≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
H A N D L I N G A R  &  T I D S K R I F T
F Ö R S V A R  &  S Ä K E R H E T

av Björn Körlof

Vi har på kort tid fått ta del av två viktiga intervjuer med höga företrädare för rysk utrikes- och säkerhetspolitik. Konstantin Kosatjev är ordförande i ryska federationsrådets utrikesutskott och till hör president Putins parti Enade Ryssland. Han intervjuades i SvD den 23 april. Sergej Lavrov, Rysslands utrikesminister, intervjuades i DN den 29 april. Ingenting sker i Ryssland på denna nivå utan att president Putin är informerad och har gett sitt godkännande. Det finns alltså anledning att utgå ifrån att det budskap de bägge gett till Sverige är förberett och sanktionerat av Putin. [läs mer…]

av Björn Körlof

Den som tagit del av president Putins ryska militärdoktrin och sökt följa den ryska psykologiska krigföringen mot både väst och (inte minst) mot den egna befolkningen, kan inte undgå att känna en hel del oro över vart detta skall leda. [läs mer…]

av Göran Lindmark

Edit: Tillägg under rubrik ”Paneldebatten” i slutet av artikeln.

Projektledaren Peter Lagerblad introducerar seminariet.

Projektledaren Peter Lagerblad introducerar seminariet.

Torsdagen den 28 maj arragerade KKrVA ett symposium med titeln ”Ett modernt psykologiskt försvar” på Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA), inom ramen för Krigsvetenskapsakademiens projekt ”Krigsvetenskap i det 21:a århundradet”, för vilket ledamoten Frank Rosenius är ansvarig. Ledare för delprojektet ”Samhällets sårbarhet”, där symposiet ingår är ledamoten Peter Lagerblad.

Björn Körlof, tidigare generaldirektör för Styrelsen för psykologiskt försvar och ledamot av akademien, ledde symposiet. Cirka 60 personer deltog. Symposiet öppnades av Frank Rosenius, som berättade om symposiets roll inom delprojektet, som har inriktning på bland annat informationsberedskap och olika frågor inom försörjningsområdet. Förmågan att hantera nya utmaningar på det säkerhetspolitiska området är inte så stor som man kunde önska, konstaterade Frank Rosenius. Hur ser då allmänhetens kunskap ut om detta? Man tror nog att det finns mer resurser inom försvaret än vad det i själva verket gör. Det ger öppningar för många diskussioner, t ex om behovet av ett modernt psykologiskt försvar. [läs mer…]

Inom ramen för akademiens projekt ”Det framtida slagfältet – Krigsvetenskap i 21. århundradet (KV21)” arrangeras ett i hög grad aktuellt seminarium om destabiliseringshot och psykologiskt försvar.   [läs mer…]


Ett modernt psykologiskt försvar

 
Torsdagen den 28 maj 2015 kl. 08.30–12.00
i IVA konferenscenter, Grev Turegatan 16, Stockholm.

Moderator: Ledamoten Björn Körlof, f.d. generaldirektör för Styrelsen för psykologiskt försvar

Program

08.30 Inledning
Huvudprojektledaren Frank Rosenius
Projektledaren för delprojektet ”Samhällets sårbarhet”,
ledamoten Peter Lagerblad
 
08.40-09.10 Grunder för rysk politik och psykologisk krigföring
Ledamoten Sven Hirdman, f.d. ambassadör i Moskva
 
09.10-09.40 Propagandakrigets olika former och ett modernt psykologiskt försvar
Olle Wästberg, ordförande i demokratiutredningen
 
09.40-10.00 Svensk media och påverkanskampanjer
Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet

PAUS
 

10.20-10.40 Public service och påverkanskampanjer
Ingrid Thörnquist utrikeschef på SVT
 
10.40-11.00 Sociala medier och påverkanskampanjer
Major Carl Bergquist, försvarsbloggaren ”Wiseman”
 
11.00-11.50 Paneldiskussion
 
11.50-12.00 Avslutning

 

Anmälan om deltagande krävs och sker här »

Ett sjuttiotal åhörare hade mött upp till Kungl Krigsvetenskapsakademiens höstsymposium som genomfördes den 23:e oktober i Försvarshögskolans stora auditorium, Sverigesalen, och som avhandlade de civila aktörernas stöd till Försvarsmakten. Akademiens styresman Mikael Odenberg sa i sitt hälsningsanförande att pendeln nu slår tillbaka i form av ökad insikt om de civila försvarsansträngningarnas betydelse, något som följdes upp av ordföranden i arrangerande avdelning V, Marie Hafström, som betonade symposiets värde för Akademiens projekt Krigsvetenskap i 21:a århundradet (KV 21).

