika utspel, försäkringar, läckor och olika rapporter. Även om det finns andra aktörer som Kina, EU, Ryssland och Saudiarabien kretsar energin i frågan kring triangeln. Dessa stater är inte så homogena i sina strategier som vi bekvämt försöker föreställa oss. Olika slags duvor och hökar, ja till och med duvhökar försöker övertyga varandra och oss andra om att deras väg är bäst.

De senaste dygnen har vi bland annat kunnat ta del av resultat från US Central Commands krigspel Internal Look som enligt uppgift ska ha handlat om konsekvenserna av en israelisk attack på det iranska atomprogrammet. Resultaten ska visa att hundratals amerikanska liv skulle gå till spillo vid iranska motattacker, eftersom bilden är att den iranska statsledningen skulle anse att USA skulle vara medskyldiga till en attack – alldeles oavsett de faktiska förhållandena.

Bilden kan vara sann, eftersom den iranska högste andlige ledaren Ayatollah Khameni, enligt rapporterade översättningar, ska ha uttalat att Iran kommer att försvara sig mot attacker med egna attacker mot USA och Israel. En av nyckelfaktorerna vid en kraftmätning mellan parterna blir den iranska hållningen mot USA. Retoriskt är USA tveklöst ett mål för iransk vedergällning, men regimen riskerar samtidigt en konfrontation med världens mäktigaste militärmakt.

Samtidigt har Israels president skickat en nyårshälsning till det iranska folket inför deras firande av det persiska nyåret. Simon Peres talade direkt till folket och önskade det all välgång och att han hoppades att det iranska folket skulle få uppleva verklig frihet. President Peres, som ju varit med ett tag, avslutade med att erinra sig det varma mottagande han fått i Iran när han besökte landet under shahens tid.

I Israel förekommer också uppgifter om att premiärminister Netanhayu och försvarsminister Barak nu har övertygat det egna säkerhetskabinettet och att dessa vid en omröstning ska ha uppnåt resultatet 8-6 angående en attack på Iran. Alla sådana här uppgifter är alltid vanskliga att värdera. Varför skulle den högsta eliten släppa ut sådana här uppgifter? Källkritiken blir svår i sådana här lägen och det gäller att gå till trovärdiga källor som Reuters och Deutsche Press Agentur som genom höga journalistiska ideal och en redaktionell process borgar för så hög trovärdighet som möjligt.

Då är det bättre att se på vad som faktiskt sker. Om vi börjar med hangarfartygsgrupper så har USA sedan en tid tillbaka två stycken i området, USS Abraham Lincoln och USS Carl Vinson jämte amfibiestridsgruppen Makin Island. I Medelhavet finns sedan ett dagar tillbaka USS Enterprise på sin sista resa i amerikanska flottans tjänst. Den kommer att stäva mot Persiska viken den närmaste tiden. I Medelhavet har också franska flottans stolthet, hangarfartyget Charles de Gaulle stävat ut för förbandsträning efter sin varvsöversyn. CdG uppges av franska myndigheter vara helt operativ jämte fem örlogsfartyg i mitten av april.

Den amerikanske flottans chef, amiral Jonathan Greenert, vittnade i förra veckan inför senaten och uppgav att flottan kommer att förflytta fyra minsvepare till Bahrain, vilket innebär att det kommer att finnas minst tolv sådana fartyg, om vi inkluderar de brittiska som redan finns där. Offerten för att förflytta dessa fartyg hittar du här.

På den ekonomiska sidan har sedan i lördags det Belgienbaserade bolaget Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication (SWIFT) rättat in sig i EU:s sanktioner mot Iran och stängt av 30 iranska banker från den finansiella tjänsten som innebär att betalningsmeddelanden skickas för att initiera överföringar mellan konton. Denna åtgärd bedöms slå hårt mot Irans oljeindustri, och Ayatollah Khameni uppmanande i sitt tal det iranska folket att köpa inhemskt, vilket skulle öka produktionen och minska konskvenserna av sanktionerna. Många bedömare menar att det bara kommer ta några veckor innan den iranska ekonomin är på knä. Jag är skeptisk till dessa bedömningar, vilket jag återkommer till i avslutningen.

Den kanske mest intressanta åtgärden är president Obamas Executive Order National Defense Resources Preparedness som reglerar bland annat användningen av landets energireserver. Allt omfattas, till och med solenergi, i detta beslut som även omfattar hälso- och sjukvård, transporter, handel och arbetskraft. Om USA förlorar 10 % av sin oljeimport kan landet öppna sin Strategic Petroleum Reserve (SPR) som täcker behovet för upp till två månader framåt, fast med oraffinerat bränsle. Om avbräcket blir större finns det också internationella mekanismer som samarbetet inom International Energy Agency, där de ingående staterna kan stötta varandra beroende på var avbräcket uppstått. Timingen för detta beslut är onekligen mycket intressant.

Mycket av kalkylen kring triangeln USA-Israel och Iran kretsar kring legitimitet och regimförändring. Det verkar vara en outtalad avsikt att sätta trycket så hårt att det iranska folket befriar sig självt, möjligen med hjälp av ett begränsat anfall som sätter de mest vitala delarna i det iranska atomprogrammet ur spel utan att alienerat det iranska folket. Jag har tidigare fört resonemang om timingen och legitimiteten som du hittar här. När det gäller regimförändringen, så finns det saker som talar för som exempelvis det folkliga upproret 2009. Den unga iranska befolkningen är en osäker faktor när det gäller stödet till regimen vid ett anfall från omvärlden. Eftersom legitimeteten är viktig kan vi anta att en mängd provokationer kommer att fortsatt se dagens ljus under den närmaste tiden.

Det kan vara värt att påminna sig om att Irak anföll Iran 1980 i ett överraskande anfall mot tio iranska flygbaser. När Iran väl hämtat sig kring 1981-82, så förde den iranska regimen ett obevekligt krig mot Irak, och i viss mån den understödjande omvärlden, trots en miljon människoliv i förluster liksom uppskattningsvis 600 miljarder dollar i förstöra värden. En historisk data att lägga bredvid dagens beräkningar. Om den iranska regimen inte knäcks den första tiden vid ett anfall, så är risken stor att världen kan se fram emot ett låångt krig.

2012 blir ett hett år.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Idag har segraren i Elfenbenskusten, Alessan Ouattara, uppmanat sina anhängare att försöka ta över den statliga TV-stationen RTI. BBC gav nyligen denna rapport om sammanstötningar. Med Internet och olika tjänster som Twitter och Storify kan du skaffa dig en egen uppfattning om vad som sker i nästan realtid. Här har du en liten Storyfi-demonstration från en sympatisör till Ouattara. Här följer du Twitterflödet i realtid för några sökord jag valt ut under lunchen. Dessa är Abidjan, RTI, Golf hotel, Ouattara och Gbagbo. En Googlekarta över 5-miljonersstaden hittar du via länken.

En talesman för Ouattara uppgav ”17 fatalities” så här långt. Källkritiken eller översättningar kan jag inte hjälpa till med just nu. Glöm inte att uppdatera länkarna emellanåt.

Här är EU pressmeddelande från igår om krisen.
Vår introduktion (3/12) av Elfenbenskusten som december månads fokusområde hittar du här.

DN