Bred miljöbeskrivning

Dags för moderatorn, ledamoten Peter Lagerblad att ta över, och förste talare var ledamoten Lars Nylén som gav en intresseväckande exposé över de icke-militära hoten och speglade därmed en ytterligt diversifierad aktörsskala, en mosaik av aktörer som verksamt bidrar till samhällets tilltagande sårbarhet. Nylén koncentrerade sig på de antagonistiska hoten som han karakteriserade som ett ”grumligt stridsfält där alla katter är grå”. En träffande karakteristik av en stridsmiljö där det är nästintill omöjligt att skilja på vad som är militärt och icke-militärt. Som särskilt känsligt utpekades bland annat de tillförselvägar, framförallt till sjöss men också i luften, som är avgörande för att ett ”just-in-time-koncept” ska klara att hålla igång samhällets funktionskedjor och som kan attackeras av terrorister, extremister, syndikalister och ensamvargar. Val av medel uppvisar ett brett spektra alltifrån ”konventionella” vapen och sprängmedel till IT-vapnet via biologiska till kemiska stridsmedel.

Ämnet för ledamoten Björn Körlofs anförande var det psykologiska försvaret, där det inledningsvis slogs fast att psykologisk krigföring är en ingrediens i alla konfliktformer, mot den lagliga regeringens kontroll. Denna form av destabiliserande krigföring riktas mot bland annat våra levnadsvillkor, försvaret och ordningsmakten. Det psykologiska kriget innehåller element som propaganda, desinformation, rykten, myter, konspirationsteorier och förlöjligande information riktat mot landets ledning. Logiskt inriktas då det psykologiska försvaret på att förhindra motståndarens psykologiska angreppsformer, där vi i stor utsträckning förlitar oss på det demokratiska och öppna samhällets inneboende kraft, således en förtroendefull treenighet mellan media-myndigheter-medborgare. För myndigheterna gäller det att vara ute snabbt med information som är korrekt, fullständig och opartisk samt att visa öppenhet för dialog.

Med bland annat bakgrund i försvarsplaneringsarbetet var det naturliga ämnet för ledamoten Patrik Ahlgren den militära hotbilden och militära behoven. De antaganden som bildade utgångspunkt var att ett väpnat angrepp berör flera stater, att öst antas agera före väst och att befintliga förmågor används av angriparen. Syftet med det väpnade angreppet kan vara att påverka den svenska statsledningens beslutfattning i en riktning som gynnar antagonisten och/ eller att hindra oss eller tredje part från att komma till verkan, alternativt att verka från vårt territorium. Utgående från rysk militärdoktrin (Ryssland har gång på gång visat sig vara experter på överraskning) kan utnyttjade metoder enskilt eller i kombinationer innehålla icke-militär asymmetrisk krigföring, underrättelseoperationer, destabiliserande propaganda, maktprojicering/styrkedemonstrationer, dolda militära operationer, öppna militära operationer, framgruppering/upprensning och konsolidering. Tiden från de inledande, mera subtila/dolda insatserna tills målet är nått kan var mycket lång, 8–10 år nämndes. Målen kan vara våra ledningssystem, samhällets tekniska infrastruktur, broar, för Försvarsmakten viktiga logistikinstallationer och områden som är av betydelse för de fortsatta operationerna. Vi måste kunna mobilisera, flytta stridskrafterna till aktuellt operationsområde liksom säkerställa flödena till respektive från operationsområdet. De operationer vi genomför syftar till att möta och avvärja angreppet vilket ska göras av en försvarsmakt vars numerär är cirka 50 000, vilket nödvändiggör kraftsamling till ett begränsat område. Av viktiga funktioner som måste upprätthållas angav Ahlgren försörjningen med förnödenheter, transporter, förbindelser, sjukvården (en flaskhals), telekommunikationerna och befolkningsskyddet (larmning, skydd, utrymning)

Med detta var en bred miljöbeskrivning avslutad, varefter områdena elförsörjning, telekommunikationer, sjukvården och transportsektorn belystes.

Kritiska samhällsfunktioner

I sin egenskap av chef för Svenska Kraftnät, som tillika är elberedskapsmyndighet, avhandlade akademiens styresman rikets elförsörjning. En prioriterad beredskapsuppgift är att bygga upp elnätet efter utslagning i syfte att få en fungerande elförsörjning i storstadsområdena. Mikael Odenberg betonade samhällets extrema elberoende samtidigt som han hävdade att Sverige har en ganska robust elförsörjning. Men transmissionsnätet är sårbart, det är lätt att identifiera elnätets känsliga punkter som kan slås ut med exempelvis kryssningsmissiler. Således har vi en elförsörjning som är robust under normala omständigheter men känsligt för antagonistiska hot. Styresmannen avslutade med den retoriska frågan om det överhuvudtaget är möjligt att se framför sig ett konventionellt krig givet elberoendet, en frågeställning värd djupgående analys inom ramen för KV 21.

Ledamoten Nils Gunnar Billingers ämne var telekommunikation, och han beskrev bl a den ändrade rollfördelningen mellan samhället och den privata sektorn i riktning mot den senares dominans. Han angav att Försvarsmakten fram till mitten av 1990-talet hade en stor medvetenhet om de egna telekommunikationsbehoven, något som i stor utsträckning försvunnit efter Berlinmurens fall. Billinger målade bilden av en telekommunikationsmarknad med många aktörer där konkurrensutsatthet och vinstintresset leder till att beredskapsfrågorna per automatik får en biroll men att man oaktat detta arbeta för att skapa robusta lösningar. Att vi trots ett antal problem/ svårigheter ändå står så väl rustade som vi gör tillskrev Billinger ett antal ansvarskännande människor i bolagen.

Sjukvårdsområdet behandlades av arméöverläkaren Magnus Blimark som inledde med att beskriva det militära sjukvårdssystemet som anpassat för internationella insatser, ej ett nationellt försvarskoncept. Den civila sjukvård som ska stödja Försvarsmakten i krig har ett dåligt utgångsläge. Kapaciteten är fullt utnyttjad under djupaste fred, och beredskapen för extraordinära händelser innehåller en betydande förbättringspotential där bland annat en krigsplanläggning saknas. Blimark hävdade att vi behöver skapa ett beredskapstänkande och förändra det militära sjukvårdssystemet från ett expeditionärt till ett nationellt fokus. Positivt är att ett omfattande arbete pågår för att hitta lösningar och att intresset vid de civila sjukhusen är stort.

Transportområdet var ämnet för ledamoten Mats Ström som karakteriserade detta som stridskrafternas blodomlopp. Här utgör den globala marknaden en utmaning mot vår försörjningstrygghet i och med att lagerhållningen befinner sig på köl/ på långtradare/ ombord på fraktflygplan för att kunna leverera ”just-in-time”. Det innebär ett så stort beroende av transporter att efter ett fem dagars avbrott i dessa så står Sverige still. Transportsektorn karakteriseras av att resurserna ”utflaggas”, det handlar om lösningar karakteriserat av flerpartslogistik som dimensionerats för det rådande marknadsbehovet och en minimerad lagerhållning, vilket innebär att det finns liten överkapacitet beroende på en stenhård kostnadsjakt. Trånga sektorer är bland andra kapaciteten för drivmedelstransporter på landsväg och järnväg, sjuktransportkapaciteten liksom kapaciteten för tungtransporter (exempelvis transportbehovet för arméns mekaniserade förband)

Livlig paneldiskussion

Den avslutande paneldiskussionen gavs bra tidsmässigt utrymme och innehöll många frågor och goda svar från föredragshållarna. En fråga gällde var gränsen går mellan Försvarsmaktens egen logistik och samhällets stöd. Svaret var att Försvarsmakten svarar för logistikstödet upp till och med den taktiska nivån. Ett inlägg fokuserade på konsekvenserna av svag logistisk förmåga där det hävdades att detta förhållande ytterligare underströk vikten av att vi ej står ensamma i en krigssituation.

De ganska komplicerade lagstödsfrågorna diskuterades liksom att frågan lyftes upp rörande vilken uthållighet vi måste ha för att hjälp från tredje part ska kunna insättas. Det sistnämnda är ett viktigt politiskt beslut. Med flera stora som mindre stora frågeställningar som tillsammans gav deltagarna stor behållning liksom värdefullt underlag inför arbetet med KV 21.

Tommy Jeppsson

Försvarsberedningen har i sin senaste rapport ”Försvaret av Sverige. Starkare försvar för en osäker tid” framhållit den särskilda betydelsen av att det civila försvaret bidrar till Försvarsmaktens operativa förmåga vid höjd beredskap och att det finns förutsättningar för ett rationellt utnyttjande av samhällets samlade resurser. Akademiens höstsymposium ”Civila aktörers stöd till Försvarsmakten” avser att belysa några av de samhällsviktiga funktioner som måste fungera för att tillgodose kravet på Försvarsmaktens tillgänglighet och uthållighet. [läs mer…]

Med tanke på den aktuella utvecklingen mellan Ryssland och Ukraina var det sannerligen en akademisammankomst i tiden som genomfördes den 12 mars. Samtliga programpunkter passade in så bra att man, som styresmannen framhöll i sitt inträdesanförande, hade kunnat misstänka att vi kunnat se in i framtiden.

Amerikanerne ute, russerne inne, tyskerne oppe?

Professor Rolf Tamnes från norska Institutt for forsvarstudierDet första inträdesanförandet av professor Rolf Tamnes från norska Institutt for forsvarstudier gav med en väl funnen rubrik en överblick över utvecklingen i Europa. Tamnes började något humoristiskt med att understryka att en nylig analys av Rysslands framtid resulterade i 629 856 scenarier som sedermera blev nerskalade till 5. Många av dessa förklarades vara så komplexa att man efter läsning knappt förstår budskapet, och Tamnes valde istället en enklare infallsvinkel inspirerad av Natos förste generalsekreterare Hastings Lionel Ismay som sagt att alliansens mål var att hålla ryssarna ute, amerikanerna inne och tyskarna nere.

Den fråga som inträdesanförandet lyfte fram var om man kunde tänka sig en framtida position med motsatta situationer; med amerikanarna ute, ryssarna inne och tyskarna uppe? Och om så vore fallet, vilka konsekvenser skulle det få för norra Europas geopolitiska- och säkerhetspolitiska situation?

En av de grundläggande faktorerna som fördes fram var att utan USA finns inget Nato och att alliansens styrka är beroende av att ha en supermakt i ryggen, men även att alliansen är det viktigaste verktyget för USA att påverka situationen i Europa. Nato framhölls även som en multinationell arena för att bygga kompetens för den interoperabilitet som krävs för att föra krig, och Afghanistan gavs som ett exempel. Dock så framhölls att USAs stöd inte längre är lika robust och att de inte längre är lika synliga i alliansen samt att inrikespolitiska faktorer kan komma att påverka deras framtida engagemang och det resonerades om vi var på väg mot en ”tipping point”.

I den andra delen framhölls Rysslands allt mer framträdande position och hur denna möjliggörs allt mer på grund av export av energi, deras geopolitiska position, platsen i säkerhetsråden samt inte minst den militära maktapparat som är under uppbyggnad. Tamnes menade att geopolitiken är starkare hos Ryssland än hos andra länder och att gamla unionsstater ses som en slags ”nollsumma”. Att Putin tydligt verkar för ett eurasiskt maktcentrum framhölls som en annan viktig faktor.

Frågan ställdes retoriskt: vem sätter gränser? Svaret var Nato så länge USA är inne, men vad händer om de inte längre är det? Tamnes framhöll här Tysklands roll som ”indispensable nation”, en stormakt i Europa som gett betydande truppbidrag till insatserna på Balkan och i Afghanistan. Samtidigt har de genom en tydlig markering och vilja att ta ett större ansvar visat att de är på väg upp som ett geopolitiskt centrum i Europa.

Anförandet avslutades med tankar om att Nato skapar en stark säkerhet för dess medlemmar, men ej automatiskt för icke-medlemmar som Ukraina och Sverige. Dock framhävdes att det fanns en stor potential i ett eventuellt framtida medlemskap för Sverige och Finland och att ett mer balanserat samarbete i norden skulle gynna alla parter. Anförandet avslutades med ett tänkvärt citat av Andrew Bacevich: ”Thanks to NATO, the Americans pretend to have allies, Europe pretends to contribute to global security, and the Russians pretend to have an external enemy”.

Behövs frivilligheten – inte om, utan var?

Den andra delen av akademisammankomsten var en redovisning från Avdelning V som  genomfört både seminarium och en studie om det aktuella ämnet “Var behövs frivilligheten”, där de valt att ställa frågan “var” och inte “om” den behövs. Det var Björn Körlof som förde avdelningens talan och gav en kort överblick av frivilligorganisationernas särställning i författningssamlingen, och menade att statsmakterna ofta ställer sig positiva till att använda dem men att detta intresse ofta svalnar när ekonomiska frågor kommer på tal.

En mycket intresserad publik. Efter en kortare historisk tillbakablick fokuserades mot framtiden. En bredare hotbild och en splittring i samhället med ett större inslag av privatiseringar förutspåddes komma att påverka människors ideella engagemang, men det framhävdes samtidigt att återupptagandet av en nationell försvarsplanering underströk vikten av att de fanns.

Arbetsgruppens iakttagelser var att de 18 frivilligorganisationerna med sina 400 000 medlemmar har svårt att skapa strukturer mot de 50-60 centrala myndigheter som kan komma att behöva ha deras understöd. Att dessa myndigheter inte alltid har en klar bild av vilket behov de skulle kunna ha av frivilliga organisationer framhävdes också som en friktion samt att organisationsstrukturer och former för ekonomiskt stöd behövde utvecklas ytterligare. Avdelningen tryckte även på frivilligorganisationerna måste kunna fungera i relation till myndigheternas metoder för personalförsörjning samt att program för kompetensförsörjning krävde ett tydliggörande.

Under frågestunden lyftes den nya organisationen Missing People fram, och hur dessa i sitt arbete inordnar sig under polisens insatsorganisation.

Tankar för dagen

Tankarna för dagen gavs av ledamoten Marie Jacobsson, som kom direkt till akademisammankomsten från sitt arbete som folkrättsansvarig på Utrikesdepartementet för att tala just om det ärende som försenat hennes ankomst: Den folkrättsliga aspekten av den pågående situationen i Ukraina.

Föredragets första fråga, om Rysslands agerande är en aggression underströk komplexiteten i folkrätt och internationell rätt: Det är inte så enkelt. Under ett synnerligt intressant föredrag redogjorde Jacobsson för de många aspekterna av det flertal avtal som reglerar förhållanden mellan länder, både generellt samt specifikt mellan Ryssland och Ukraina. Relevant i detta var både det flottbasavtal som finns signerat mellan de båda länderna, under vilka premisser ett land kan accepteras kränka ett annat lands territorium och framförallt om en region av ett land verkligen kan rösta fram sin egen självständighet. Kontentan av de många turerna var som förväntat att det inte fanns folkrättsligt stöd för vare sig Rysslands agerande eller den planerade folkomröstningen för självständighet.

Ledamoten Ulf Henricsson vände på frågeställningen och ställde frågan vilka verktyg som skulle vara legitima om fallet nu är så att Krim vill tillhöra Ryssland.  Svaret blev att det verktyg som i så fall är det enklaste är också det mest självklara, att inleda samtal mellan ledningen på Krim och regeringen i Ukraina.

Med Souvorov som språngbräda till rysk militär doktrin

Ledamoten Gudrun Persson gav en historisk aspekt på det aktuella förloppet när hon talade om ”Mellan krig och fred. Ryskt militärt tänkande då och nu” Det andra inträdesanförandet bjöd ledamoten Gudrun Persson på och gav en historisk aspekt på det aktuella förloppet när hon talade om ”Mellan krig och fred. Ryskt militärt tänkande då och nu” . Persson tog ansats i de klassiska ryska tänkarna som Alexander Souvorov med sitt citat ”Kulan är en idiot, bajonetten är en god vän” som en språngbräda för ett tidlöst resonemang om att inte nödvändigtvis döda fienden utan istället krossa hans vilja att strida.

Med en gedigen historisk grund gick anförandet vidare och kom att till stor del beröra den nuvarande ryska doktrinen och metoder för att komplettera militära verktyg med icke-militära sådana. Exempelvis genom att nyttja diplomatiska och ekonomiska medel samt inte minst att fullt ut nyttja informationskrigföringens möjligheter i att få ett övertag gentemot motståndaren. Ett tydligt exempel på detta är att enligt den nuvarande ryske generalstabschefen Valerij Gerasimov så är relationen mellan icke-militära och militära maktmedel 4 – 1, att kunna påverka en motståndare med icke-militära maktmedel i syfte att kunna dominera i händelse av en väpnad konflikt. Sammanfattningsvis gav anförandet en god bild av historia och nutid i ryskt militärt tänkande, och efterlämnade några viktiga tankeställare att applicera på den aktuella konflikten i Ukraina.

David Bergman
Kapten och Försvarsmaktsdoktorand i psykologi

Akademien sammanträder onsdagen den 12 mars 2014 kl 16.30–19.30 i Sverigesalen på Försvarshögskolan, Drottning Kristinas väg 37.

Utomstående inbjuds till öppna delen.     [läs mer…]

I samverkan med Försvarshögskolan inbjuder Kungl Krigsvetenskapsakademien intresserade att åhöra intressanta anföranden i akademien onsdagen den 12 mars 2014 kl 16.30–19.30 i Sverigesalen på Försvarshögskolan, Drottning Kristinas väg 37.

Anmälan krävs och sker här »     [läs mer…]